Anonym (tråkigt!)

Äldre 5 Dec 10:12

11 svar

Inte lust på flera år, men vill ha!

Hej!

Jag och min partner har varit tillsammans i dryga 10 år och har två barn ihop. Vi träffades efter att jag varit singel ett tag, närmare ett år. Jag har haft lite tillfälliga (trevliga och angenäma dock!) kontakter när jag varit singel, och föll som en fura första gången jag såg min sambo. Jag blev stormförälskad, och efter lite om och men blev vi ett par. Jag var dock livrädd för att samma sak som hänt i mitt tidigare förhållande skulle hända med min nuvarande också; att min sexlust försvann.

I början var allt fantastiskt, det räckte med en hand på låret för att jag skulle bli plaskvåt (klassiskt i början kanske...), men så fort jag började märka att detta avtog (efter kanske fyra-fem månader) fick jag panik. Detta måste ju betyda att jag inte var kär längre! Istället för att prata om att jag inte hade samma lust längre låtsades jag som att det regnade och fortsatta ha sex, trots att jag inte väntat in min egen lust (jag vågade ju inte ta det lugnt, eftersom jag antog att min bristande lust måste bero på förhållandet, och det ville jag absolut inte att det skulle göra). Jag var ängslig och helt koncentrerad på att göra det skönt för honom och desperat vilja känna åtrå/bli våt. Någonstans längs vägen började jag känna att sex blev en plikt. Inte så att min fina sambo kräver det, utan det hela känns som om det är helt mitt eget fel, sas. Pliktsex är fruktansvärt. Jag vill ju ha lust! Vi har det väldigt bra tillsammans, förutom just detta med min lust. Det förmörkar det som skulle kunna vara så bra, känns det som.

Jag har pratat lite försiktigt med min mamma om lust och sådant, och hon säger att hennes lust alltid har försvunnit efter ca ett halvår in i relationer, likadant tror hon att det var för sin mamma (min mormor). Men jag vill ju ha lust! Jag vill känna åtrå, jag vill slippa ha skuldkänslor och behöva fundera på huruvida jag har sex för min egen skull eller av "gammal vana" för att jag "ska".

Jag har relativt lätt för att få orgasm (ensam och med min sambo) men måste tyvärr ofta fantisera om lite tabu för att uppnå detta.

Usch, sex har blivit en enda röra för mig. Även om det har blivit lite bättre nu efter att jag försiktigt pratat lite med min sambo så är det fortfarande så att den där lusten och åtrån till honom är dold långt inne i mig. Vet inte vad jag ska göra.

Posta den här tråden hos sexologen, fråga experten, också. Men tänkte höra om någon här har lite input... :)

jonte02

Äldre 5 Dec 10:24

#1

Du verkar ändå ha viljan. Lägg på lite intresse så kommer lusten säkert igång med lite bra kommunikation med din partner. Ni kan ju få fart på det tillsammans kanske? Varför tror du själv att lusten inte infinner sig eller finns där?

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 10:31

#2

jonte02 skrev 2012-12-05 10:24:48 följande:

Du verkar ändå ha viljan. Lägg på lite intresse så kommer lusten säkert igång med lite bra kommunikation med din partner. Ni kan ju få fart på det tillsammans kanske? Varför tror du själv att lusten inte infinner sig eller finns där?

Tack för svar!

Jag tror att det beror på att jag haft sex utan att själv vara kåt i så många år. Jag har inte lärt mig att locka fram min lust tillsammans med min partner, utan trott att den ska infinna sig naturligt om man älskar varandra. Jag har skuldbelagt mig själv och förtvivlat velat bli kåt bara jag ser på min partner. Jag tror att det är fel att behöva fantisera om tabu för att kunna komma, under samlag. Jag har tolkat min kropps bristande gensvar som ett tecken på att jag inte alls älskar min partner. Och börjar jag tvinga fram lubrikation så låser det sig direkt. Jag har inte riktigt vågat säga nej av rädsla för att göra min partner ledsen eller att han ska känna sig oattraktiv. Ja, listan kan göras lång... Jag ser inte sex som en kärlekshandling numera, jag visar kärlek genom närhet och ömhet, men sex är inte kul. Trevligt (nåja) när det blir av (en till två gånger i veckan kanske, och någon avrunkning eller avsugning däremellan), men den där fantastiska närheten och intimiteten känner jag inte. Jag är hela tiden på vakt på mig själv och mina tankar/reaktioner/känslor. Jag kan inte bara njuta.

Förvirrat va? :)

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 10:33

#3

När jag var singel, och även i början av vårat förhållande var ju sex fantastiskt som sagt. Jag gillar spänningen, och bekräftelsen i början.

Jag har alltid haft lite snedvriden syn på sex. Har svårt att se det jämställt kanske. Fantiserar gärna om ageplay och liknande, och känner mig vidrig för det.

Anonym

Äldre 5 Dec 10:35

#4

Hej

Jag är i en liknande situation som dig.

Första gången jag träffade min man för 4 år sedan kände jag direkt när jag såg honom att " han ska jag ha ".
Då hade jag varit singel i 3 månader från ett långt och dåligt förhållande. Men när jag såg honom första gången visste jag direkt att han är den jag verkligen vill ha.

Första året hade videt jättebra, vi tog båda initiativ och det räckte med en blick ibland för att få igång den andra. Men efter det första året så började jag tappa min lust mer och mer.

Nu är det bara min man som tar initiativ och vill och jag känner mig hemsk. Han får absolut inte tro att jag är trött på honom, men jag har bara inte lusten kvar.

När han tar initiativ, händer inte så ofta längre eftersom han tröttnar på att det bara är han som får göra det hela tiden, men då känner jag att jag måste gå med på det eftersom jag inte vill att han ska hitta det någon annanstans.

Jag har inte vågat prata med honom om det här, vet att jag borde göra det, men det är svårt.

Men jag tycker det är jättemysigt att ligga och gosa med honom och allt det där.

Så jag förstår hur du känner och det är inte alls roligt. Inte så mycket till hjälp mer än att du är inte ensam om att känna så.

jonte02

Äldre 5 Dec 10:39

#5

Anonym (tråkigt!) skrev 2012-12-05 10:31:59 följande:

Tack för svar!

Jag tror att det beror på att jag haft sex utan att själv vara kåt i så många år. Jag har inte lärt mig att locka fram min lust tillsammans med min partner, utan trott att den ska infinna sig naturligt om man älskar varandra. Jag har skuldbelagt mig själv och förtvivlat velat bli kåt bara jag ser på min partner. Jag tror att det är fel att behöva fantisera om tabu för att kunna komma, under samlag. Jag har tolkat min kropps bristande gensvar som ett tecken på att jag inte alls älskar min partner. Och börjar jag tvinga fram lubrikation så låser det sig direkt. Jag har inte riktigt vågat säga nej av rädsla för att göra min partner ledsen eller att han ska känna sig oattraktiv. Ja, listan kan göras lång... Jag ser inte sex som en kärlekshandling numera, jag visar kärlek genom närhet och ömhet, men sex är inte kul. Trevligt (nåja) när det blir av (en till två gånger i veckan kanske, och någon avrunkning eller avsugning däremellan), men den där fantastiska närheten och intimiteten känner jag inte. Jag är hela tiden på vakt på mig själv och mina tankar/reaktioner/känslor. Jag kan inte bara njuta.

Förvirrat va? :)

Inte alls förvirrat. Det är ju så du känner och så det har blivit. Nä, det är inte så värst kul att bli nekad sex om man är sugen, men självklart skall du känna att du kan säga nej om du inte känner dig upplagd för det. Annars blir det så som du skriver till slut. Det går i baklås helt enkelt.

Tror det är helt rätt så som du tänker. Du måste leta lite och känna efter. Prata med din partner om hur du känner och tänker. Lyssna på vad han känner och tänker så ni synkar i tankarna och ökar er förståelse för varandra och hur ni ser på det hela. Jag tror det är svårt om inte omöjligt att göra det själv.

Som sagt så tror jag det är en bra start på det hela att vara medveten om sig själv och ha viljan med sig.

Hur är din partner när det kommer till närhet och ömhet, vardaglig kärlek osv? Känner du närhet utan krav eller känner du förväntningar?

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 10:39

#6

Anonym skrev 2012-12-05 10:35:53 följande:

Hej

Jag är i en liknande situation som dig.

Första gången jag träffade min man för 4 år sedan kände jag direkt när jag såg honom att " han ska jag ha ".
Då hade jag varit singel i 3 månader från ett långt och dåligt förhållande. Men när jag såg honom första gången visste jag direkt att han är den jag verkligen vill ha.

Första året hade videt jättebra, vi tog båda initiativ och det räckte med en blick ibland för att få igång den andra. Men efter det första året så började jag tappa min lust mer och mer.

Nu är det bara min man som tar initiativ och vill och jag känner mig hemsk. Han får absolut inte tro att jag är trött på honom, men jag har bara inte lusten kvar.

När han tar initiativ, händer inte så ofta längre eftersom han tröttnar på att det bara är han som får göra det hela tiden, men då känner jag att jag måste gå med på det eftersom jag inte vill att han ska hitta det någon annanstans.

Jag har inte vågat prata med honom om det här, vet att jag borde göra det, men det är svårt.

Men jag tycker det är jättemysigt att ligga och gosa med honom och allt det där.

Så jag förstår hur du känner och det är inte alls roligt. Inte så mycket till hjälp mer än att du är inte ensam om att känna så.

Skönt, tack för att du delar med dig!! Du förstår vad jag menar va, haha? Jag menar inte att jag unnar dig (eller mig heller) att ha det såhär, men jag känner mig mindre som ett freak nu.

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 10:43

#7

jonte02 skrev 2012-12-05 10:39:35 följande:

Inte alls förvirrat. Det är ju så du känner och så det har blivit. Nä, det är inte så värst kul att bli nekad sex om man är sugen, men självklart skall du känna att du kan säga nej om du inte känner dig upplagd för det. Annars blir det så som du skriver till slut. Det går i baklås helt enkelt.

Tror det är helt rätt så som du tänker. Du måste leta lite och känna efter. Prata med din partner om hur du känner och tänker. Lyssna på vad han känner och tänker så ni synkar i tankarna och ökar er förståelse för varandra och hur ni ser på det hela. Jag tror det är svårt om inte omöjligt att göra det själv.

Som sagt så tror jag det är en bra start på det hela att vara medveten om sig själv och ha viljan med sig.

Hur är din partner när det kommer till närhet och ömhet, vardaglig kärlek osv? Känner du närhet utan krav eller känner du förväntningar?

Tack för ditt kloka svar!

Vi är fina och ömma mot varandra, men jag är lite klassisk (som det låter i andra trådar) i mitt beteende, vill inte komma för nära, det blir så lätt sex då. Det blir verkligen en ond cirkel.

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 19:07

#8

Puffar lite anspråkslöst :)

jonte02

Äldre 6 Dec 07:41

#9

Anonym (tråkigt!) skrev 2012-12-05 19:07:14 följande:

Puffar lite anspråkslöst :)

Klassisk skriver du...klassiskt romantisk så du spelar lite svårfångad eller klassisk som i "gammalmodig". Låter lite som du inte känner dig 100% bekväm i att din partner har mer lust än dig och kanske har haft det en längre period? Att du inte fått låta din lust ta lite plats och komma fram? Du hinner inte känna efter och slappna av!?

Hur tänker du gå vidare i att finna din lust? Vad vill du göra? Hur tror du att det kan gå till? Vad kan din partner bidra med utan att det känns fel, tror du?

Anonym (tråkigt!) Trådstartaren

Äldre 6 Dec 16:11

#10

jonte02 skrev 2012-12-06 07:41:27 följande:

Klassisk skriver du...klassiskt romantisk så du spelar lite svårfångad eller klassisk som i "gammalmodig". Låter lite som du inte känner dig 100% bekväm i att din partner har mer lust än dig och kanske har haft det en längre period? Att du inte fått låta din lust ta lite plats och komma fram? Du hinner inte känna efter och slappna av!?

Hur tänker du gå vidare i att finna din lust? Vad vill du göra? Hur tror du att det kan gå till? Vad kan din partner bidra med utan att det känns fel, tror du?

Oj, jag vet inte vad vi skulle kunna göra. Vi var barnfria en dag för inte så länge sedan, hade en jättekul, opretentiös dag och helt plötsligt kände jag faktiskt tillstymmelsen till lust på kvällen. Så jag antar att vi behöver komma ut mer, tillsammans utan barn och var och en för sig.
Med klassisk menar jag mer att jag blir rädd för närhet eftersom det så lätt blir sex då. Det verkar som om det är fler (i andra trådar) som drar sig undan av rädsla för att överrumplas av den andres lust.

jonte02

Äldre 7 Dec 07:36

#11

Anonym (tråkigt!) skrev 2012-12-06 16:11:14 följande:

Oj, jag vet inte vad vi skulle kunna göra. Vi var barnfria en dag för inte så länge sedan, hade en jättekul, opretentiös dag och helt plötsligt kände jag faktiskt tillstymmelsen till lust på kvällen. Så jag antar att vi behöver komma ut mer, tillsammans utan barn och var och en för sig.
Med klassisk menar jag mer att jag blir rädd för närhet eftersom det så lätt blir sex då. Det verkar som om det är fler (i andra trådar) som drar sig undan av rädsla för att överrumplas av den andres lust.

Tror du är helt rätt ute. Hitta på saker gemensamt och för sig själv. Börja träna, ta upp sin hobby igen, träffa vänner...få liv i relationen och dynamiken.

Jag har insett att även min fru varit lite "rädd" för närhet. Dels för att hon tror att jag förväntar mig sex dels för att närheten getts och gåtts av våra tre barn i många år. När jag insåg vad jag kunde göra för att ändra på detta och göra närheten "naturlig" igen utan "krav"/förväntningar...släppte det bit för bit. Hon känns mer avslappnad och får chans att "bjuda" till när andan faller in...men det är inte lätt alltid. Vi pratar mkt numera och det har lättat upp en hel del. Pratar ni mkt med varandra när det kommer till sex eller känns det "pinsamt"/ovant?

Jag är och har nog alltid varit den med mer lust och det är inte lätt, även om det går, att hålla tillbaka ibland. Man vill mkt och får "lite"...det blir fel helt enkelt. Jag tror att man vinner en hel del på att lära känna varandra igen på ett djupare plan. Berätta för varandra vad man tycker och tänker och lyssna in svaret...eller bara lyssna utan att lägga in synpunkter och eller kommentarer. Acceptera att man är olika och hitta tillbaka till det gemensamma. Inget är ju skrivet i sten. Det du tycker mindre om idag kanske du älskar i morgon.

Inte lust på flera år, men vill ha!

INNEHÅLL