Är så fruktansvärt osäker på jobbet, vad ska jag göra?

Många som läser..men ingen som har nåt råd eller känner igen sig?

 

Hej, jag tycker du ska lyfta det till din chef.

Jag är själv ganska ny på min avdelning, och i mitt yrke är det viktigt att det blir rätt. Jag har känns mig jätteosäker, och gjort massor av klantiga fel. Jag har som du tyckt att det varit jobbigt, då jag anser mig vara en noggrann person. Jag pratade om det med min chef idag och hon hade full förståelse och lite tips och tricks till mig. Bl a så hon att jag ska komma ihåg att inte ta allt så allvarligt. Nu känns det jättemycket bättre.

Du kommer komma in i det om du ger dig tid, lycka till!

*puff, puff*

Jag kan varken relatera, eller komma med tips eller idéer... min första tanke var att du kanske lider av en depression....? Men sen lät det inte så, så jag vet inte....

Har du inte varit så här på andra arbetsplatser...?  

Finns det någon som kan känna igen sig i detta eller är det extremt ovanligt att vara så osäker?

Jag börjar seriöst tro att jag behöver terapi.

puffar lite till..

Är du kvalificerad för jobbet du har?  Jag väljer att tro så. 

I så fall tror jag inte det beror på jobbet.

Jag kan till viss del känna igen mig i vad du skriver. Jag har under många år besvärats av dåligt självförtroende och det märktes mycket tydligt på mitt arbete. När jag kom ikapp mig själv och började tro på mig själv förändrades allt, och jag började få uppmuntrande kommentarer vilket ledde till ännu starkare självförtroende.

Min osäkerhet grundades i övervikt, det du behöver göra är att lura ut vad det är som får dig att tvivla på valen du gör. Hittar du orsaken och börjar bearbeta den kommer allt att bli bra.

det låter som om du har det jobbigt och som om du har hamnat i en ond cirkel

jag tänker att det framförallt är din chef, men även dina arbetskamrater som inte har gett klara besked om vad som förväntas av dig

kanske skulle någon form av terapi vara bra för dig?
och rätt så omedelbart för att hjälpa dig att bryta mönstret

Hej TS! Jag tror inte alls att det är så ovanligt -jag var precis likadan själv! Nu i efterhand tror jag det beror på två saker: dels kom jag från en livssituation som fick mig att känna mig underlägsen, dels kastades jag in i nya rutiner och fick inte alls det mottagande de nya på min arbetsplats egentligen ska få. Vi har jättebra utbildningar och introduktionsprogram, men jag fick bara sitta med en väldigt bitter människa som i princip kritiserade allt jag gjorde -det var jättesvårt att känna mig delaktig! Den människan jobbade bara kvar i drygt två veckor efter att jag kommit dit, men osäkerheten stannade, och det var S-V-Å-R-T!

Först pratade jag bara med de som satt bredvid mig, om saker som gäller jobbet. Då sa jag saker som "förlåt men skulle jag kunna få fråga...". Sedan började vi småprata om andra saker också, och så fortsatte det så med fler och fler människor -men det var alltid den där osäkerheten, typ "förlåt att jag inte kan detta.."

Det där var ett år sedan. Om jag ska fråga någon idag ropar jag högt över halva kontoret och säger "Kalle, visst är det du som är så bra på xx? Kan du titta på det här?". Jag äter lunch med mina kollegor! Jag brukade gå promenader på lunchen bara för att det var så jobbigt att gå ned i matsalen där alla satt med folk de kände, men nu slår jag mig ned som alla andra. Folk frågar mig om hjälp, och det har bidragit jättemycket -jag blev liksom "tvungen" att prata med dem och dela med mig av mina kunskaper. Jag kan ge dussintals liknande exempel men det finns nog inget som beskriver det bättre än min kollegas ord efter ett par drinkar för mycket: "X, du är så härlig. Alltså, när du började här så sa de bara att du inte pratar, du är så tyst och blyg, och nu är du som en helt annan människa.. du är så underbar, jag är så glad att vi fått se det" gissa om jag blev glad över att mina försök gett resultat!  

Min poäng med denna wall of text: ge det tid. Man går inte från att vara blyg till att vara allas bästis över en natt! Börja med småsakerna; det är alltid säkert att diskutera jobbet. "Du Anna, får jag rådfråga dig.. hur skulle du hantera den här situationen? Jag tänker att detta passar, vad tycker du?"  -en sådan fråga är en jättebra öppning. Jobbdiskussioner leder till småprat som leder till ökat självförtroende. Gör det också till en vana att säga "god morgon" och "hejdå, vi ses imorgon" varje dag. Det låter fånigt, men för mig var det en utmaning och den hjälpte mig faktiskt! Ju mer jag pratade, oavsett vad det gällde, desto mer plats vågade jag ta -och mina kollegor gillar det!

Jag  ska logga ut nu (om jag lyckas hålla mig borta från datorn!), jag återkommer imorgon och läser eventuella svar. Kom ihåg TS, du är INTE ensam! Jag lovar!

Tack för era svar! Så skönt att höra att det finns fler!
Ja, jag vet ju att det handlar om dålig självkänsla/dåligt självförtroende och när jag blir osäker så sluter jag mig som en mussla och blir knäpptyst. Mycket obehagligt är det.
Jag har förstått länge att mina problem antagligen hängt i sedan skoltiden (blev mobbad då) och sen dess har jag varit orolig för att bli ensam och utstött. Därför vill jag inte verka obekväm eller löjlig även i jobbrelaterade situationer. Istället blir det ju just så..
Problemet är nog att jag faktiskt inte har tagit tag i problemet så att säga. jag är nästan lite rädd för de kollegor som är för "på" och driftiga för då blir jag ännu mer hämmad. 
Ja jag vet, det här låter inte klokt. Jag vet inte vart jag ska börja