Blir aldrig gravid, börjat hata gravida?

Det verkar inte sunt. Att du inte orkar vara omkring människor som får uppleva lyckan du längtar efter är normalt. Att du känner stark avundsjuka och ett visst mått av avsky är faktiskt också ganska normalt då det handlar om försvarsmekanismer och din egen förmåga att bearbeta dina känslor. Att ta avstånd för att slippa att ständigt påminnas är helt ok. Men när du beskriver att du önskar att ett barn ska dö eller skadas allvarligt får jag nog konstatera att du borde gå och prata med någon. Jag vill gå så långt som till att säga att det nog är tur om du inte blir gravid med den sortens tankar och tendenser. Försök att bearbeta det först. Det är sjukligt. 

Du kanske skulle må bra av att gå och prata med någon? 

Upp till ett år är ju normalt, och eftersom ni har varit gravida för 7 månader sedan vet du ju ändå att du kan bli gravid.

Och nej, det är inte sunt tänkande.

Bra skrivet ovan av Mariohn, håller med!

Jag håller också med Mariohn. Till 100%.

Jag kunde känna lite avund när bekanta runt omkring mig blev gravida under de tre år som vi försökte få till Hedda men aldrig i livet att jag var så hemsk att jag önskade livet ur någon.

Jag hade ganska ont i själen efter vårt missfall medan båda mina kusiner var gravida i samma månad. Jag kände att jag inte orkade träffa dem just då och att livet var orättvist och sorgligt. Men aldrig i livet att jag önskade deras barn något illa. Då är man ute på hal is. 

Vi har också försökt ett tag nu, 13 månader och det är klart jag blir lite bitter och avundsjuk när jag hör folk i min närhet är gravida. Det är 5 gravida i min klass just nu (läser omvårdnad) + att min allra bästa vän nu blivit gravid utan att ha försökt. Ja, man blir avundsjuk och det är nog rätt normala känslor.
MEN aldrig i hela mitt liv att jag skulle önska dom missfall eller dött/sjukt barn

Förstår dig till viss del, men lite och ta i att man skulle vilja se ett barn skadat eller dött!

Jag har oxå ett missfall bakom mig och trög ägglossning så att jag behöver äta en massa hormoner.
Varje ultraljudsbild, alla bilder och status uppdateringar på facebook är som ett slag i ansiktet.
Jag blir tyvärr inte heller så glad åt att folk blir gravida hux flux, men det har ju med att jag känner mig extremt dålig för att vår barnlöshet beror på mig.

Jag vill ha bort dessa tankar och känna att det blir vår tur snart, men det känns så långt bort.

Tror  att både du och jag skulle behöva prata med någon som kan rätta till våra tankar inom oss.
Men det är väl lättare sagt en gjort.

En sak är ju säker, har du ägglossning regelbundet och ni myser som ni ska, ska du se att det snart är eran tur!

Jag tycker det var modigt av dig att skriva inlägget. Här pratar vi verkligen om något som få människor skulle våga bekänna. 

Jag vet att jag vid något tillfälle hoppades att en väninna till mig skulle få missfall. Senare hatade jag naturligtvis mig själv för vad jag tänkt, men i alla sammanhang klarar man inte att vara rationell utan reptilhjärnan tar över. Så du är långt ifrån ensam med detta!

Jag tror dock att du skulle må bättre under din väntan, och klara av alla dessa känslokast under försöken lättare, om du tog mod till dig och kontaktade någon för att få professionell hjälp. Viktigt att betona - inte för att du skulle vara onormal utan för att du ska få redskap att hantera din vardag så att den blir lite mer lätt att vara i. Kan rekommendera att söka upp en duktig KBT-psykolog. De brukar vara bra på att hjälpa till att styra upp tankarna och ge konkret hjälp. 

Heja dig!