Vad är rimliga krav för vuxet barn?

Men snälla du - ser du inte svaret om du läser igenom din text en gång till. Det klart man alltid skall hjälpa och stötta sina barn - men någon gång måste de ju bli vuxna och ta eget ekonomiskt ansvar.

Varför jobbar bara en av dem? Sköker den andra jobb, studerar eller åtminstone försöker?

Jag tycker du med fullständigt gott samvete kan köpa din bostadsrätt och ta hand om dig själv. Ditt barn behöver bli vuxet och ta ansvar.    

Hur gammal är han?
Skulle tippa på runt 10-12 och då är det ju för tidigt att ha flyttat hemifrån.

Skärp dig och sätt ner foten och köp du din bostad, du kan hjälpa din son på andra sätt en att bidra med pengar hela tiden.
Du kommer att få ha det så här resten av livet då han vet att du ger han pengar vid minsta lilla vink...

Självklart ska du leva din dröm! Om ditt barn inte har pengar får han/hon gå till soc som alla andra, dags för ditt barn att börja ta eget ansvar för sitt liv!

Sluta curla för fan... Barnet är vuxet och är ansvarig för sitt liv! Klipp navelsträngenm köp din bostad och hoppas barnet fattar hur korkad han/hon är...

Det låter som ditt barn är en av de FL-medlemmar som aldrig blir vuxna. Självklart skall du leva din dröm, det du kan göra är att ta ditt barn med till en ekonomirådgivare, kanske betala för det.

Du ska naturligtvis köpa din bostadsrätt. Men samtidigt förstår jag dig - är man lyckligare ensam i ett slott än tillsammans i en koja?

Finns det något sätt du kan fortsätta hjälpa ditt barn, men som gör tillvaron liiite mer obekväm för barnet och sambon. Då behåller du relationen men knuffar samtidigt milt ditt barn mot vuxenhet och självförsörjning.

Tex hjälper du fortfarande dem med kontanter, men istället för 500 får de 200. Du hjälper fortfarande med mat, men inte genom matkassar utan genom att bjuda hem dem på middag, och det får bli vegetarisk middag så du har råd. Hänger du med hur jag tänker?

Man kan alltid stötta psykologiskt, det behöver inte vara ekonomiskt. 

"barnet"är inget barn längre. du blir utnyttjad och i det längre laget bidrar bara till att hon/han inte beter sig som en vuxen.

Så ditt barn tycker att du är egoistisk för att du inte vill ge bort dina pengar till någon som vill ha dem utan motprestation och nu på slutet börjar närma sig utpressning?
Det är ju barnet som är ego, man kan inte begära att ens föräldrar ska lösa problem åt en hela livet. Jag skulle nog ha blivit förbannad och frågat barnet om han/hon föredrog att jag dog så de fick ärva (är lite dramatisk lagd av mig...)
Dina pengar är dina pengar, har du pengar över så kan du vara snäll och hjälpa ditt barn, men du kan inte låta ditt vuxna barn kontrollera ditt liv.

De lever alltså ihop två personer, och du är ensam..? Kan de inte fixa ekonomin på två personer, så är det hög tid att de lär sig detta.

Det är dags att ungen lär sig ta ansvar för sin egen ekonomi istället för att alltid räkna med att det skjuts till pengar från föräldern när dessa tar slut...?

Dessutom så är det ju bra för ungens framtid om du, som förälder, investerar i en bostadsrätt. Så lär ungen långsiktighet också...

Köp lägenheten! Jag tycker verkligen inte att du ska ge din dotter mer pengar. Av det lilla jag läst i din TS så är det nog dags för dem båda att lära sig att man måste ta ansvar för sin ekonomi själv och när du och sambons föräldrar ger pengar till dem så kommer de inte att lära sig det eftersom de vet att ni löser det åt dem.

För mig är det självklart att man hjälper till och ställer upp för sin familj, även vuxna barn, men ibland så innebär den hjälpen just att man inte gör något och låter personen i fråga lära sig att ta ansvar själv. Din dotter måste lära sig att ta hand om sin ekonomi och de pengar de faktiskt har. Istället för att du ska skjuta till pengar kanske ni tillsammans kan gå igenom deras ekonomi och komma fram till en plan för hur de ska klara sig på det de har. Hjälp henne med att kolla upp bostadsbidrag, soc. och så vidare.

Oj.. Bortskämdunge.com. Om man från första början måste ha ekonomisk hjälp hela tiden kanske det inte var så jävla smart att flytta. Man kan inte förvänta sig att föräldrarna ska betala för en hela livet. Nej, dags att klippa navelsträngen. Ungen får väl gå till soc som alla andra som inte klarar sig. Och varför jobbar bara den ena?

Om jag hade sagt så till min mor så hade hon slagit näven i bordet och sagt något i stil med att hon har fött mig och försörjt mig genom hela min uppväxt, alltid satt mig före sig själv, alltid gett mig mat först och ätit det som blev kvar, sett till att jag haft kläder och skor innan hon haft det osv. Och att nu komma som vuxen och kräva att hon ska fortsätta försörja, klä och mata mig när jag själv har valt den situation jag har - det är oförskämt och jag borde ta av min offerkofta och skämmas som en hund över att tala så till min mamma. 

Min mamma har alltid hjälpt mig när hon kan och jag har alltid försörjt mig själv. Om ditt barn sitter arbetslös i en lägenhet så varsågod att börja plugga och ta studielån och få en utbildning och sedan förhoppningsvis jobb. Att hota en förälder med att säga upp kontakten om man inte får pengar är så lågt så det finns inte ord. 

Tack för tips och råd, Tygtiiger, mina föräldrar var som dina! För att besvara lite frågor, mitt barn med sambo är över 20år, men under 30år. Att bara en arbetar beror på att den andre blev färdig med sina studier nyligen. De lever i en samkönad relation vilket inte alltid är positivt när man söker arbete, de vill inte gå till socialen, för det tycker de är förnedrande. Hoppas att allt löser sig och än en gång tack för alla inlägg!