• Anonym (Dåligt tillstånd)

    Dikter av en som mår dåligt.

    När jag mår svin bra (ironisk) Så skriver jag mycket dikter.

    Svagheten kom över mig från klar himmel.

    Jag satte mig ner, och runtom kring mig var det fullt av människor som bara gick förbi. Jag fanns inte. Ingen såg mig, jag måste ha varit i en annan dimention. Men det gjorde ingenting, det var där jag ville va. Jag stod och kolla på dig, och fantisera om hur det skulle vara om du bara höll om mig. Bara fanns där för mig en kort minut. Du visste
     ju inte, den hemlighet jag bär på. För ett leende kan dölja så mycket. Jag kommer A.L.D.R.I.G tynga er, (vänner familj m.m) med det jag bär på. A.L.D.R.I.G. På bussen satt jag tyst med musiken i öronen, försökte koppla bort alla människor som var i bussen, fullt av er, det bara kryllade av människor. Det gick inte så bra.

    Men till slut kom jag ut. Hem, hem till rätt dimention där jag är trygg.

    Av: mig 12-11-29

    Själen vill flyga vidare,
    vidare långt långt bort, till en annan värd.
    En underbar värd. En värd av skog och grönska, av värme och underbart liv. Själen vill flyga vidare, till en underbar värd. Men är fångad i en kropp på denna jord.

    Av: mig 12-11-28


    Jag har sett smärta 
    hur den fräter sår 
    som aldrig tycks läka

    Jag har känt mörker
    när den är som tyngst.
    Trycker, slår och kväver 
    för att utplåna hoppet om allt.
    och jag har tvingas 
    hålla tillbaka mina egna tårar
    för att inte avslöja min svaghet
    inför nära och kära.

    Men jag kunde ändå aldrg
    tänka, på om folk runtom kring mig
    såg mig eller MIG.

    mörkret var ute efter mig
    så det är mig den tränger sig in i. 

    Av: mig 11-25-12

    Hur är det?
    Jo då bra.

    Fast egentligen slits kroppen isär. Kroppen SKRIKER av smärta och förtvivlan. 

    Visst är det så att vi vill dölja sanningen? 

    Försöka dölja det dåliga. Lyckas du? 

    Lyckas jag?

    En Dikt utan rubrik en så länge.

    En Flicka är fundersam, tyst och arg.
    Hon känner räddsla och Värdelöshet.
    Hon känner ilska och hat. 
    Det värsta av allt, hon bär på en hemlighet.

    Hon ser spöken. 
    Vart hon en går.
    Stackars lilla Flicka som är så ensam.

    Av: mig 12-11-14

    Jag känner ett lugn. Inte ett vanligt lugn.
    Ett lugn, som får dig att försvinna bort med vinden.
    Ett lugn, som får dig att försvinna så långt i dig själv, att du inte visste att det var möjligt. Ett lugn som både kan vara skönt och obehagligt. Ett Lugn som kan vara bra eller mindre bra.. 

    Lugn det löser sig..

    Av: mig 12-11-13

     

    Räddsla!..

    Ett moln kommer över mig, 

    Jag skakar, 
    & tänket vad ska hända?

    Som en sten sjunker jag ihop mot ett träd. 

    Och tänker är det slut nu? 
    Nej det är bara början.

    Av: mig 12-11-13

     
Svar på tråden Dikter av en som mår dåligt.