Hur svårt för en man att få gemensam vårdnad om mamman bestrider?
Hej!
Jag och en tjej jag umgåtts med har blivit gravid. Hon är tio år yngre än mig, inte fyllt tjugo än ens.
Vi är och har varit vänner men att jag inte ville ha barnet o hon ville har lett till en del upprörda känslor.
Ingen av oss har en ordentlig inkomst, hon bor hemma hos sin mor men tycks försöka hitta nytt boende nu.
Min fråga är
eftersom jag varit helt anti barnet fram till dess att jag insåg att det här barnet ändå kommer födas, men nu vill vara med helt o hållet. Gemensam vårdnad, gemensam föräldrapenning etc. Eventuellt att barnet bor mest hos henne då jag ändå studerar på hög nivå. Eller varannan vecka om min mor hjälper till.
Min mor vill dra upp det här, att jag vill ha hälften, för mamman som ett sätt att se hur beslutsam den här unga mamman utan ekonomi egentligen är. Jag och min mor har fått en känsla av att mamman tror att hon kommer ha alla 480 föräldradagarna för sig själv, och litar på de pengarna för att ö.h.t kunna flytta, bo o leva. Men självklart vill och behöver ju även jag min del av dagarna. Både ekonomiskt men främst för att få en chans att vara med barnet så mycket som möjligt under sommaren och jullovet. Under studiehalvåren måste jag gå i skolan.
Om mamman tänker om och inser att hon är för ung och i en för utsatt situation för att föda barnet så vore det antagligen bäst. Men jag tror inte någonting kommer få henne att ändra sig.
Snarare tror jag bara att lägga fram de här sakerna för mamman kan göra det svårare för mig att faktiskt få gemensam vårdnad när väl barnet är fött och jag efter ett faderskapstest skriver under att jag är pappa.
Hur fungerar vårdnaden? Går den inte automatiskt till mamman i början, och kan bli svårt för en man att få gemensam vårdnad om mamman vill bestrida det?
samtidigt är det förstås ojust att kanske att vänta till att jag fått gem. vårdnad innan jag nämner något om att jag vill ha föräldrapenning och del i alla de beslut som skall göras under barnets liv.
Det är inte så att jag sagt att jag INTE vill dessa saker.
Självklart vore det bäst att förbereda henne för hur jag vill ha det, men jag har en känsla av att pappor i sverige aldrig eller sällan har vare sig rätten eller makten på sin sida.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-04 14:20
Den här tråden är avslutad för min del. Kontakten mellan mamman och mig är god, min relation till situationen är god. Saker är som de är och härifrån är det bara att göra det bästa av det, vilket vi gör. Det blir fint. Tack för hjälpen.
