Varför faller jag för fel män?

Så fort de har lite karisma och självförtroende blir det så där .

Väljer man ett blyg tråkmåns så blir man också olycklig eftersom man aldrig har kul eller känner sig kär.

Jag har exakt samma problem som dig.   

Hur är din pappa som person?

Ni vill ha SPÄNNING, det är därför ni väljer bad boys. Tjejer som dig vet inte hur ni ska handskas med en relation där det är tryggt och lugnt. Det ska liksom hända saker, det är nivana vid

Är väl en av de som kan sälla sig till skaran. Man är van med kaos på något sätt, det normala och trygga vet man inte hur man ska hantera. Har alltid valt fel män, eller kaka söker maka så de har väl sökt upp en trasig tjej. De går inte att kontrollera och när de märker att man fallit för dom så tröttnar de. De har alltid the upper hand, därför som de efter ett tag tröttnar antagligen.

Det är det vanliga kvinnliga fenomenet skulle jag vilja påstå. Vet inte om det sitter i generna så de kan inte göra så mycket åt det utan lite introspektion.

Den om att man mer eller mindre undermedvetet söker efter "bad boys" gärna lite farliga i tron att man kan "tämja" dem och på så vis känna en slags makt. Som exempel kan man ju ta extremyttringarna av detta fenomen, den där kvinnor "blir kära" i typ styckmördare o liknande. Det är samma slags psykologiska mekanismer, bara olika nivåer.

Människor som ställer krav på sin omgivning är mer intressanta än de som halvt utplånar sig själv för att vara till lags. Den som kräver trohet och respekt och dessutom beter sig så att det är rimligt att få det kommer också uppnå det. varje gång jämt? Nej. Men när jag stöter på en karismatisk bad boy och han velar runt så ställer jag krav och når personen inte upp till det får det vara. Hur karismatisk han än är. Underligt nog får detta (stå upp för sig själv och sitt eget värde konsekvensen att han vill vara med mig ännu mer och bättrar sig. Det låter hårt och kanske jag med men det är jag inte. Mer så här. Jag vill flytta ihop. Han velar. Behöver sin tid men säger ja osv, vet inte om vi är rätt osv. Jag utvärderar relationen. Jag vill vara med honom men han vill inte ge vad jag behöver. Kan jag ge det mer tid? Om ja, hur länge? om nej, då kanske vi inte kan vara ihop. Han behöver egentligen inte vara med i de tankarna. För det handlar inte om att kompromissa. Vi har ju garanterat pratat och ältat och kommer inte vidare. Om ja, så lägger jag ner bo ihop-tanken och tjatar inte men om jag efter ett år känner att det är en dealbreaker så är det också det. Jag går inte runt och är bitter eller väljer bort viktiga värden för mig för att få vara med ngn. Jag gissar att hans självupptagna ex fick honom att aldrig känna sig i första rummet hundra procent och det höll honom på tårna. Dig kunde han kliva all over för du var beredd att kompromissa med dig själv för att få vara med honom. Det gav honom makt och han är visserligen asig som inte värderar dig högre   men människor gör sådant hela tiden. Hade du meddelat att så länge han inte vet var han står kan han få vara din exklusiva kk som du knullar när du har tid över (och varit ganska upptagen) så länge han inte comittar hade han antagligen tummat på sin egentid för dig.  

Inte läst alla inlägg men - att välja fel killar verkar ju vara en röd tråd genom många kvinnors liv.

Mognad medför att man senare uppskattar helt andra kvaliteter hos en man. särskilt när man börjar fundera på familj och barn. Så är det för de allra flesta även om det finns tragiska undantag.

Sådant där kan också vara en undermedveten anknyningsproblematik. Har man en otrygg anknytning är ett sätt att undvika knyta an, att hela tiden välja hopplösa projekt.