Jag är så livstrött....

Ge inte upp nu ts, det kan bli jättebra igen 

Berätta vad som tynger dig och vad du skulle vilja ha för förändringar i ditt liv. Vad har du för drömmar?

Du låter deprimerad. Har du sökt/fått hjälp för det? Finns bra behandling! DU behöver inte må såhär. Kram

Eva, tack för ditt svar. 

Jag försöker återhämta mig från en utmattningsdepression och generell ångest sedan 5 år tillbaks. Utöver det har jag så länge jag kan minnas varit deprimerad, med två självmordsförsök när jag var yngre. Jag medicinerar men är i övrigt helt bortglömd av vården.....ingen uppföljning, ingen som bryr sig.

Jag har så mycket att vara glad och tacksam över att jag sänker mig själv av skam och dåligt samvete för att jag inte klarar av att ta vara på det. Jag är helt oförmögen till det. Innerst inne känner jag dock en djup kärlek och respekt för mina tre barn. Jag kommer aldrig att lämna dom frivilligt. Däremot kan jag ofta bli oerhört rädd för att den kärleken och respekten någon gång kommer att tyna bort i all ångest och depression så att jag inte ens kan hänga kvar på den livlinan. Det skrämmer mig oerhört. Just nu känns det nära, det är en tunn skiljevägg.

Tack igen för dina vänliga ord, jag vill att du ska veta att det känns gott i hjärtat när en främling visar en sån värme! Kram!

 

Vad känner du skam för?

Över saker som hänt i mitt liv. Över att jag inte har förmågan att glädjas över det jag har, utan att ångesten och depressionen istället tar över....över att jag så ofta längtar efter mörkret, tystnaden och lugnet - istället för att glädjas över livet.

Är det inte dags för dig att förlåta dig själv nu ts?

Vill du dela med dig av de sakerna som du känner skam över? Jag tror att du behöver lyfta fram det i ljuset för att komma ifrån mörkret. 

Känner igen mig.. När det känns som allt bara läggs på lager. Till slut blir allt så mycket att bära och man känner ingenting. För om man skulle börja känna skulle man kollapsa. Hamnar bara i något slags mellanläge.