Upp & ned
Hej!
Ska försöka fatta mig kort, är gift sedan 7,5 år tillbaka vi träffades för snart 13 år sedan. Vi har två underbara barn som vi fick kämpa för, vi har många mf i bagaget, utredningar och annat. Tillslut fick vi barn via adoption, Jag har alltid velat ha en stor familj med många barn vilket jag hela tiden varit öppen med sedan jag & maken träffades i övre tonåren. Sedan blir det ju inte alltid som man vill/önskar.
Maken vill inte ha fler barn nu säger han för han tycker att det är för jobbigt, vilket jag inte kan förstå för jag är & har varit den som varit hemma mest med barnen, tagit alla vakennätter, sköter kontakter med skola/fritids/fsk osv. Han tycker att våra två barn vi har bara är osams/gapar/skriker, visst såklart de är osams men det är ju mestadels framåt kvällen då de förstås är trötta. Vilken är omkring den tiden då maken kommer hem för dagen. Jag slutar tidigare så jag både lämnar/hämtar våra barn på skola/fsk.
Jag älskar min man, vi har det bra det är sällan vi blir osams om något, vi har tid för varandra varje dag efter att barnen är nattade, Men jag vill inte nöja med mig med två barn då vi har möjlighet att få 3-4 barn (hade velat ha fler men det blir inte möjligt ekonomiskt) samtidigt som jag innerst inne inte vill lämna vad jag har idag. För inte så länge sedan lovade han att vi skulle ha ett tredje barn, men nu låter det som att han vägrar =(. Jag känner igen hans mönster med så kallade kalla fötter, men jag tycker det är omoget av min man att "lova" sedan säga blankt nej. Jag tycker han från början då vi träffades hade kunnat tala om att det hade räckt med 1-2 barn, nu känns det lite som att jag har "kastat" bort mina bästa år samtidigt som det egentligen inte alls har varit dåligt, tvärtom. Är så rädd för att vakna upp en dag & ångra mig om det inte blir fler barn & att det då är försent. OM jag fick som jag ville skulle vi ha ett färdigt medgivande för adoption av att syskonpar redan nu, alternativt medgivande ett barn eller syskonpar så för slumpen avgöra om vi får ett eller två barn till för vi kommer inte ha råd att göra ytterligare adoption efter om det nu blir en till.
Hur ska vi kunna mötas? Jag vill verkligen ha fler barn, vi är inte för gamla heller utan vi har god tid på oss, men våra barn vi har blir ju förstås äldre. Han har också ett argument att jag aldrig kan nöja mig, medan jag vet att jag ändå kan nöja mig med iaf fyra barn. (Då har jag redan minskat min dröm)
Mvh/ Frun
