Jag ska hålla koll på allt...

Jag känner igen det, vi gjorde så att vi har olika ansvars område, han har toaletter å gå ut med soporna samt nattpromenad med hund,när han gör det spelaringen roll men städat och gjort ska det vara!
Jag har (självvalt) tvätten och golv, resten gör vi ihop

Jag handlar och lagar maten hemma. Det är en bra kombo, liksom. Den som lagar maten har överblick på vad som behövs handlas. Om jag har ryggskott eller något blir det omelett eller något annat mycket enkelt då min fru inte normalt sett lagar mat. Vi har barn, så fasta mattider är ett måste.

Men prata om det och lägg upp ett schema. Ni kommer att behöva rutiner. Jag skulle annars rekommendera att du lagar en portion till dig själv.

Okej, när det kommer till sysslor delar vi redan på allt. Så känner inte att vi behöver bestämma något sådant. Nu när jag är gravid klarar jag att plocka ur en tvättmaskin med det är typ det jag orkar. 

Det jobbiga är att han förväntar sig att jag ska ha koll på allt. Vad vi har hemma, vad vi ska äta till middag, hur mycket pengar han har på sitt konto.

Eller som imorse när vi skulle på föräldrautbildning. Jag var den som skulle veta var vi skulle vara, när det skulle börja och hur långt det skulle vara. 
Lappen har suttit på kylskåpet i två månader och han är med på varenda möte med barnmorskan så vi fick informationen om den samtidigt. Varför ska jag då hålla koll på var och när med mera?  

Man blir ju galen!  

Som sagt vi har inget problem med att dela sysslorna det är bara att han tycker att jag ska ha koll på allt hela tiden. Frustrerande... 

Men ska självklart prata med honom om det här.

Ville ha lite bekräftelse på att det inte var gravhormoner som spökade och gjorde mig irriterad över inget.  

men sluta svara honom.. eller svara tillbaka jag vet inte, kolla själv.

Klart att han aldrig kommer sluta tro att du håller koll på allt när det är just det du gör. 
Sluta fråga vad han vill ha till middag eller om han vill ha något, gör bara middag, frågar han något i affären är det bara att säga "jag trodde du kolla det"

Lägg dig och sov, då har han inget annat val än att hålla koll på hunden, såvida han inte vill moppa golvet (lär ju bara hända 1 gång annars och hunden dör inte av det)

Men gör varannan veckomeny då, så får han lära sig att bestämma och planera? Och inventera kylen...

Den som veckohandlar sätter alltså menyn och ser till att det finns recept på det som ev. är nytt. Så hjälps man åt att laga.

Om det nu skulle fungera att vara så passivt aggressiv. 

Jag lägger mig och sover när jag behöver och han tar hand om hunden då. Problemet är väl att inte så mycket annat händer. Och när han tänker att han ska laga middag så kommer han in och frågar vad jag vill ha. Säger jag då "jag vet inte" eller "det spelar ingen roll" så går han tillbaka och sätter sig framför datorn och kommer igen efter en timme "har du kommit på vad du vill ha än?"

Och anledningen till att jag frågar honom är för att jag inte vet vad vi ska äta och vill ha hjälp i att komma på. Om jag bara ska bestämma allt hela tiden blir det såklart lättare på den punkten men inte dit jag vill komma. 
När han då säger "det spelar ingen roll" så är det meningen att jag ska hitta på något men när jag svarar honom likadant så är det tydligen meningen att jag ska tänka över saken och återkomma. 

Förstår du?
 

Som sagt uppskattar tips men det är inga problem med våra sysslor. Det är en inställning/attityd som jag tycker är jobbig. 

Han måste lära sig att du inte är hans mamma som hjälper eller gör allt åt honom. Sätt er ner och prata och säg hur du känner, han kan omöjligt läsa dina tankar. Eller visa honom den här tråden, då ser han ju att du tycker det är jobbigt att behöva ha koll på allt jämt. Han är väl oxå vuxen. Han kanske bara gått och blivit bekväm, det är lätt hänt. :)

Tack!
Jo vi pratade igår kväll och han förstod, efter lite förklaring, vad jag menade. Han har lovat att han ska hålla koll nu. Nu är det ju inte så att han gjort detta av elakhet eller helt själv heller.
Vi har skapat den här situationen tillsammans. Jag tyckte väl att det var enklare om jag höll koll för då visste jag att allt blev ordentligt gjort med mera. Och han har väl tyckt att det är rätt så skönt att ha någon som håller koll.
Men nu ska vi tillsammans försöka förändra vår situation tillsammans.
 

sååå typiskt KARL....sådär tycker jag de jämt är, även i barnfamiljer. E jag hemma o klockan blir matdags (spec viktigt då dom va små) så är det ALLTID jag som reagerade på att de e matdags men när jag va på jobb el nåt så kom han nog ihåg det....stressande men ack så normalt.

Ja jag vet inte. Jag tror både jag och han har en skuld i hur det har blivit. Men nu ska vi lösa det här tillsammans. =)

Känner igen.

Vad skönt att han förstod :)  Då finns det hopp, haha =)