Boende tvist.. Behöver andras erfarenheter

Jag kanske är lite trög men hur mycket kommer ha egentligen ha henne? Även när han är ledig på nätterna?

Sen förstår jag inte riktigt om du tycker att han har henne för mycket eller för lite?

Hur kommer det se ut alltså om du räknar av månadens 30 dagar så har du barnet hur många dygn och hur många dygn har han? Jag är trött orkar inte räkna själv

Men spelar det nån roll för dig egentligen? Ni kommer att ha lika många dagar, lika många vardagar och helger var. Tätare byten är väl också bättre för mindre barn.

Vi kommer ha ungefär samma antal dagar, eftersom han är "ledig" sina dagar så har han fritid med henne. Men mina dagar är det dagis, jobb eller annat.
Han jobbar nätter och har henne inte då utan bara dom dagar nätter när han är ledig.

Nej problemet är inte vem som har henne mest, problemet är att det kommer inte finnas mer än 5 sammanhängande dagar hos någon.. och det är väl egentligen inte katastrof, men skiftningarna ligger mitt i veckor, jag har 1 helg i månaden, 3 veckor har jag Vardagar. Så ja kommer ju inte få FRITID med barnet.

Jag vill ha mer sammanhängande och känner spontant för varannan vecka. Bara för att slippa känna att jag måste pyssla all min tid för att hinna vara med barnet innan den åker till pappa igen. jag känner också mer att det är börjar närma sig för skola och att ha ett sådant schema med läxor,rutiner samt farande mellan mamma och pappa kan inte bli mer än kaos.

Jag är själv skillsmässo barn och tog hårt av att inte ha rutiner i "nått" hem.

Men är ute efter nån som har samma dilemma och hur andra löser en sån här sak

Vill du verkligen att barnet ska vara på dagis istället för med dig när han jobbar?

Va? Vad menar du med på dagis istället för mig?

Men barnet är 4 år och det hinner hända mycket innan det är skolstart. Lev här och nu, testa det kan ju vara bra för barnet att byta var 5e dag även om du som barn inte mådde bra av det. Funkar det inte får ni väl testa vv. Då är frågan mer jobbig tycker jag för om han vill ha barnet sina lediga dagar när det är din vecka, hur ställer du dig till det, är det ok eller ska barnet vara på dagis då? Och på hans veckor var är barnet när han jobbar då, på dagis eller ska han fixa barnvakt eller tänker du då att barnet ska va hos dig då? Om farmor vill ha barnet istället för att barnet är hos dig på hans vecka är det okej enl dig. När ni har som nu hur mår barnet då? För viktigast är ju egentid att göra det som barnet mår bäst av här och nu, inte vad du/han vill och funkar om 3 år. Så tänker jag

Vad har du för arbetstider när du jobbar? Kommer du att arbeta heltid?

Du förstår väl att du genom stämningen vill minska barnets tid med sin pappa? Varför?

Hur ska han kunna ha henne när han arbetar natt menar du? Ska hon vara på nattöppet dagis? Eller är det din plan för att han bara ska få typ varannan helg?

Hej TS, För mig låter det lite som avundssjuka och jag kan förstå det. Du skriver att när han har henne är han ledig medans när du har henne jobbar han. Innan du börjar på med något, kolla med din kommun om där finns nattdagis. Finns det så har han ju möjlighet att ha henne vv. Om inte det går att ordna, då tycker jag ändå inte att ni strikt ska ha de dagar du nämner. Det blir tätt skifte, men att du har henne varannan helg även när det inte är "din helg" tycker jag ni ska få till, så att ni får lite mer ledig tid tillsammans.

Jag förstår mycket väl att du vill ha strikt varannan vecka. Det låter riktigt jobbigt att hela din familj ska anpassa sitt liv efter pappans jobb! Hur blir det nästa gång hans arbetsgivare ändrar hans schema, ska du och din sambo rätta sig efter det också utan protester? Mina medarbetare jobbar skift och jag behöver bara ge två veckors varsel inför en förändring av schemat, vi ändrar flera gånger om året beroende på hur prognoserna ligger.

Mitt förslag är att ni till att börja med träffas hos Familjerätten hos er kommun för ett samarbetssamtal. Då får ni hjälp att kommunicera utan en massa onödigt tjafs. Ni befinner er ju faktiskt i ett läge där båda vill byta bort nuvarande schema, men om ni inte kan komma överens om ett nytt schema så fortsätter det gamla att gälla. Det borde alltså ligga i pappans intresse att komma på samtalet.

Månstråle,
Om barnet är 4 år nu så är det ju bara 1.5 år kvar tills det börjar förskoleklass. Eller ännu mindre om barnet fyller 5 före nyår. Det är dags redan nu att få igång en dialog om hur boendet ska se ut efter skolstarten.

Vi går på samtal via kommunen. Men dom är inne på hans spår att gå efter hans schema men kanske pyssla lite dagar hit och dit så det kan bli mer sammanhängande. Men som det pysslat hittills får jag bara veckor dagar och 1 helg. o JA det är jag jäkligt avundsjuk på, varför ska det inte vara rättvist på den fronten. Varför ska jag stressa gärnet med vardags rutiner och inte få slutet på en vecka som vi älskar. Vara lediga med varann och han ALLTID ledig så ja det vill jag också va!
Ja dom kan erbjuda Nattdagis eller nån som kommer hem till en. Har även en engagerad mormor som sagt att hon ställer upp bara för våran familj ska få det bättre! Men allt detta är pappan emot (varför vet ja inte för det svarar han inte på)

Jag jobbar inom vården, och då är det alla tider på ett dygn. Just nu kommer jag inte hoppa in heltid men det kommer bli en del. Och just nu är jag riktigt ledsen för oftast krockar det med dom timmar barnet är här.

Ja, tankarna far mer och mer till att vi ska gå högre för att få fasta tider och rutiner och att det faktidkt ska bli bestämt, för annars kommer det snart ett nytt schema. Och som kommentar innan, skola om 1.5 år.

Och det va någon om kommenterade att jag skulle ta ifrån? Tråkigt att det ska missförstås, det handlar inte om det annars skulle jag inte levt efter mitt exs schema nu i snart 3 år. Men jag tycker att man som föräldrar ska anpassa sig efter barnets vardag och inte barnet efter ens jobb. Det blir väldigt konstigt i min värld.

Konflikten är också att jag och sambo vill Varannan vecka eller så likt som möjligt medans pappan bara går med på efter sitt schema..

Hej TS, I och med att det finns nattdagis så tycker jag att ni ska stå på er om varannan vecka. Man ser ju utefter barnet och barnets behov och inte efter föräldrarnas men även om det är så, så borde det ju ligga i barnets intresse att även få tillbringa "ledig tid" - helger - med er och inte bara vara "ledig" med pappan. Kräv en förklaring på varför, kanske kanske kanske har han en riktigt bra orsak. Om inte hade i varje fall jag tagit det som om han vill jävlas med dig via barnet och lyckas.

Hej!

Förstår att situationen känns ohållbar för dig. När ni ändå bor i samma stad och är förhållandevis överens om barnet vore det perfekt om ni kunde enas om varannan vecka. Du och din sambo skulle kunna planera veckodagar och helger bättre då tillsammans med barnet.
Familjerätten hjälper till med samtal och för en tid kan det kännas ganska positivt att komma iväg och diskutera med hjälp av tredje part för att undvika pajkastning, det är när de samtalen inte lyckas leda till konstruktiva resultat som det blir svårare. Har man kört fast finns tyvärr bara en lösning och den bör ni med alla medel försöka undvika. Boendetvist i Tingsrätt. 
Rutiner för er och barnen är viktigt, men oavsett hur du resonerar kring detta så kommer förmodligen inte resultatet av tvisten bli helt enligt dina önskemål. Jag är en av de som vänt skutan och vunnit ett boendemål alldeles nyligen(där socialtjänsts bedömning av boendeförälder tillföll fadern), med resultatet att jag nu har alla vardagar och 1 helg i månaden för barnet. För att blidka domare och nämndemän får man i princip ge bort tid till den andra parten och där kan man bara glömma att kunna styra tider efter vardag, jobb eller sina och barnets fritidsintressen.
Och vad är egentligen bäst för barnet ifråga. Att slippa en utdragen otroligt jobbig förhandling om barns boende eller ha fungerande vardagsrutiner. Mitt svar med facit i hand är mycket enkelt. Kom överens i den mån det går. Ur ett barns perspektiv(en eventuell stämning i tingsrätt tar ca två! år) som bipassagerare i en process runt barns boende mår helt klart bättre av halvtaskiga rutiner och flackande livstil. 
Förstår att det här kanske inte är vad du vill höra, men är bara ärlig. Min process tog lite över två år, och jag är glad att jag kämpade. Jag fick som jag ville - men för vems skull?