Nu har det hänt IGEN....

Han kanske är sexmissbrukare. Klart är i alla fall att han har problem, som det är hans ansvar att lösa. Han är ansvarig för sina handlingar, inte du. Önskar dig lycka till, om det blir så att du lämnar honom så klarar du det!

Dumpa Dumpa Dumpa - Din man lever för Hoppet OM Doppet i Externa Grytor
och kommer så alltid att göra - Dig o Ditt UnderLiv kan han utantill - särskilt efter
att ha sett det under ett antal slussningar - han drömmer om de nya spännande
kropparna o damerna och Nya Spännande Okända F--tFriktioner Runt o Längs
Schnabeln - så är det bara - det är bara att se verkligheten och sanningen i vitögat
.

Vissa män vill ha det så skitsamma vilka damer de har Råttan Woods är ETT
Bra exempel - din man ett annat - Per Albin ett tredje - Per Holknekt ett fjärde
John Kennedy ett femte - Bill Clinton ett sjätte osv.

Många män vill bara ta familjeansvar med plånboken - inte med schnabeln -
en del inte ens med plånboken.

Trist för dig o barnen - men verklighet är verklighet - o omogenhet o egoizm

är omogenhet o egoizm

PS - i vilken omfattning har du själv Schmakat Externa Schnablar (förmodligen
inte alls eftersom du verkar juste)

Din Man är RUTTEN

Bort Bort Bort o Kom ALDRIG MER TILLBAKA ÄR LÖSNINGEN - kanske
hittar du någon ny o bättre - kanske blir du dömd till evig ensamhet - men
du kommer att må bättre än vad du gör nu och den här mannen kommer du
aldrig att kunna lita på - SpottKobran kommer att Spotta där möjligheterna att
Spotta finns - och du kan inte vakta honom dygnet runt - och kapa schnabeln
och karva bort ztenarna för familjen o barnen är han knappast villig att göra                                  

Vissa blir aldrig nöjda med det de har. Utan söker kickar utanför förhållandet. Jag vet att min kille inte är den trogna typen. Men det är inte jag heller. Han snackar med flertalet andra tjejer och raggar på dem. Men han är öppen med vad han gör. Han får göra precis vad han vill med nästan vem som helst Bara han berättar om det och det inte går ut över vårat sexliv eller förhållande. Jag klarar inte av att ge honom lika mycket som han behöver. Jag får ont. Men som tur e tänder jag på att se han med andra ;) Träffar han kvinnorna eller snackar han bara med dem? Han kanske saknar bekräftelse. Eller saknar något annat han får från de andra.

Han må vara sexmissbrukare eller bara dum i huvudet, men jag sitter med allt detta i mitt knä och ska göra ett val som kommer att påverka både min och mina barns framtid. Om jag väljer att lämna så kommer jag att gå ur relationen med bilden av honom som en sjuk jävla opålitlig stackare som bara tänker på sig själv. Och den här personen är jag tvungen att träffa, samarbeta med, leva i samma stad som, på grund av att han råkar vara pappa till mina barn. Väljer jag att stanna så visar jag honom än en gång att jag accepterar att bli behandlad på det här sättet. Att det är helt ok att söka bekräftelse hos andra tjejer när man mår dåligt .....

Det är möjligt att han behöver hjälp, men du behöver bryta med honom. Du kan inte offra dig fler gånger.

Ekonomin kan redas ut, tag hjälp av kommunen och en advokat.

Han kan säkert bli en bättre människa men inte utan mer tuffa krav från andra.

Även om ni kanske behöver en paus, för att reda ut oegentligheter hos er själva och andra - så behöver ju inte det innebära att ni skiljs åt för evigt för det. Känn efter i maggropen, över vad du känner känns bäst - och gör en liten "hjärnkompott" av det andra hjärtliga, så kanske det finns en behagligare avrundning på relationen. Så har iaf jag försökt att tänka. Säger inte att det alltid fungerar, men du kan ju alltid föreslå det - och se vad som utkristalliserar sig. Jag har ofta tänkt, att de relationer jag tidigare har haft, är egentligen synd att de helt har ebbat ut. Jag kanske inte vill pussa dem männen längre, men de hade säkert blivit alldeles utmärkta kamrater att fika med, skratta åt gamla minnen - och se framåt tillsammans med. Förstår egentligen inte varför man verkligen måste göra SLUT med alla relationer, bara för att man inte delar tak längre. Bara ett litet vykort vid jul skulle ju räcka, om båda orkar visa på något sätt att man finns med i tankarna. Har man dessutom levt tillsammans i flera år, så kan det vara kul att i någon mån hålla kontakten. Lite ovanligt resonerat kanske, men jag tror att man alla hade mått bättre av det i slutänden. Allra värst, tycker jag vore att behöva helt klippa, som ovänner. Men - den nöten får jag väl leva med i tysthet så länge jag lever, kanske jag förstår varför man vill det också - en vacker dag.