De sista sakerna du rabblar upp, det hon kunde vid "rätt tid" har inget med om man har autism eller inte. Det är "vanlig" utvecklingsförsening, om man kanske inte har hängt med i det som man "ska".
Att hon inte tittar vart du pekar KAN vara men behöver inte vara något som passar in på bla Autism. Att hon inte vill klappa händer eller titta lampan efter ett tag kan vara att hon tycker ni är tjatiga 
kom med något nytt, det där har jag redan lärt mig 
Ge henne andra utmaningar i så fall. (tavlan, hästen på bilden eller tjejen i spegeln)
Jag vill även säga att min son inte heller tittade efter lampan, jag tog upp det med BVC och fick svaret att man kan titta efter andra saker. Flera år senare fick han en diagnos på Atypisk Autism*. Jag vill inte skrämma upp dig eller så men var observant och om du inte känner dig nöjd med vad för svar du får så sök vidare men tänk även på att njuta av barnet som det är nu, den tiden får du aldrig tillbaka.
Min son var "utan" diagnos länge, han hade många jobbiga perioder men han hade även mycket styrka, och det har han fortfarande, han är långt framför sina jämnåriga i många saker och har mycket kunskap. Det man kan kanske tycka att det är synd att han och vi inte fick stöd och hjälp tidigare var att han har upplevt mycket stress i sina dagar, det har varit allt för stort krav på honom i många situationer. Saker som han inte har klarat av pga sitt funktionshinder som man nog hade kunnat sluppit utsätta honom för om man hade vetat hur det legat till.
Så se till din dotters behov, behöver hon mer utmaningar så ge henne det, alla barn behöver inte älska att leka tittut, fascineras av en simpel lampa eller klappa händerna. Men se till att inte utsätta henne för stress. Verkar det som hon inte tycker om stora folksamlingar, massa saker och intryck. Mår hon dåligt av för mycket händelser så tro inte att ni gör något fel som vill låta henne ha det lite lugnare runt sig.
OM det skulle kunna vara autism så, ja, det är viktigt med en tidig diagnos på det sättet att ju tidigare man får en diagnos desto tidigare så kan man komma igång med viktig träning men det är inte kört för det, barnet tränas även i vardagen så länge man känner att man kan aktivera på rätt sätt för barnet. Det är först när man ser att utvecklingen går för sakta på grund av en eller annan anledning som man kan börja fundera på vad man kan göra annorlunda. Det är tex då som en diagnos kan vara till hjälp för att man då kan komma i kontakt med tex hab och alla deras pedagoger för att hitta andra lösningar.
*Atypisk Autism är att inte tillräckligt många kriterier är uppfyllda för en ren Autismdiagnos men de symtomen som finns är så pass hindrande i vardagen att det behövs en diagnos i alla fall.
Med min son är det att han är otroligt ojämn, han har kunskaper och färdigheter som en vuxen i vissa saker men samtidigt så har han mycket lägre i andra saker och han har inte det där med det sociala (eller man kanske ska säga problem inom det sociala som många andra med Autism har.)
Samt att han har även en ADHD-diagnos, med allt vad det innebär. Stress vid för stora krav, rutinbunden, vissa ritualer och perceptionsproblem. Autism och ADHD kriterierna går ofta i i varandra men som det är med min son så såg man att det var ADHD men det var något mer ändå som inte gick att förklara med ADHD.
"Zander, en kille med extra allt"
Hoppas du har fått något svar istället för mer att grubbla på. 
Ha en bra dag!
