Börjar bli kär på nytt och det skrämmer mig..

Hej alla själar där ute!

Vet inte hur jag ska starta det här men sedan en tid tillbaka har jag börjat tycka om en person väldigt mycket, känslor har uppstått från mitt håll även fast jag kanske inte riktigt ville det från första början. Ville väl egentligen att han bara skulle bli en vän till mig.

Men efter att han börjat ta daglig kontakt med mig via sms eller facebook så lärde jag känna honom bättre, vi träffades nyktra (vi träffades i princip alltid på fester annars) och vi kunde prata och skojja sådär lätt som om jag hade känt honom i tusen år ungefär. Jättesnäll, samma humor som mig och jag skulle kunna se honom som en blivande pojkvän. Visst det är låter ju hur toppen som helst, ellerhur? Men hade allt varit tipptopp så hade jag inte skrivit här.

Kan börja med att säga att jag är rädd för att bli kär igen, liksom många andra är jag rädd för att bli sårad som jag blivit så många gånger tidigare. För ca 1,5 år sedan separerade jag från mitt ex som jag varit tillsammans med i 3 år. Han gjorde mig väldigt illa under alla år, både psykiskt och fysiskt, så den där rädslan sitter kvar, känns som att den aldrig kommer att försvinna. 

Nu tror jag absolut inte att den här nya personen är ett svin som skulle slå mig gul och blå som mitt ex gjorde, men jag vet inte hur jag skulle klara att bli sårad på något sätt. Jag har blivit så känslig efter relationen med mitt ex, jag tål nästan ingenting längre. Det finns så mycket som kan få mig att må dåligt och gråta.

Det jobbigaste av allt är just att jag fått känslor för den här personen, jag vill inte bli kär igen. Jag försöker att inte tänka på honom, jag försöker skrämma iväg mig själv från dom här känslorna. Många älskar väl den här känslan när man är kär, men det gör inte jag längre. Vill på något sätt att det bara ska gå över, jag mår så jävla dåligt just nu. Kan inte sova på nätterna, kan inte fokusera på sånt som är viktigt.

 Här om dagen så träffades vi och pratade en stund och innan jag skulle gå hem så gav jag honom en kram och sedan tittade vi länge på varandra innan vi började kyssas. Efteråt kände jag mig lycklig men direkt dagen efter så kom ångesten. Senare samma kväll var jag på fest, drack mig rätt berusad och tydligen hade jag skickat sms till honom och skrivit "tycker om dig" men hade inte fått något svar, antingen hade han väl somnat (var rätt sent) eller så dissade han det helt enkelt. Och dagen efter pratade vi på som vanligt, som att inget hade hänt. Han tog inte avstånd så jag verkar ju inte ha skrämt iväg honom iallafall.

Men jag vågar inte fråga honom vad han känner och jag vågar inte helt och ärlig ställa mig och säga hur jag känner för honom. Är så rädd för att skrämma iväg honom då jag inte vill förlora han på något sätt. Så just nu hatar jag det här med att vara kär, det känns som att det alltid ska ställa till det för mig. Vet fan inte hur jag ska göra men klart jag skulle vilja få det här bekräftat. Det känns som att han sänder mig en massa signaler och jag är rädd för att han en dag ska säga "nej men jag tycker bara om dig som vän". 

Så känslorna är upp och ner. Ena stunden vill jag att han ska känna samma precis som jag och ena stunden vill jag att mina känslor ska försvinna. Det här är så himla jobbigt. Shit, vad ska jag göra liksom. Tror jag blir galen snart. 

Finns det någon där  ute i världen som känner som jag eller som upplevt samma sak?