Panikångesthelvete...hur bota??? hjälp!!!

Har du kontaktat vården alls eller "dolt" det? Det finns mediciner. Jag gick till privatläkare för jag ville inte ha det i några journaler på min vårdcentral.

Jag har också panikångest... Inte kul! Men i vilken situation har det visat sig? 
Själv har jag gått i kognitiv beteendeterapi, hjälpte väldigt mycket! Fast jag trodde att det var nån typ av magi.. hmm simsalllabiiimmm så var jag botad.. heheh, men nejdå, var tvungen att utsätta mig för dem jobbiga situationen & jobba med dem! Man måste hela tiden utsätta sig för det obehagliga & jobba med det

Beklagar din situation!

Det finns hjälp att få! Jag skulle råda dig att vända dig till din Vårdcentral för att få en remiss till en psykolog/kurator. Det finns medicin, men "nöj" dig inte bara med den. Det är ju också viktigt att gå till botten med varför du får dina attacker. Medicinen kan lindra och i bästa fall förhindra, men en samtalskontakt är essentiell. Du får gärna  inboxa mig om du vill veta mer- jag har lite koll, tyvärr får man väl säga 

Kan helhjärtat rekommendera boken Ingen panik av Per Carlbring. En forskningsbaserad självhjälpsbok som ger en väldigt bra förståelse för vad panikångest är och hur man kan jobba med det enligt KBT-metod!

första gången jag fick det så hade jag gått omkring och oroat mig 3 dagar för en grej, en galen och hotfull pojkvän som var efter mig. Men den när det lugnat ner sig och de inte var någon fara längre efter 2 dagar fick jag min första attack som var REJÄL, vet inte om det berodde på det eller vad de var. Men de andra attackerna har det absolut inte varit nånting alls runt omkring överhuvudtaget. Så jag fattar inte... varför får jag skiten?

Hur ofta får du det och i vilka situationer?  

Hej

Det finns en väg ut (många vägar tom). För det första vill jag att du börjar läsa om panikattacker, så att du har så mycket info som möjligt kring detta väldigt hemska (det är ej kul när man är mitt uppe i det).

Jag har blivit fri (fullkomligt än så länge (JIppi) och vet att det är möjligt. Gå in i känsla - du skall ej kämpa emot även om varenda cell i din kropp säger att du skall kämpa så skall du med full kraft gå in i känslan för den ger till slut med sig. Känslan är ej farlig.

Läs gärna böcker skrivna av bl. a Echhart Tolle samt boken "Resan" skriven av Brandon något...

Vidare kan du gå till en duktig certifierad hypnotisör (det var slutligen det som gjorde att det gav med sig.

Lycka till på din väg och ge inte upp hoppet. Det finns en väg ut och det gäller bara för dig att hitta din väg ur det. Försök ej vara rädd för känslorna som kommer utan gå in i dem så mycket du bara kan.

Det är jättesvårt - kanske det svåraste du någonsin gjort men är det ända sättet förutom att prova hypnoterapi som jag varmt rekommenderar.

En duktig hypnoterapeut är  Elisabeth i Malmö - Västra Hamnen. www.hypnosterapeut.n.nu/

Hej

V

Jag fick diagnosen adhd som 15-åring, kan det ha med det att göra? Jag medicineras inte för det

Jag har läst jätte mycket om det, eller googlat om andra som har samma symptom inte djupgående

Går jag in i känslan och inte kämpar emot som du säger.. så kommer jag nog dö i hjärtinfarkt, mitt hjärta slår redan så hårt och snabbt  i attacken så att jag får ont i bröstet:/

Jag kan få det i social situationer, men jag är en väldigt social person & INGEN kan tro det om mig! 
Men det finns absolut olika grader av panikångest, jag fick en remiss till ett sjukhus där jag fick gå terapin Hon sa till mig att om jag inte hade formulerat mig så bra i brevet jag hade skickat med så hade jag antagligen fått väntat mycket längre på hjälp än jag fick.. Eftersom dem prioriterar mycket "sjukare" människor. Ex. finns folk som inte vågar gå utanför dörren, kan inte jobba osv osv...  Men såklart, mina problem är ju stora för mig & dem hämmande mig verkligen!  (men det finns ju alltid folk som har det värre)
Personligen ville jag inte ha någon medicin utan ville få reda på  hur jag kunde hantera detta på bästa sätt & vad det grundade sig i! Tror inte att mediciner (i mitt fall!) skulle vara det mest långsiktiga lösningen!

Men vill bara poängtera att det kan vara nödvändigt med medicin... En vän fick panikångest attack som 40 åring & fick samma symtomer som en hjärtinfarkt, men enligt psykologen så satt allt i huvudet, men visade sig fysiskt.. Detta var tydligen en riktig skräck upplevelse, flera år senare så äter hon fortfarande mediciner. 
Hon försökte sluta men kände direkt att ångesten kom...

Att få själp kan ta lång tid, men sök med en gång så är du iaf i systemet  

Jo jag var det efter första attacken och fick attarax utskrivet som jag skulle ta vid behov... inte hjälpt speciellt mkt, har hunnit ta dem vid en attack

Ohh, mamma har alltid sagt att jag borde läsa den Nu måste jag iaf göra det! God helg

Jo mina attacker har också varit skräckupplevelser, men jag vill inte äta mediciner livet ut för det och få attacker om jag slutar medicinering...

Nä, sunt tänk!  Allt löser sig inte med en pilla

Kognitiv beteendeterapi rekomenderar jag, denna ska vara väldigt bra mot/för ångest!

www.comunicera.se/fragor/1-comunicerase/94-ngestpanikangest

Hej ts! Jag hamnade i din situation för bara några veckor sedan. Jag är lika gammal som du är, med 2 barn och jag var också rätt vild i tonåren. Jag känner igen mig något otroligt i din berättelse. Jag gick till vårdcentralen och tog prov på sköldkörteln men alla prover var bra. Doktorn trodde då att det kunde bero på stress för 2 små barn är riktigt tufft. Jag fick utskrivet medicin men den har jag inte ens hämtat ut för jag tror hellre det är bättre att gå till botten med det som orsakar attackerna. Jag taggade ner rejält på tempot här hemma men jag har också börjat läsa Bibeln och sedan dess har jag inte fått några mer panikångestattacker. Jag tog tag i mina rädslor som var att dö och jag började också att promenera mer. Snart ska jag även börja på gym. Så gå till dig själv och fundera på vad det är som orsakar det och möt din rädsla. Ta även prov för sköldkörteln för att utesluta det eftersom det kan ge liknande symtom. Kram på dig.

Och jag glömde säga det att jag också ska gå och prata med en psykolog för första gången om en vecka. Nu har ju panikångesten upphört som tur är men jag ska ändå gå dit. Ta det lugnt, kanske är det här kroppens sätt att säga att du har det för stressigt just nu. Hoppas på det bästa för dig!

Jag tror det allra viktigaste är att inte bli rädd för attackerna. Tycker att du verkar ha bra koll som fångat upp så snabbt vad det handlar om. I mitt fall tog det lång tid och jag trodde ärligt att det var något fysiskt. Många med panikångest har åkt in massor till akuten för att få EKG tagna. Man tror ju verkligen att det är hjärtat det är fel på. Det är lättast för dig om du inte försöker "komma på" vad som utlöste attacken, då kan man nämligen börja med ett undvikande beteende som förvärrar det hela. Säg att du fick det på en buss, börjar du nu fokusera på att det var något med situationen på bussen som utlöste det så finns det risk att du blir rädd för att åka buss igen. Acceptera att det här attackerna kommer ibland att de är jobbiga men inget farligt inträffar och sen försöker du leva med det. Vill verkligen inte vara dryg men fyra attacker på två år är faktiskt okej. Jag skulle försöka låta bli att dra igång en vårdapparat av det i just ditt fall. Du vet vad det är och du vet att du inte är fysiskt sjuk eller galen.

Situationen var nog det som utlöste och sen har du förmodligen gått omkring med inre stess sedan dess som inte riktigt släppt. Det verkar också som att kroppen/psyket lättare väljer att tatill detta när det väl hänt en gång.