Min hajfobi = dödsångest och spänning på samma gång

Läste andra fobitråden, men vill höra om andras erfarenheter och känslor kring specifikt den här fobin. Jag har haft hajfobi hela livet och det är den största skräcken som finns för mig. Kan likställa det med dödsångest. Bara synen av en haj är lika skräckinjagande och behaglig som tanken att peta ut ögonen på sig själv eller att hoppa ner från en skyskrapa. Mina ögon tål INTE att se en haj. Börjar folk prata om hajar så blir jag till slut rädd och mår illa, måste be dom sluta prata eller att jag går därifrån. Jag ryser i hela kroppen av att bara tänka på hajar. Att tänka på hajar och skriva den här trådstarten börjar kännas obehagligt....

Men trots den här ångesten och skräcken så kan jag ändå känna mig lite fascinerad av skräcken. Det är lite spännande. Svårt att förklara känslan. Finns det fler som känner så för sina fobier?

Vet någon om det finns olika grader eller styrka i fobier?   Exempelvis kan man ha en mild/medel/stark fobi?