Förändring av personlighet efter gastric bypass

Jag har ingen erfarenhet av det du skriver men kan det vara så att hon själv inte riktigt vet vem hon är efter operationen? Du skriver att hon är pinnsmal nu, hon kanske har svart att identifiera sig med den personen som hon ser i spegeln. Hon kanske inte alls trivs med sin nya kropp. Att hon skall prata om allt och alla är det något som hon har börjat med nu? Det är inte så att hon egentligen alltid har pratat mycket men att DU nu har svårt att acceptera denna förändring din kompis har gått igenom och stör dig på att hon inte är som vanligt - men det kanske är så att det är bara det yttre som har förändrats?! Hoppas ni kan hitta er vänskap igen.

Detta kanske ÄR hennes rätta jag, men hon var fast i en kropp som hon hatade och inte visste hur hon skulle kunna komma ut?

Ja du... Känner igen mig till viss del, jag har gått ner från BMI 38 till BMI 19. Enligt många säkert pinnsmal. Rent logiskt fattar jag att jag är smal men jag kommer aldrig att växa ur nojan att jag är/blir tjock igen.
Jag har betydligt bättre självförtroende idag, en del uppfattar det säkert som störande att jag hörs och tar plats där jag förut försökte smälta in i tapeten. Jag gillar att få uppskattning för mitt utseende och det sticker jag inte under stol med. Men med det sagt, mina vänner är fortfarande de samma och jag uppskattar dom mest i världen, näst efter min familj.

De (4st) jag känner som har gjort den där jäkla operationen är förändrade, till det sämre. Jag umgås inte med någon av dom . Obehagligt.

Det fanns en tråd om just det TS beskriver för några månader sedan.Vet tyvär inte vad den hette så det är svårt att leta efter den,minns inte var den låg heller.Det var många där som berättade om liknande erfareneheter som TS.

Man får ju hoppas att det i alla fall inte är näringsbrist som orsakar hjärnsläpp och personlighetsförvirring :) 

Jag har gjort en gastric bypass för 8 år sen. Jag kan förstå att man förändras även inombords; man vågar ta mer plats som smal, man gör nya saker man inte vågat/kunnat förut och det påverkar självförtroendet. Så i viss mån förändrar man sitt beteende och därmed sitt sätt att vara.

En del kan också drabbas av svår identitetskris, man känner inte igen sig själv, man kanske inser att man inte blir allena lycklig av att gå ner i vikt osv. De personerna kan behöva samtalsstöd.

Allt detta innebär INTE att man behöver bli totalt självupptagen ( lite "ego" behöver man dock bli, se till SINA behov, ofta har man som fet främst sett till alla andras behov.. ) och framförallt inte elak! Det kan ju förstås ( om det är ett helt nytt beteende ) bero på identitetskris eller depression, eller vara en slags försvarsmekanism för att kunna hantra sin nya levnadssituation. Men kanske bara på att man släpper fram en dålig sida man förut försökt dölja för att inte bli dömd?

Jag tycker absolut du ska påtala detta för din vän, tydligt. Sen kanske hon väljer bort dig men då kanske det inte är nån större förlust egentligen. Kanse kan det få henne vakna upp, inse att det är inte attraktivt bete sig så som hon gör, det stöter bort folk.        

Det har ju forskats på att fattiga människor är trevligare för att de helt enkelt behöver andra människor mer. Kanske är det samma sak med feta? De känner sig mer utsatta och blir alltså trevligare. Sen när de blir rika/smala förändras de till det sämre.

Min bästa o enda vän har gjort denna open.Ju fler kilon som försvann,destu mer egotrippad blev hon.
Nu har hon aldrig tid att umgås med mig,istället umgås hon med folk som inte vile veta av henne som fet.
Hon ljuger,sviker o är allt ont som hon inte var förut.
Har sagt till henne några gånger om hennes förändring o då blir hon tvärilsk o kommer med undanflykter.
På ett år har hon inte *hunnit* träffa mig en enda gång för hon har haft *så mycket att göra*
Jo tack,har läst om alla utflykter o fikor med vännerna på fb. 
Jag har alltid stöttat henne,men när jag behövde henne som mest hade hon inte tid.hon hade för mycket att göra hemma o hon var tvungen att umgås med sin familj.Alltså....hon o en ny kompis åkte till ullared medan man o barn var i halmstad  på släktträff.

Vi bor ca 30 min bort från varann o trots att hon var på min gata o köpte möbler,kunde hon inte titta in en stund hos mig. Hon hade inte tid.Nej,den tiden behövdes för att springa i affärer o prova det nya fiket.
Innan open hade hon kommit hit o så hade vi suttit o fikat här,eller gått på fiket ihop.

Jag saknar min vän.Jag hatar den hon har blivit idag.