Borderline - mår bra av vissa relationer?

Kan en person med borderline ha något annat än intensiva relationer?

 

Det kan dom absolut ha. Det är inte svart eller vitt.

 

Någon annan som faktiskt vill svara på frågan?

Innan jag kan svara; hur definieras en intensiv relation?

 

Exakt det jag själv undrade när jag läste, och ville ha hjälp med att förstå. Jag tolkar det som att man vill ses och höras regelbundet.

Haha, ser nu att det var ju det du frågade...

"hög grad av känslomässigt engagemang" tolkar jag som en relation med mycket känslor (och mest troligt en validerande partner). Till skillnad från en mer lättsam "kamratlig" relation...?

 

:) 

 

Precis. Så tolkar jag det oxå som. Att man inte bara pratar om vädret och den nya diskmaskinen man köpt, utan ger mycket utrymme för att prata och bekräfta varandras känslor.

Förut fick jag alltid höra att jag var för krävande, men nu i efterhand har jag fått lära mig i terapin att det är önskemål som jag har och behöver för att kunna må bra i relationer. 

 

Jag klarar till exempel inte av när en kompis inte hör av sig på två månader och sedan helt plötsligt vill ses igen. För mig är det jättekonstigt. Jag behöver den här regelbundna kontakten och umgänget för att känna att jag kan lita på att en person vill mig väl och bryr sig. I de relationer som jag har, där personerna faktiskt hör av sig och vill träffas regelbundet, så har jag jättefin kontakt och intimitet.  

 

Samma sak med kärleks-relationer. Jag fixar inte när någon avfärdar mig när jag till exempel har börjat nojja mig för att den lämnar mig snart. Jag har varit med om partners som blivit arga när jag frågat om de verkligen vill vara med mig och de har sagt att de minsann inte behöver svara på den frågan. Detta har ju triggat igång min oro och ångest ännu mer och hade de bara gett mig bekräftelsen så hade jag lugnat mig. Jag märker ju att mitt beteende inte triggas igång när jag är med människor som bara ger mig bekräftelse utan att tycka att det är något konstigt att jag ställer den frågan.

Har du någonsin träffat någon som i längden orkar ge dig den bekräftelse du behöver i en kärleksrelation?

Min egen erfarenhet är att den bekräftelse någon med borderline behöver i en kärleksrelation är omöjlig att ge utan att helt enkelt ge upp stora delar av sitt eget liv. Ett tag i början av en relation, när man är nyförälskad, så är det inga problem, men i längden går det inte att göra utan att själv bli olycklig om man är frisk.

Det går inte att ge dig den uppmärksamhet du behöver i en kärleksrelation utan att själv bli olycklig, därför kommer du aldrig hitta en relation som fungerar i längden innan du hittat ett större lugn i dig själv.

Jag känner ju inte just dig, men så här tror jag det är för de flesta med borderline.

Skitsnack, det finns många människor som längtar efter intimare intensivare relationer med hög känslomässigt engagemang. Man behöver inte vara borderline för det!

Har du provat att vara tillsammans med någon som har borderline?

Det en frisk människa menar med "högt känslomässigt engagemang" och det en borderline menar med samma ord är väldigt olika saker. Borderline är en svår psykisk sjukdom.