Hur får man honom att förstå?
Jeg och min sambo har en dotter tillsammans och en bebis på väg, är nu i vecka 30.
Jag mår ganska dåligt i min graviditet, har blivit av med mycket jobb pga den och har därför varit den som tex hämtat lämnat på dagis varje dag. Detta börjar nu bli ganska jobbigt i takt med att dottern kommer mer och mer in i trots-period och jag blir tyngre och tröttare.
Jag driver eget företag samt jobbar extra så mycket jag kan för att försöka bibehålla min SGI. Dock är extra jobbet via bemanning och de ratar mig nu när jag är gravid, trots att jag är helt arbetsför (biter ihop för att skydda SGIn).
Sambon har en bra tjänst och tjänar mycket bra, har en chefsposition på gång och brinner verkligen för sitt jobb.
Jag känner att jag "förväntas" ta alla beslut angående dottern och ska avgöra om hon är tex sjuk nog att vara hemma, tas till sjukhus etc. Egentligen alla aktiviteter vi gör som familj eller bara hon och jag planeras av mig.
Idag vaknar jag och mår dåligt. Börjat få ont i fogarna under gårdagskvällen och inte sovit bra, ont i halsen och allmänt hängig.
Sambon gör sig i ordning som vanligt och säger tex inte att HAN kanske skulle kunna lämna på dagis (jag har vabbat hela veckan och idag känns hon ok att gå tillbaka). Jag har en anställningsintervju mitt på dagen (japp, trots gravidmagen ska jag försöka mig på att få ett nytt jobb).
Mitt problem är nog att jag tycker han borde fatta själv att om jag mår piss på morgonen så kan väl HAN ta bilen och lämna på dagis UTAN att jag ska behöva böna och be om det?
Han tycker jag ska se HANS SIDA av det hela. Sidan som alltså innebär att han har mycket på jobbet, måste dit och inte vill bli 30 min sen (en dag då han inte har möten etc)... Jag har i ärlighetens namn rätt svårt att se varöfr det INTE är en självklarhet för honom att hjälpa till.
Det verkar vara jäkligt mycket svårare med empatin från hans sida nu när vi redan har ett barn. Första graviditeten var det väldigt noga med hur jag mådde men denna gången verkar jag kunna klara mig så bra själv. Som nån förbannad superkvinna som orkar kånka runt på dottern, veckohandlingen etc. Tröttsamt.
Vad gör man?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-11-21 17:58
Tack för hjälpen, det var verkligen hemskt vänligt... 
