Regler för 16-åring

Jag hade en sån vän när kag var 13-16 år.. Vi e forfarande vänner men bor långt ifrån varandra idag.. Jag var den snälla, hon den "stygga"... Hennes föräldrar var helknäppa o hon drack osv.. Rökte, knarkade.. Jg la mig till med en tuffare attityd, provade att röka nån gång, festade mer, men det blev inte mer än så... Förmodligen för att jag hade så god självkänsla.. Så försök att få er dotter att öka sin självkänsla så ökar nog iaf förutsättningarna att hon kan stå emot det hon egentligen inte vill liksom..

Usch vad jobbigt!! Känner lite igen mig i denna situationen då vi hade en period då vi hade svårt att acceptera vår sons bästa kompis. Inte så att vår son var uppkäftig direkt men ändå lite mer motsträvig och sa emot om saker som vi tyckte blev jobbiga. Vi kunde tom säga att nu har du varit för mycket med Kalle. Den fina relationen hade vi redan då så vi kunde vara öppna med att tala om vad vi tyckte. Att han blev alldeles för påverkad av vad Kalle sa och gjorde. Det handlade inte om alkohol el droger och gör det fortfarande inte men just den kalla attityden Kalle hade mot sina föräldrar, speciellt sin mamma. Till saken hörde att hela den familjen hade det jobbigt med en smutsig skilsmässa och drogmissbruk. Detta gjorde såklart att Kalle inte mådde bra. Men vi vände det till något bra och tog till oss grabben och lät honom känna sig hemma hos oss. Vi visade att vi hade regler att följa, när de ville vara ute på kvällarna och att man hörde av sig om man inte kom hem i tid etc. Vi visade även att vi litade på honom och han kände att vi respekterade honom. Det gav något tillbaka. Dessa självklara saker var inte alls skrivet hemma hos dem. Där kom och gick man som man ville och ofta kunde nån förälder ringa och fråga om Kalle var hos oss. Men vi har pratat mycket med honom om hur viktigt det är att respektera varandra, inte vara kaxig mot sina föräldrar.  Idag ett år senare ungefär är det en himla skillnad och de är fortfarande bästa kompisar. Vi litar idag fullt ut på Kalle som är en jättefin kille.Och vår son är alltid lika mjuk och go:) Ofta mår de inte bra hemifrån när de beter sig illa. Det är inte lätt när man ser hur nån annan påverkar ens barn, det gör jätteont. Hoppas att det löser sig på något sätt...
Vet inte hur ni ska gå tillväga. Lyssnar hon inte alls på er? Kanske man kan be lärarna att de åtminstone kan skilja på dem i skolan så mycket det bara går, om de har tex olika grupper i grupparbeten eller olika ämnen. Då kanske er dotter får en chans att umgås och jobba med andra klasskompisar. Vet inte om man kan ställa ett ultimatum, visa att ni är djupt oroliga och ledsna, sätt ner foten och säg att hon inte får barnbidrag el månadspeng el vad hon nu har, förrän hon skärper till sig. Ofta tror jag barnen lyssnar mer om man visar att man är ledsen framför att bli arg. Då är det nog lätt att de hamnar i en försvarsställning. Jaa, det är inte lätt att vara tonårsförälder... Kram

hm har inga egna barn men här är de regler som gällde för mig när jag var 16
1) nolltollerans på alkohol och tobak, blev man påkommen med det så fick man böta med sitt studiebidrag.
2) skolarbetet skulle vara klart innan man fick umgås med polare, inte så att jag skulle ha mvg, men läxorna skulle vara gjorda och så.
3)man svarar i mobilen de ggr mamma ringer (väldigt få, jag var hyffsat ordentlig tonåring).
4) man får alltid ringa och be om hjälp om man inte kan ta sig hem själv eller om man behöver hjälp att ringa någon kompis föräldrar för att kompisen är full som ett ägg.
5) nr till kompisars föräldrar ska mamma ha (inte för att hon ringde men ändå).
6) Man ska vara hemma i tid, blir man försenad pga t ex tunnelbana osv så ska man ringa (eller smsa).

Dessa regler sattes upp när jag var 15 och började hänga ute. när jag var 16 så litade mamma på mig så pass mycket att jag fick komma och gå som jag ville så länge skolan var skött, nolltollerans på alla typer av droger, och mobilen alltid laddad och påslagen.