Väninnans sjuåring får välling i nappflaska

En jättebebis

Fattar inte hur det kan funka eftersom han tyvärr borde bli så mobbad i skolan att han skulle vilja lägga avv omedelbums.

Det verkar som om det stora problemet är att mamman i väldigt mycket behandlar killen som en bebis. BÄR UPP en sjuåring...? Nu har jag själv inte någon sjuåring men har svårt att se mig själv bära ens min femåring, han är ju tung!

Om vi bara pratar om själva vällingen dock... När min nu fem-åring var tre år började vi prata om att sluta med nappflaskan för honom. Det råkade min syster höra. Hon är fullt normal i utvecklingen, med drack välling från sin älskade pipmugg tills hon var åtta år, och hon sa mycket strängt till oss att det där bestämmer han själv... Ha ha, syrran är väldigt diplomatisk och inte sån som sätter sig på andra i vanliga fall, så vi hajade nog till både jag och min man.

Så - ibland ber fem- och fyraåringen om välling till kvällsmat. Och då vill de ha flaska. Inte när vi har gäster och äter gemensam kvällsmat och inte när vi är borta för då har vi inte grejerna med oss. Men vill de det så får de, och eftersom vi inte behandlar dem som bebisar när det gäller annat så ser jag inte det som ett problem. Men visst ser det lite löjligt ut med en nappflaska i handen på en fem-åring...

Håller med, vårt barn drack välling i flaska tills han var 6 ungefär, men mer än ett år tidigare så hade han börjat be oss att ställa undan flaskorna etc. Han ville inte att kompisarna skulle se, så vi visste att det var på väg bort, så vi lät honom bestämma takten.

Så jag ser inte vällingen eller så som ett problem, utan snarare sagt att mamman håller kvar barnet i utvecklingen istället 

Är du säker på att det inte är en bebis på 7 månader, istället för 7 år?
Förövrigt skulle det vara mycket roligare om sådana här trådar hamnat på rätt ställe redan från början, dvs sandlådan.

Tragiskt nog är det sant fast man skulle önska att det vore ett skämt.

En lördag kväll efter middag osv, kanske klockan 23.00, kan hon gå och göra välling i nappflaska,  lyfta upp honom i famnen, komma ut till oss andra i rummen och säga "Säg godnatt nu till de andra". Ungefär som man gjorde med sin treåring. 
Grejen är att hon inte bara lägger honom utan lägger sig själv och honom i deras säng och så sover hon för natten också. Där sitter vi med maken och har en trevlig kväll fortsättningsvis.  

Fast det har nog hänt mig, i sig så var det kanske ett år innan.

Det var en fest som jag var på och vårt barn var trött, eftersom det var på ett nytt ställe så låg jag bredvid honom tills hans somnade och jag också... Men det var en engånsföreteelse, men jag förstår vad du menar, hon behandlar honom som mycket mindre än vad han är.  

Ja det har väl hänt varenda förälder ;) 
Detta är dock varenda gång. 

Nu har jag inga egna barn, men tiderna är väl inget att haka upp sig på? Eller var jag den enda som inte fick vara uppe till 22-23 när jag var 7-8? Inte ens på lördagar?

Jag förstår inte hur du kan hålla käften?