Råd-pepp mottages tacksamt!

Först, vart bor ni så man kan tipsa om rätt kliniker? Det finns hjälp att få .

Örebro. Tack för att du svarar:)

Örebro har jag tyvärr inte jättekoll på, men Carl von Linné i Uppsala och IVF-kliniken i Falun skall vara mkt bra och inte allt för långt bort.

35 är ingen ålder i IVF-sammanhang och att ni har två barn sedan innan är ett stort plus också. Självklart finns det inga garantier, men förutsättningarna är bra. Priset skiljer lite mellan olika kliniker och vad som ingår i priset, men de brukar ha en prislista på sina hemsidor. I runda slängar kan man säga att ett försök kostar ca 30.000kr. En utredning varierar då vissa har det på högkostnadskort och andra inte. Vi betalade ca 3000kr för en utredning utan högkostnadskort.

Ring klinikerna och prata med dem. Förklarar läget och säg att ni vill göra en utredning. Det kommer först behövas göras en fertilitetsutredning på både dig och din man.  Efter det kommer ett möte bli av där ni tillsammans med läkare kommer gå igenom resultatet och diskutera fram hur ni ska gå vidare. Det kan vara lite väntetid och klinikerna stänger vid jul/nyår, påsk, sommar (i flera veckor) så bra att ni ringer och pratar dem. Ofta hinner man bara med cirka 3 försök på ett år för att man ibland måste vänta en cykel, de har stängt osv, så stor skillnad mot att försöka hemma. Men ett år när ni har barn innan är ok lite länge, men ingen evighet. Det kan ju gå av sig självt också, men för att inte förlora tid så är en utredning bra iaf.

Tack för svar! Kanske en dum fråga men vad är "en evighet"?! Vi vill ju såklart helst få till det på "naturlig väg" men så fort man läser någonstans står det ju att fertiliteten avtar så drastiskt efter 35 (det sa de då jag ringde landstinget med- därför de sände papper så fort), men jag väntar gärna lite till fast det kanske är bra "ligga med" med plan B om det inte funkar och veta om man är beredd ta besvär och kostnad. Ett år känns av och till som en evighet jämfört med hur enkelt det var förut, men det är kanske för att man är mitt i det liksom. Vet inte hur lång tid det brukar ta för oss 35:or Vet du? Har du gjort IVF?! Var det jobbigt? Om man ska åka till en stad så långt bort är det lätt att det blir stressigt väl? Mindre chans att det lyckas? Hur ofta ska det åkas och åker båda? Utredning känns ju oavsett som rimligt att börja med så man vet vad man jobbar med för förutsättningar känns det som.

En fråga till *bombarderar*: Är det större chans bli gravid med IVF än med "vanlig" befruktning om de inte hittar något "fel och man bara är "gammal"?!

Evighet= iaf över 18 månader. Men tycker ni tänker klokt som ser över alternativen samtidigt. Hemmaförsöken kan ni ju fortsätta med ändå. Kan inte säga ngn statistik för just 35 år, är så olika, men "min" klinik tycker inte det är en hög ålder.

Jag har gjort IVF och har två barn (4 år - blev på första försöket och 1 år- tog fyra försök). Fysiskt var det inte jobbigt. Fick lite huvudvärk av medicinen jag tog, men mådde annars bra. Är väldigt olika det där. Psykist däremot var det jättejobbigt. Oron att det inte skulle fungera osv var jättejobbig för mig. Det är väl olika hur lätt man har att komma iväg från jobb, barn osv. Just stressen i sig påverkar inte chansen att lyckas. Vi bor i Stlm och om vi ngn gång skulle vilja försöka oss på en trea så skulle jag välja Linné trots resväg då jag hört så mkt bra om dem och deras resultat.

Under utredningen blir det tre besök tror jag det var som jag hade iaf. Två för blodprov under olika dgr i cykeln för att kontroller ägglossning och ett för mötet med resultat. Sedan beror det lite på vilken metod som väljs, den långa eller korta, men ca tre besök till för att kontrollera äggblåsor, göra äggplock och sedan återföringen. Mannen behöver åka iaf två ggr. En gång för att lämna sitt prov under utredningen och sedan den dagen då äggplocket är då äggen ska befruktas. Sedan kanske du vill ha med din man på återförandedagen också, olika det där.

Det ska vara lite större chans att lyckas, men har tyvärr ingen procent. Handlar mkt om hur fint det befruktade ägget är och sådant också. 

Men jag tycker absolut ni ska ringa och prata med några kliniker iaf och börja fundera ut en tidsram där hemma för hur länge ni ska ge det och hur ni ska spara pengar osv. (Våra barn har i runda slängar kostat ca 40.000kr styck då vi gick privat från början.) Det är ju ofta väntetid också. 

Tack igen för att du delar med dig kunskap! Verkar ju som att det inte är "fel" alls med privat. Jag trodde det var "sista utvägen" typ. Ni gick ju tex dit direkt. Kanske tom bättre resultat än de landstingsdrivna??? Jag oroas över resorna och det faktum att jag helst inte (i alla fall inte i nuläget) har den minsta lust berätta på jobbet om detta. Kostnad och det psykiska låter inte lockande men det finns med i beräkningarna. Mer så att jag räds ev fysiska besvär inte minst för sambon som nog inte är beredd till lika stora umbäranden som jag, tyvärr.

Så lite så. Det är ju så otroligt olika för alla. Vi har ändå haft en oerhörd tur mot en del andra som har lyckats få två barn på totalt fem försök. Många får kämpa oerhört mycket mer än så. IVF är ju ingen mirakelkur även om de flesta får barn med den hjälpen tillslut. Har vänner som är uppe i närmare 10 försök och hundratusentals kronor i lån och fortfarande inte fått sitt första barn. 

Vi valde privat direkt då IVF på den tiden inte ingick i vårdgarantin och kön för landstingshjälp var på närmare 18 månader. Det ville vi inte vänta. Jag har inte berättat på jobbet. men har flex så jag har kunnat kommit och gått lite som det behövs och sagt att jag ska till läkaren utan att specificera det.

Tror det är jätteviktigt att man är helt med på det hela båda två, för det tar att genomgå detta. Man ska nog diskutera hur många försök som kan tänkas vara rimligt. Har vänner där kvinnan absolut vill fortsätta och mannen säger tvärstop efter två misslyckade försök för att det kostar så mkt och de har haft stora problem i relationen. 

Vi kommer aldrig göra något som äventyrar vår relation. Då är det stopp direkt. Det har vi gått igenom för mycket för och ialla fall jag tycker det finns andra värden i livet, ja tex livet självt. Fast kanske lättare säga innan än när man är i karusellen och vill hoppa av... Barn är inte allt och vi har två underbara redan men efter det ffa jag har i bagaget och ej kunnat njuta (vilket ju inte är någon garanti nu heller) vill vi ge det en sista (?) chans. För mig är det ett försök till "revansch". Låter kanske fånigt men jag vill se om det inte kan få bli "bra" en gång i alla fall men då ska det strula på annat sätt. Livet har sina nycker och prövningar Förut var det enkelt att göra dem men otroligt svårt föda upp dem och nu är produktionen svår.

Någon mer som är villig ge tips och råd? Vi har diskuterat och tycker såväl Uppsala som Falun kan vara vettiga alternativ. Någon som vet hur länge man får vänta innan man 1) får komma dit? 2) får göra behandling ? +/- för Uppsala och vise versa Falun...?

Puffar litegranna!