Separation med barn - boende?

Jag hade valt alternativ två för barnens skull... de är viktigare än mig själv..

Jag tycker du ska stanna i staden där ni bor och försöka hitta en bra lösning när det gäller barnen. Har ni svårt att komma överens du och din sambo? Att flytta långt från barnen låter som en väldigt dålig idé.

Jag hade valt att stanna för barnens skull

Jag gjorde tvåan och skapade mig ett liv med vänner och så.

Stanna kvar i staden utan tvekan! Jag skulle aldrig fixa att träffa barnen bara lite varannan helg och därmed gå miste om i princip allt vardagsliv med dem. Och dessutom överlåta det till bara den andra föräldern. De behöver närheten till dig lika mycket. Hellre då träffa övrig familj någon helg ibland. Och vänner kan man alltid skaffa sig om man engagerar sig i någon förening, idrott, träffar andra föräldrar etc.

Många här säger att du vara kvar i stan för barnens skull. Men du blir inte en bra pappa om du offrar dig fullständigt. Du är helt klart i en knepig situation och med tanke på dina känslor för X:et så kan en bitterhet växa fram om du stannar kvar i stan vilket verkligen inte är bra för barnen.  Mitt råd är att du försöker hitta jobb i din gamla hemstad och när du fått jobb där så måste ditt ex inse att den nya situationen kräver uppoffringar även om från hennes sida. Rätt som det är träffar hon kanske en nu som i sin tur bor i annan stad så vem vet, då flytatr hon också. Att barnen skulle ta skada av pendlingen tror jag inte på. Det är vuxna som gör detta till ett problem inte barnen själva. Det finns olika sätt att växa upp och ett sätt kan vara att veckopendla mellan föräldrarna. Till slut vet dom ju inte om något annat och med tiden kanske dom väljer att bo på heltid hos en av er...........Vad du än väljer tänk framåt och att även du sk må bra. Hoppas att det löser sig för dig

Precis rätt gjort, tumme upp 

Jag var i samma sits som ts, men jag flyttade efter 3½ år till "min" hemstad 30 mil bort. Jag fick ett bra välavlönat arbete, en ny kärlek och vi har än idag ett fint liv rikt på både kärlek, upplevelser och materiella ting.

MEN, med facit i hand hade jag önskat att jag gjort som "YummyMami", skapat mig ett liv där och då på plats hos barnen. (Du kommer inte få boendet genom att gå till tinget, finns inget som talar för det)
Jag har missat så otroligt mycket, barnen har tvingats resa mellan oss och det tar tid och kraft av oss alla för att inte tala om pengar...
Födelsedagskalas som infallit på vår helg som dom antingen fått missat, eller så har vi missat umgänget. 
Delaktighet i deras aktiviteter, skjutsa till träning och närvara på matcher.
Aktiviteter i skola blir svårt och ibland omöjligt, har bara sett dom gå lussetåget 1 gång, det funkar inte alltid att ta ledigt en hel dag och resa i 5-6 timmar fram och tillbaka för att närvara i 30 minuter...
Man tappar kontakten och vet inte vilka barnens kompisar är eller vilka föräldrarna till barnens kompisar är, mycket händer på bara en termin i skolan.

Försök skapa dig ett nytt liv och jobba på det istället för att drömma dig bort. Barnen blir större och då blir det enklare, även om det känns avlägset idag. 

 

Du har missförstått det juridiska. Ingen rättsinstans kan tvinga en person att bo på ett visst ställe. Däremot kan den person dom har barnen boende hos sig på heltid inte flytta utan den andres medgivande.   Tråkigt att du ångrar din flytt. Men du pratar med dubbla tungor .Först säger du att du har ny kärlek, bra jobb och lön rik på allt och är lycklig men du ångrar dig. Jag förstår om du hade sagt att ditt nya liv har medfört visssa problem med tanke på barnen men som du skriver nu är du inte trovärdig. Om du stannat kvar hade du inte haft något av det du har nu........Ditt inlägg känns inte äkta........   Dessutom skriver du massa konstigheter, t ex att du inte vet vilka dina barns kompisars föräldrar är.........Hur många vet det? ........Det visste inte mina föräldrar heller, fast dom bodde tillsammans...Mycket i det du skriver förstorar du  och gör en höna av en fjäder. Födelsdagar kan väl firas andra dagar. Det gör barn med skilda föräldrar som bor på samma ort t o m.                                                                       Du ska vet att åtminstone jag ser att du inte är trovärdig i ditt inlägg

Vi tycker olika helt enkelt, inget konstigt i det. Jag har ett arbete, bra inkomst och en kärlek MEN jag har inte haft mina barn vid min sida.
Om det nu är så enkelt för barnen att veckopendla är det precis det den vuxne borde göra, jag hade förmodligen haft min kärlek ändå och kunnat arrangera min anställning med visst jobb på distans veckan jag hade barnen. Men jag valde att flytta för at det passade MIG, det passade definitivt inte mina barn och ett umgänge på 36 timmar varannan helg varav flera timmar är resande är verkligen ingen kvalitetstid.

Du tycker att barn kan ta  att åka 60 mil t.o.r och göra det till en del i livet, det tycker inte jag.
Vi vuxna väljer att göra det , barnen får finna sig i det.

Vad jag menar är att man genom att befinna sig så långt från sina barn gör att man tappar deras vardag eftersom man inte längre är en del av den. Man hämtar inte på dagis varannan vecka och säger hej till andra föräldrar i dörren eller är med på små tillställningar som händer titt som tätt.
SJÄLVKLART kan ingen myndighet tvinga en vuxen människa att bo där den inte vill, men valet man gör är helt av egoistiska skäl och man måste tänka i ett längre perspektiv än idag och om några månader. 

Om jag är trovärdig eller inte för dig det kvittar för min del, jag ville bara ge ts en annan synvinkel vad man faktiskt går miste om genom att flytta. Andra som flyttat får gärna också ge sin syn på det hela då DET blir trovärdigare än från någon som inte har flyttat från sina barn. 

Själv tycker jag att det lät mycket trovärdigt.
Tror att du missförstod lite av det, bland annat det där med födelsedagar..
som jag läser det så är det inte barnets egna födelsedag som missas, den kan man naturligtvis fira en annan dag. Som jag fösrtår det så menar Anonym(blä) att barnen själva missat mkt av umgänget med sina vänner.
Missar kalas för kompisar för att de infaller när de är hos föräldern i en annan stad.
Det är inte att göra en höna av en fjäder, för vissa barn, i vissa åldrar, är det oerhört viktigt att få delta på tex kalas.
Oftast pratas det om det i klassen tex redan innan kalaset, samt efteråt. Den som inte är med kan lätt känna sig utanför.
Nu menar jag inte att man skall bo kvar för det, man måste må bra som människa för att vara en bra förälder nånstans oxå. Man kan hitta på andra saker som är roliga de helger man vet att barnet missar ngt som det vill vara med på. Tex att man går på djurparken, en bio, lite extra fredagsmys hemma - för at "uppväga" det missade kalaset, discot, marknaden etc som är hos den andre föräldern den helgen.
Sen skrevs det inget om att man som förälder inte FÅR flytta, bara att det inte är troligt att rätten dömer boendet till föräldern som väljer att flytta. Inte om barnen redan är rotade på förskola o skola.
Visst kan man vara lycklig men för den skull ångra vissa val man gjort i livet - det är väl inte att prata med dubbla tungor?
Ångrar du inget i ditt liv? (utgår från att du är nöjd med det som det är nu). Själv är jag lycklig, har ett välbetalt arbete, en man som jag älskar, en son som är den finaste i hela världen o en bonusdotter som är helt fantastisk o som jag räknar som min egen.
MEN, visst hade vi kunnat göra andra val - tex kunde vi valt att vika oss för mamman och flyttat till den staden hon valde att ta barnet till efter deras separation. Inte direkt efter, men när vi för några år sedan valde att flytta från dåvarande boendet KUNDE vi offrat lite i våra drömmar om hus, arbete och vänner och valt att flytta närmre. Då hade vi kunnat ha bonus boende hos oss varannan vecka istället för varannan helg..
Som det var vägde vi för och nackdelar mot varandra och valde en annan väg.

Ville bara visa att jag förstår vad Anonym(blä) menade med sitt inlägg, men man måste inte tycka likadant för det