stod att jag ska ha med mig anhörig på samtal till läkare...

om du vill veta ärligt så bådar det inte gott. Har suttit med i många anhörigsamtal med patienter och anhöriga för att meddela dåliga nyheter, har vi goda nyheter kallar vi inte in anhöriga-.

Det är alltid bra att vara 2 när man ska få besked oavsett om de är bra eller dåliga. Ofta så kanske man inte tar till sig allt. Det är också bra om någon mer har fått samma information, då kan du senare fråga denne vad det var de sa om det är något du inte förstår eller kommer ihåg. 

Förstår absolut din oro och det är lätt för andra att säga, att inte ta ut något i förskott.
Men jag säger det ändå, ta inte ut något i förskott.

Att ha en anhörig med, tycker jag är bra, oavsett vad för besked eller vad för behandling som ska vara. Man känner sig liten och otrygg, orolig och har massor av frågor.

Att få dela och inte behöva ha hand om all oro ensam kan vara skönt..

Kan vara så att de vill informera dig om vad som Kan upptäckas, vad man ska göra då osv, helt enkelt ett förberedande för eventuell framtida behandlingar osv...

Om du känner stark oro inför brevet, ring till sköterskan på avdelningen, hon/han kan berätta för dig, så tror jag Du kommer bli lugnare.

Stort lycka till och va rädd om dig..
   

när min sambo fick reda på att han fått cancer så ville dom gärna att jag följde med. Och tur det för han satt som ett spöke på samtalet. Förstod inget som läkaren sa..

Det var en sak att bara höra och förstå ordet cancer.. men resten som kom upp på samtalet, vart alla tumörer satt, viken behandling som skulle tillämpas, hur ofta han skulle få det, hur långt tid allt skulle ta, vad som händer om inte behandlingen fungerar, att cancer kunde komma tillbaka osv osv

 

Ja, det är dåliga nyheter.... men det behöver inte betyda dödligt....!

När ska du dit? 

Fick samma besked om att ta med mig anhörig när jag fick min cancerdiagnos, men du ts! Jag besegrade skiten, så ta inte ut ngt i förskott.
Lycka till och kram! 

Man ska alltid ha med en anhörig när det gäller cancer och tumörer även om det är bra besked man får. För man är så spänd och nervös så man behöver stöd.

 du skulle väl ta prover? kan vara så att det e prover som gör att du inte kanske e kapabel att köra hem själv sen 
 

Då borde du veta att det finns en välgrundad anledning till det? Att man inte bör ta emot sådana besked ensam? Då är det väl ganska kyligt gjort att skriva som du gjorde nu - att det inte "bådar gott"?

Anonym

Man har alltid med anhörig oavsett vad provsvaren visar.

Det är väldigt bra att vara två hos läkaren när det gäller tumörer, helt enkelt.

För en del personer får panik så fort de hör ordet tumör, eller cancer, även om det är en sort som 80% överlever utan men. Och då tar man inte in något alls som läkaren säger efter det ordet. Och man kan då heller inte förklara för sin partner vad läget är när man kommer hem med ångest, och så måste den också gå och oroa sig, och så måste läkaren ringas upp och alltihop börjar om igen. Var med båda från början istället så vet ni vad som gäller.

Min svärfar har haft lungcancer, de tog en halv lunga men han är friskförklarad sedan sex år. Han hade även basalscellscancer en sväng, den togs bort och sen var det bra med det.

Svärmor har blåscancer, den är inte botbar men under kontroll sedan 3.5 år och hon lär troligtvis hinna avlida av något annat.

En kollega fick hjärntumörer för två år sen, även dessa är borta och livet fortsätter som vanligt.

Även om många dör av cancer så är Sverige även fullt av personer som blivit friska från cancer. Man ska därför inte ta ut saker i förskott.

tack snälla ni!
Jag har varit på alla magnetröntgen, UL med kontrast osv, fick svar att dom skulle låta tumörerna vara, att dom var godartade. Leverläkare skulle titta på mina bilder igen ( på ett annat sjukhus) - varför vet jag inte.  Sen fick jag då veta att jag ska ta fler prover och in på samtal med ssk, leverkirurg läkare och att jag ska ha med en anhörig eller vän. Om ca en vecka ska jag dit för proverna ska tas en vecka innan.
Kanske är det op på gång?
Usch jag känner mig lite matt. VET att man inte ska tro det värsta - jag tror inte det är elakartat då hade dom v'äl sett det innan? Men varför då in på samtal? Jag fick ju veta att dom inte skulle göra någonting åt detta i nuläget....

hon skrev ju att hon ville ha ett ärligt svar, eller hur.

När ska du dit? Jag tänker, om det är om 1-2 veckor är det ju rätt långt fram i tiden om det är något akut. Är det riktigt allvarligt tänker jag mig att de inte vill vänta mer än någon dag högst...!

om en vecka ca, men jag måste ta prover 3-7 dagar innan, är nog därför. Tror detta handlar om en op?

Det kan vara så att man har som rutin att anhöriga ska vara med på besöket. Även om dina tumörer är godartade så är det ju cancer du har. Det kan vara laddat och även om de inte sprider sig kan behandlingen vara jobbig. I en sån situation kan det vara svårt att ta till sig information och ännu svårare att föra den vidare korrekt till sina anhöriga. Då är det bättre att anhöriga är med och får förstahandsinformation. Det måste inte betyda att beskeden du ska få är negativa bara att de vill vara säkra på att du och dina anhöriga tar till er informationen.

Jag fick brev att ta med mig anhörig vid samtliga besök kring att de hittade en misstänkt knöl i mitt bröst - även efter operationen där jag fick beskedet att förändringen trots allt inte varit elakartad och alltså inte cancer. Jag var som du övertygad att det var cancer just för att jag ombads ta med anhörig men så var alltså inte fallet.

Varför man ska ha med en anhörig eller en extra person är ju att när man väl sitter där så kommer man ha glömt minst hälften av vad som sades och därför är det bättre att ha varit fyra öron som lyssnat än två. Det gäller faktiskt all vård att det är bra att ha med en anhörig så man inte missar nåt.

Och du har ingen förståelse för vad folk säger och hur de agerar i chock? Jobbar du verkligen inom vården?

Tack för era svar!!

Har pratat med dom lite på telefon och dom sa att vi ska ha samtal om hur vi ska få vidare m.m. Känns ändå lite bättre att fått prata lite med en läkare så vet jag vad det ska handla om. Han sa att dom inte kan säga om dom är elakartade. Tyvärr....