Min vän har vänt sig mot mig och sårar mig... hjälp
Allt började i somras. Vi har varit vänner sen barndomen och haft en tight relation där vi har kunnat prata ut om allt från hjärtat, vi har ställt upp för varandra och kallat oss för bästa vänner i perioder. Nu i somras gifte vi oss och vi hade fullt upp att planera varandras bröllop. Jag bodde i princip hemma hos henne i 5 dagar före bröllopet och hjälpte till med det mesta, jag var även tärna. 2 månader senare gifte jag mig och samma där, hon hjälpte mig då jag behövde hjälp. Jag behövde inte hjälp i samma utsträckning men det är ju skitsamma, just då är det inte tiden som spelar roll. Det är nu i efterhand det irriterar mig. Jag tror allt började med att jag skulle fotografera bröllopsfoton och bad då henne om hjälp, att hon skulle vara med i bakgrunden, se till att sminket var på plats och även assistera fotografen. Detta tog en kväll ca: 5 h. Sen bestämde hon sig för att göra samma typ av fotografering som vi gjorde och bad då mig om hjälp för bakgrundsfix. Då hon planerade att hennes fotografering skulle ta två fulla dagar och räknade med att jag skulle kunna ställa upp på heltid. Jag hade en middag inplanerad kvällen för hennes fotografering dag 2 och nämnde detta för henne 3 dagar innan då jag inte riktigt trodde på att hennes fotografering skulle behöva ta 2 fulla dagar. Då sa det "klick" och hon blev jätte arg! Fick flertalet arga sms och sa då att hon ställt upp på min fotografering och alltid ställt upp på mig och att jag skulle hoppa av nu och förstöra och att hon behövde hitta en ersättare. Det slutade med att jag fick ställa in middagen och var med dem två fulla dagar morgon till kväll för att assistera deras fotografering.
Efter detta var vår relation infekterad.
Det är ofta folk hemma hos henne och hon har vänner över för fest eller mys nästan varje helg. Tidigare har hon ringt mig ofta och frågat om jag vill komma över när hon har andra gäster hemma. Jag brukar svara "vad kul, jag kommer nog! jag hör av mig om jag kommer" Sen har fredags tröttheten slagit mig och vardagsbestyren tagit över så jag inte orkat ta mig de 50 min dit och 50 min hem för att umgås med dem. I början valde jag att inte ringa alls för att tala om att jag inte kom just för att jag var rädd för tjatet "amen kom dååå, vi har ju sååå kul". Det är ännu ett gräl via sms hon hade med mig där hon sa att hon satt och väntade på mig trots sina andra vänner hemma .Vilket jag förstod och bad om ursäkt för. Efter det sa jag alltid "nej" eller "jag hör av mig när jag vet". De gånger då vi planerat något hon och jag ensamma har jag alltid kommit.
Vi har pratat om att starta ett företag ihop i många år och hade sen ett halvår tidigare skakat hand på en kul affärsidé vi skulle börja titta närmare på hon och jag, det var en idé jag arbetat med i skolan och haft som exjobb. Några månader senare tyckte hon att en av hennes vänner också skulle vara med på idén och jag tyckte det lät bra då hon är duktig på det hon gör.
I samband med det grälet då hon uppenbart var trött på att jag oftast inte ville umgås med henne och hennes vänner kvällstid för fest hade hon en tjejkväll med den andra tjejkompisen. Jag fick ett sms dagen innan deras planerade tjejträff där det stod "hej, om du vill vara med på affärsidén så kan du komma till mig imorgon klockan 14.00 om du inte tänkt hjälpa till eller ställa upp är det ingen idé att du kommer"
Jag hade planerat upp den helgen och blev jätte upprörd över det sms:et. Det var ju vår affärsidé och nu satt alltså hon och planerade denna med den andra tjejen istället för att planera in då det passade alla. De bestämde namn på företaget och planerade själva. Grät floder och kände mig riktigt sviken. Fick massor med arga sms att detta var mitt fel och att de minsann inte gjort något fel. Att de minsann inte hade något "möte" utan en vanlig tjejkväll. Att jag kanske var avundsjuk på att de nu var tajta vänner och inte hon och jag. Jag ville bara ha en ursäkt och den jag fick var "ber om ursäkt att du missförstod"
Jag är fortfarande upprörd över detta...
Vi bestämde oss att lägga detta bakom oss efter ett tag och fortsatte vara vänner och låtsas som inget hade hänt. Förra nyåret firade vi tillsammans med 8 andra vänner i en stuga och hade jätte trevligt. I år skulle vi boka samma stuga och planerade aktiviteter hon och jag. Hon hade bjudit massor med folk trots att stugans sängplatser bara räckte till 17 st. Då det även är en väldigt liten stuga är det riktigt tight med 17 pers. Ett badrum och ett mini pentry. Det visade sig att vi skulle bli fler än 17 och närmade sig 20 personer då jag började känna mig orolig och obekväm. Har haft problem med trånga utrymmen sen jag var liten med panikångest och tanken på att det inte fanns en sängplats till alla (alltså en egen liten bit plats för mig och mina grejer) fick mig att må dåligt. Pratade med min man om det och vi kom fram till att det vore bäst om vi letade boende i närheten och firade med gänget under dagen och natten och sen drog oss tillbaka. Vi tyckte det var en lösning som inte borde trampa någon på tårna då de faktiskt bjudit in lite för många människor. Men då uppstod dessa arga sms igen. Att jag var fisförnäm och inte dög att bo med de andra att vi var speciella med specialbehov. Detta var droppen för mig. Jag kände inte att vi var vänner längre då jag tycker vänner ska stötta varandra om man mår dåligt över något. Jag är verkligen inte fisförnäm och skulle se mig som en väldigt jordnära och vänlig person. Detta tog hårt på mig.
Jag har fått ytterligare arga sms efter detta där hon ska tala om för mig hur verkligheten ser ut och jag har gett upp. Skulle hon ta hänsyn till min sida skulle hon förstå att mycket av den hat hon har mot mig är missriktad. Vill inte utsätta mig för denna människan men så himla tråkigt då vi varit vänner så länge. Allt vi har gått igenom men jag orkar inte.