Har så många frågor.. hur fungerar utredningen? Hur går den till? Hur påverkar det familjen? Blir socialen inkopplad? Medicin, vad äter man? Vilka bieffekter har det? Kan man amma med någon medicin?
Ni som kan, snälla svara och prata helt enkelt med mig...
Jag kan bara svara på hur det gick till för mig.
1. Min utredning gjordes genom att jag fick fylla i massa papper, berätta om mående, symtom osv osv.
Dom frågade min man en massa också.
2. Hela sjukdomen påverkar familjen....eftersom man har skov.
3. Soc blir inkopplad om du försöker ta livet av dig och är ensamstående med barn....i mitt fall har vi inte haft soc inblandade eftersom min man är frisk.
4. Man får en jävla massa piller....prova sig fram till vad som funkar.
5. Jag blev tjock av tabletterna.
6. Ingen aning om man kan amma. Jag äter inga stämningsstab nu, men planerar att amma med antidepp i kroppen
Antar att du aldrig varit inlagd, för då är det svårt att inte få familjen inkopplad.
Jo jag kanske är fel person att fråga, men jag har haft svårt med medeciner och gått typ nerdrogad i 4 år.
Minne som en alzaimer sjuk.
Jag äter inga tabletter nu och det är inte sämre iallafall.
Nej inlagd är nog inte mångas "grej". Men ibland får man ju inte välja utan då blir man tvångsinlagd vare sig man vill eller inte.
Minne guldfisk funkar nog inte hos någon....
Får känslan av att du inte vill bli hjälpt. Du ställer så dumma frågor.....precis som om vi andra liksom valt att få dåligt minne, lägga in oss osv osv.
Jag blir oerhört proviserad när man försöker hjälpa, men bara få oigenomtänka svar.
Jag lämnar tråden nu. Lycka till, vad du nu lider av.
Det enda jag kan säga är att du kommer bli ganska avtrubbad av stämningsstabiliserande mediciner.
Jag tycker också du gav ett korkat svar men det är kanske någon form av försvarsreaktion hos dig och som bottnar i rädsla.Det är nog få med bipolär diagnos som aldrig behövt sluten vård = ligga inne.Det handlar inte om vad man vill och känner för utan om överlevnad.Det är ingen som eftersträvar inläggning i onödan.Vare sig vård eller patient.
Själv har jag bl.a. legat inne för utredning.Det är i regel inte så hemskt att vara inneliggande som den som har fördommar om det utan att testa har.
Vilka mediciner som fungerar och inte och vilka ev. biverkningar det ger är mycket individuellt.Men effekt måste ju mätas mot biverkning och det vet man inte förrän man testat.
Varför vill du hålla din man utanför?Som anhörig till bipolär ( om du nu visar sig ha det ) så behöver han minst lika mycket kunskap om din sjukdom som du själv.
Du kan ju läsa på www.bipolarna.se Där får du svar på dina frågor.
När jag gjorde utredningen fick jag först svara på 100-tals frågor på datorn och sedan prata med en psykolog i ett par timmar udner totalt två tillfällen. Det påverkade inte familjen och socialen blev inte inkopplad. Efteråt fick jag börja med Lithium, vilket var en vändpunkt i mitt liv. Jag vet inte om man kan amma med den, men det går ju att googla.