Andra med barn med väldigt mycket ritualer/saker som ska göras på ett visst sätt
Hej!
Har ju tidigare skrivit här då vi utredde sonen för autism. Han fick som sagt ingen diagnos men de höll med om att allt jag berättade stämde men att det dock inte var tillräckligt. Vi ska höras av igen innan sonen börjar skolan, vilket är långt tills dess då han nu bara snart är 3 år.
Men något som verkligen är extremt tydligt och tar så mycket tid varje dag är alla dessa ritualer och att göra saker på ett visst sätt. Någon som har barn som också är väldigt rutinbundna, har för sig "ritualer" etc?
Det sker i princip konstant i vardagen. Kan handla om vad som helst, att han måste öppna och stänga en viss portdörr flera gånger innan vi går in, att vi måste gå över ett visst övergångsställe på väg till dagis (och absolut inte precis bredvid), att han måste lägga fram mackan på disken om jag köper en frukostmacka på morgonen, att vi ska gå en viss väg hem, gå ut genom en viss dörr från dagis, att han får släcka lampan samt stänga av tvn och inte jag. Hoppa ner och kissa 3 ggr under middagen trots att han inte är kissnödig etc. Detta var bara några exempel men listan skulle bli lång om jags krev upp allt, det sker i princip konstant på ett eller annat sätt. En person kallade det trots, jag ser dock skillnad på trots och det här, för det är på samma sätt varje gång och inte bara att "han vill göra som han vill". Ska träffa barnpsykolog i dec och prata igenom utredningen men tror inte hon tycker vi behöver så mycket kontakt egentligen då hon tycker att jag gör rätt och har ett bra samspel med sonen etc.
Han har inga problem att göra nya saker men när han då gjort en ny sak på ett visst sätt, kan handla om att han satt på en viss stol på det stället eller något annat, då ska han sitta på den stolen nästa gång etc. Då blir det också en form av rutin för just den nya grejen. Jag trodde kanske det hela skulle släppa lite men tycker faktiskt det blir fler och fler rutiner som såklart gör allt lite omständigt.
Om andra har barn i liknande situation, hur ska man bäst bemöta det? Jag tänker att man nog får vika sig för det som inte gör ett stort hinder i vardagen (eftersom det ger honom sån trygghet) men att sådant som påverkar saker negativt för mycket måste man försöka ta en "strid" om? Lättare sagt än gjort dock.