• Lärkan82

    Nån fler som oss som försökt 1,5 år och får ingen hjälp förrän om lika länge till :(

    Det känns så hopplöst nu... Vi misslyckades just med försök 19 att bi gravida. Första halvåret körde jag med ÄLstickor för att veta när ÄL var och sexade dagarna kring ÄL varje månad och trodde såklart att "då går det om det inte är nåt fel". De som misslyckas i början de lyckas nog inte pricka äL trodde jag, eftter ett tag lärde jag mig när jag skulle få utslag på stickorna och har efter att ha vetat när det är även börjat känna min ÄL numera.

    Efter ett år och inget hänt så anmälde vi oss för att göra utredning. Efter ca 3 månader fick jag komma och ta en massa prover och han fick lämna ett sperma prov. Resultatet (det värsta befarade som drabbar 30% av de som går på utredning) så "var det inget fel på nån av oss" min äl ser helt normal ut, hormonnivåerna är bra, livmodern känns bra (gyn och ul) och han spermier är jättebra tydligen. MEN VARFÖR händer då inget? Jag frågade om jag kunde få göra en spolning av äggledarna, för jag tror inte att spermierna tar sig fram, men i mitt landsting får man bara det om det finns en särskilt anledning (man har haft nån inflammation där eller liknande). Vi började försöka bli gravida när jag var 29, nu är jag 30 (fyller 31år i mars) min man är 36, fyller 37 nästa år) Jag trodde att man kunde få hjälp kanske inom ett halvår till, men icket. Man måste försöka på egen hand i tre(!)år innan man får hjälp här :( Eftersom jag fyller 32år i mars 2014 så har vi rätt till hjälp typ 3 månader tidigare än tre år, eftersom man efter 32års ålder får hjälp redan efter ett år. För mig känns det ouppnåeligt länge. Trodde inte jag skulle få sån panik över detta men nu kommer jag alltså att få mitt första barn tidigast vid 33års ålder, för det kommer inte att gå utan hjälp... inte om jag inte får göra en spolning eller nåt, det känner jag på mig. 19(!) försök och inte ens ett missfall? Det där plusset känns som en hägring och varje gång jag får mens bryter jag ihop... Det låter hemskt men jag hade hellre tagit ett missfall efter genomsnittstiden det tydligen ska ta att bli gravid (som är 7 månader) det låter säkert jättehemskt, men då hade jag i alla fall vetat att DET GICK och att simmarna faktiskt överhuvudtaget tar sig fram till ägget!

    Innan vi började försöka hade jag hormonspiral insatt i 10år och hade ingen mens, jag längtar tillbaka till att inte ha mens för att slippa bli påminnd om att vi misslyckas, månad efter månad... Jag börjar storlipa varje gång mensen kommer (jag är ju inte en "van" att ha mens, mens betyder inget annat än - KOLLa du KAN INTE bli gravid... Jag tog ut spiralen alldeles för sent känner jag ju nu, och jag har som många andra naivt trott att gravid ska väl inte va så svårt att bli, nån månad efter jag tagit bort spiralen så blir jag ju det
    Senaste månaden körde vi ny taktik... sex varje dag från dag 10 till 20 i cykeln istället för varannan... det hjälpte ju inte heller. Och till saken hör att tvånget till att ha varje dag gjort att det just bara känns som ett tvång, ingen utav oss är så att vi egentligen VILL ha sex ofta, 3-4 gånger i månaden räckte bra för oss innan vi försökte...
    Nån som känner igen sig? jag blir bara SÅ uppgiven och allt känns SÅ långt bort! OM ett år och 5 månader kan vi be om hjälp, tills dess vet jag inte hur jag ska göra... kan jag inte bara få låtsas att jag har ett preventivmedel igen (just det det går ju inte, jag har ju mens numera) eller kan jag inte bara få tro att jag faktiskt inte kan bli gravid så jag kan bryta ihop ordentligt EN gång och sedan få gå vidare med att planera ett liv utan barn istället? Det hade känts bättre än att bryta ihop en vecka av tre varje månad.
    Ska tilllägga att jag inte mådde så här dåligt över detta i början, det var först efter 8-10 försök som jag började känna paniken, sedan blev det ju inte direkt bättre efter utredningen när jag fick veta att vi får vänta ett och ett halvt år TILL innan vi får hjälp...
    Snälla ni som känner lika som mig - hur gör ni för att få tiden att gå?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-12 14:22
    Jag menar såklart att jag inte vill må dåligt en vecka av fyra varje månad, inte en vecka av tre... :)

  • Svar på tråden Nån fler som oss som försökt 1,5 år och får ingen hjälp förrän om lika länge till :(
  • tvåem

    Men kan ni inte söka hjälp privat hos en ivf-klinik??? Vår utredning kostade 3000,-, och i det så ingick bl a tre läkarbesök, ultraljud, spolning av äggledare och massa prover. Har du tur så hjälper det kanske bara att "bli spolad", om inte så kanske ni kan få hjälp med inseminering eller kanske tom börja med ivf. Visst, det kostar en hel del, men å andra sidan så kanske det är värt att slippa vänta 1,5 år till? Skulle ni dessutom lyckas bli gravida, så är det nog värt varenda öre Innan vi vände oss privat till en ivf-klinik, så sökte jag hjälp hos en vanlig gynekolog- och det var i slutändan nio månaders slöseri med tid jämfört med om jag vänt mig direkt till kliniken, det jan jag fortfarande ångra...

  • isadora81

    Var bor du? Jag har inte hört några tidigare som har haft så stränga regler som att man måste ha försökt i tre år... I Stockholm är det ett år som gäller och Skåne tror jag två. Men jag har som sagt var aldrig hört tre år. Som tidigare har föreslått så kan du ju söka hjälp privat om ni har ekonomi för det. Kan du inte ljuga lite annars och säga att ni har försökt i tre år när ni har passerat två år? Det skulle jag göra.

  • Lärkan82

    Jo här där jag bor ( utanför Umeå, Västerbotten) är det tre år innan man får hjälp om man är under 32 :( Man borde skriva sig nån annan stans!! Varför är det inte lika överallt i landet, skitkonstigt!
    och Jo, vi skulle kunna gå till privat för IVF, men det känns som väldigt mycket pengar om vi får det gratis ett år senare... Sedan så är jag lite oroligt att problemet är att ägget inte fäster och då är väl IVF pengar i sjön... hade preventivmedel i 10 år (hormonspiral) som ju gör att ägget inte fäster och nu är jag orolig att det fortssatt så då jag har fått mycket mindre mens efter, kan ju ha med åldern att göra men det är klart man blir orolig att man "försört nåt med byggandet av slemhinnan"... ÄL har man ju som vanligt med spiralen, själva grejen är ju just att det inte fäster.
    Jag tror en privat utredning kostar runt 5000kr här, så Ja, jag borde ju kunna kolla vad en spolning kostar sålänge :) Borde kunna göra en spolning privat för 2000kr eller nåt?

  • LongingForAChild

    Jag bor i Norrbotten. Vi började försöka midsommaren 2009.
    Jag var så säker på att det kommer gå så lätt och att jag skulle få mitt första barn 2010 och kanske mitt andra 2012. Men här sitter jag i december 2012 och inte ett enda pluss någonsin!!
    I 3½år har vi försökt utan framgång, gjorde en utredning efter 1år, och samma som er hittade de inget fel på någon av oss. Skickade remissen året efter men fick tillbaka att vi måste försökt 3år. I somras fick vi äntligen skicka remissen och fick igenom den. Gjorde min första IVF i september/oktober men tyvärr lyckades jag inte då.

    När jag låg på äggplocket och läkaren skulle rengöra före han började så skrek jag till av smärta och det kom blod... av en bomullstuss!! läkaren kollade min slemhinna med UL och såg att mina slemhinnor var ovanligt tunna för att vara i detta stadiet som jag var i (stimulering och äggplock) han frågade om jag haft det förut och jo nog har det hänt när jag hade min hormonspiral att jag ibland blödde i samband med sex och sånt.

    Det visade sig först där... vid IVF'en att jag har för tunna slemhinnor för att kunna behålla en graviditet.
    IVF försöket misslyckades trotts att jag fick Femanest som är ett östrogen baserat medel för att tjocka till slemhinnorna. Så detta försöker när jag skulle göra FET November/December fick jag Femanest tidigt.
    Tog ett medel som heter Provera för att få mens tidigare eftersom jag har lång cykel (ca 34-35 dagar) den tog jag i 10 dagar men tyvärr tog det ändå en hel vecka innan jag fick mensen (och då kom den när den skulle ha kommit normalt sett) Så det hjälpte inte, trotts femanesten så hade jag ju just haft mens när jag skulle på VUL för att kolla slemhinnorna och då var de såklart bara 3 mm och vad jag läst behöver man minst 8 mm för att göra FET.

    Nu måste jag vänta till efter nyår och se när jag får försöka igen. Men du kanske borde kräva att få kolla upp dina slemhinnor under olika stadier av cykeln om det går så det inte är det som är problemet för då kanske du kan få nått liknande preparat som jag som kan hjälpa dig bli gravid fortare.

  • La nin

    Hej.

    Känner igen ditt inlägg. Vi håller till i Skåne och vår utredning visade inte på några fel, så det vill säga oförklarligt barnlösa.
    Det ända gyn sa till oss då är att ni får höra av er när ni försökt i tot 2 år så kan vi skicka remiss, har för mig att det tar ca 6 mån efter skickad remiss tills behandlingen startar (vi håller till i Skåne).

    Jag fick däremot göra spolning trots att det inte hittades något annat fel plus att jag aldrig haft någon könssjukdom. Det har kanske att göra med att vi gjorde vår utredning hos privat gyn. Men kostar ändå som specialistvård så 300 kr/besök.
    Du kanske ska höra av dig till någon privat gyn, som inte finns på en privat IVF klinik. För många "vanliga" gyn gör också fertilitetsutredningar.

    Vi orkar inte vänta så länge, varken fysiskt eller psykiskt. Speciellt inte eftersom att vår gyn sa att vi nog kom att behöva göra IVF då vi aldrig blivit gravida över huvud taget.
    Så vi har bestämt oss för att söka privat efter nyår, och om det inte funkar så ta våra landstingsförsök senare.


  • Lärkan82
    LongingForAChild skrev 2012-12-18 12:14:45 följande:
    Jag bor i Norrbotten. Vi började försöka midsommaren 2009.
    Jag var så säker på att det kommer gå så lätt och att jag skulle få mitt första barn 2010 och kanske mitt andra 2012. Men här sitter jag i december 2012 och inte ett enda pluss någonsin!!
    I 3½år har vi försökt utan framgång, gjorde en utredning efter 1år, och samma som er hittade de inget fel på någon av oss. Skickade remissen året efter men fick tillbaka att vi måste försökt 3år. I somras fick vi äntligen skicka remissen och fick igenom den. Gjorde min första IVF i september/oktober men tyvärr lyckades jag inte då.

    När jag låg på äggplocket och läkaren skulle rengöra före han började så skrek jag till av smärta och det kom blod... av en bomullstuss!! läkaren kollade min slemhinna med UL och såg att mina slemhinnor var ovanligt tunna för att vara i detta stadiet som jag var i (stimulering och äggplock) han frågade om jag haft det förut och jo nog har det hänt när jag hade min hormonspiral att jag ibland blödde i samband med sex och sånt.

    Det visade sig först där... vid IVF'en att jag har för tunna slemhinnor för att kunna behålla en graviditet.
    IVF försöket misslyckades trotts att jag fick Femanest som är ett östrogen baserat medel för att tjocka till slemhinnorna. Så detta försöker när jag skulle göra FET November/December fick jag Femanest tidigt.
    Tog ett medel som heter Provera för att få mens tidigare eftersom jag har lång cykel (ca 34-35 dagar) den tog jag i 10 dagar men tyvärr tog det ändå en hel vecka innan jag fick mensen (och då kom den när den skulle ha kommit normalt sett) Så det hjälpte inte, trotts femanesten så hade jag ju just haft mens när jag skulle på VUL för att kolla slemhinnorna och då var de såklart bara 3 mm och vad jag läst behöver man minst 8 mm för att göra FET.

    Nu måste jag vänta till efter nyår och se när jag får försöka igen. Men du kanske borde kräva att få kolla upp dina slemhinnor under olika stadier av cykeln om det går så det inte är det som är problemet för då kanske du kan få nått liknande preparat som jag som kan hjälpa dig bli gravid fortare.
    Åh nej vad jobbigt. :( Sa läkaren något om att hormonspiralen kunnat påverka slemhinnorna? Jag har aldrig blött vid sex i af :S När jag var på gyn (i samband med utredningen) frågade jag om hormonpiralen kunnat påverka slemhinnorna men min läkare sa att det var omöjligt att det skulle påverka nu när jag tagit ut den för man bygger ju en ny varje månad.. Men jag kommer aldrig att få några fler utredniningar av landstinget som jag förstår det utan får vänta ett och ett halvt år till innan jag får remiss. Skulle kunna gå till privatklinik och göra en ny utredning? eller en kompletterande kanske om man kan undersöka slemhinnorna på något sätt..?. Att betala för IVF privat nu känns ju inget kul ifall nu slemhinnorna skulle vara problemet då är det ju ändå bortkastade pengar :(
  • LongingForAChild
    Lärkan82 skrev 2012-12-18 18:51:31 följande:
    Åh nej vad jobbigt. :( Sa läkaren något om att hormonspiralen kunnat påverka slemhinnorna? Jag har aldrig blött vid sex i af :S När jag var på gyn (i samband med utredningen) frågade jag om hormonpiralen kunnat påverka slemhinnorna men min läkare sa att det var omöjligt att det skulle påverka nu när jag tagit ut den för man bygger ju en ny varje månad.. Men jag kommer aldrig att få några fler utredniningar av landstinget som jag förstår det utan får vänta ett och ett halvt år till innan jag får remiss. Skulle kunna gå till privatklinik och göra en ny utredning? eller en kompletterande kanske om man kan undersöka slemhinnorna på något sätt..?. Att betala för IVF privat nu känns ju inget kul ifall nu slemhinnorna skulle vara problemet då är det ju ändå bortkastade pengar :(
    Jag vet ärligt talat inte om det beror på spiralen eller inte. Jag har varit utan den i drygt 4år nu. Men läkarna konstaterade det när jag hade den. Kan ju hända att det är bara just jag som råkar ha dåliga slemhinna gener.
    Privata kliniker kan ju göra andra saker som inte landstinget gör. Du borde ringa och fråga hur de gör. Bara så du vet :)
  • emmio

    Hej!
    Jag är i samma situation! Bor oxå i Umeå och måste vänta tre år... känns som en halv evighet. Fyller 30 i mars och det känns xtra tungt eftersom jag alltid velat få barn innan trettio... Vi har försökt ganska länge, men inte sökt hjälp förrän förra året. Det värsta med att vänta så länge är att alla mina vänner, bekanta plötsligt är gravida. Jag har t.ex en kompis som fått tre barn (inte tvillingar och inte ens planerat) under den perioden som jag försökt, vilket bara visar på hur många gånger som jag hade kunnat få barn ifall allt stämt.
    Jag bryter också ihop varje gång mensen kommer. Nu försöker jag inte ens hålla humöret uppe längre. Tänker att det är tillåtet att vara ledsen över det här. Ingenting blir ju bättre av att du stänger inne känslorna, men efter mensen försöker jag se framåt och göra varje dag bra. Ingen vet vad som kommer i framtiden och varje dag ska vara värd att leva tycker jag, oavsett om man har barn eller inte. De första åren som jag försökte bli med barn och det inte gick har jag som passerat i ett vacuum. Ingenting annat har varit viktigt, men så kan man ju inte leva i längden. Om det nu tar fyra eller fem år för oss att få en bebis så blir det outhärdligt. Även om det är ledsamt och jobbigt så måste man ju ta hand om sig själv och uppskatta det som är bra. Det är klart att det inte går att sluta tänka på att just jag (du) inte har fått barn, det är inte vad jag menar, utan försök bara vara snäll mot dig själv, så att när du väl får barn kan du tänka tillbaka på åren som passerat och säga att det var en resa som var värd att göra och inte bara plågsamt.

    Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv när allt känns hopplöst och jag bara vill dö...

    Eftersom de är så snåla i Västerbotten och inte kostar på oss IVF förrän om tre år och jag inte har råd att betala privat tänker jag försöka göra annat under den tiden som är kvar tills dess. Jag tror inte att vi kommer bli gravida naturligt, så varför hänga upp hela min tillvaro på det?

    Hoppas att det går bra för er, och gör det inte det så kanske vi ses på IVF kliniken på NUS ;)

    Lycka till! ;)
    E

  • Rutan01

    Vi fick samma svar fr våran utredning som ni, att vi skulle försöka totalt tre år vilket är ett år till innan vi får hjälp. "Det är inget fel på er så ni har alla chanser att lyckas själva". Jag kom aldrig på något sätt att få tiden att gå, vet inte hur jag skulle ha klarat av att vänta ett år till så vi håller just nu på med vårat första ivf-försök i Umeå, privat. Kostar 3000kr för i skrivning + provtagning, 56000kr för tre försök (alt 30000kr för ett försök) och ca 2500kr för medicinerna. Har fått ett fantastiskt bemötande av personalen på ivf i Umeå, nu hoppas vi bara att kroppen förstår vad den ska göra!! Hur går det för er? Lycka till, hur ni än har valt att göra!!

  • La nin

    Vi är så glada för att vi sökte oss privat. Har gjort ett försök på ivf kliniken curaöresund i Malmö. Dom var helt fantastiska. Vi hade testdag igår och fick plus på stickan! Nu hoppas vi att vår knodd stannar. Säger bara att om man tycker sig ha råd så sök privat, det är värt det. Landstingen har konstiga regler. Fick höra av vår ivf läkare att friska par i vår ålder (26 och 25) som inte lyckats bli gravida efter 1,5år har 4% chans att bli gravida på egen hand. Fyra procent!! Tycker att landstingen kan börja bli lite mer generösa. Hur går det för er??


  • Ylle99

    Hej!

    Jag hittade er tråd nu och blir nyfiken på hur det har gått. Nån som lyckats? Vore kul att veta.

    Jag och min sambo funderar på privat ivf till hösten eftersom åren går och landstingsfinansierat ivf inte görs hur länge som helst.

    Det där med 4% chans att lyckats efter 1.5år om man 26, stämmer det verkligen? Har inte hört det innan. Inte så uppmuntrande siffror för en annan. Väljer att inte tro på det ;).

  • Theres 129

    Hej! Vi är i samma läge och ungefär samma ålder som ni och har försökt 1 och 1/2 år med att göra bebis nummer två. I höst blir det fertilitetsutredning. Mitt tips är att ni skaffar clearblue fertilitetsmonitor så vet ni iallafall att ni verkligen prickar in ägglossningen, för mig har det iallafall lättat upp psykiskt även fast det är jobbigt när mensen kommer :( men då vet jag iallafall att vi gjort det vi kan den månaden. För min del tror jag att jag har för låg progestoron nivå. Funderar på att prova en progestoronkräm som underlättar mognaden av ägget och sådär. Finns receptfritt.

Svar på tråden Nån fler som oss som försökt 1,5 år och får ingen hjälp förrän om lika länge till :(