Anonym (självkänsla nu) skrev 2012-12-15 21:02:11 följande:
Jag har varit på jobbet längre än ett år och nu är jag trött på att göra små missar, jag vill vara bäst jag vill vara perfekt.
För mig är det nästan värre när jag har för mkt att göra jag behöver andas och reflektera då och då. Annars snurrar allting på och hjärnan blir orolig.
Jag har lite grejer att jobba på som är tuffa för mig att ändra men det som är så irriterande är att jag känner att jag har världens potential. Men som det känns nu är det troligare att jag hoppar av karriären pga min ångest än att jag kämpar på och tar mig vidare.
Jag tror ändå att man ska tänka att det inte går smärtfritt för någon, de som kommer nån vart är de som har gått igenom mycket. Både att kämpa med sig själv och med att klara svåra uppgifter. För mig är halva utmaningen med mitt jobb att jag har vissa brister (blir dålig på att koncentrera mig och passa tider, ta tag i saker mm när jag inte har "flow", dvs rätt stressnivå), och den andra halvan är att jag har svåra arbetsuppgifter.
Att vilja vara perfekt i sitt jobb, är det verkligen en bra utgångspunkt? Är det inte slut på utmaningen om man blir perfekt? Sedan händer ju alltid saker runt omkring som gör att förutsättningarna ändras (nya kollegor och chefer, ny lagstiftning, nya kunder, steg uppåt i karriären, omorganiseringar, förändringar i ens eget liv som påverkar hur mycket och var man kan jobba) och då är man plötsligt inte perfekt längre. Ska man känna sig dålig då, när man i själva verket just har fått en ny utmaning?
Om du är en person som ser på dig själv som en stor potential så vill du antagligen fortsätta få utmaningar. Det bästa är nog om man kan få lite input utifrån från någon klok vän eller kanske terapeut, som kan se om man är i en situation där utmaningarna är för stora, eller om man snarare har för stora krav på sig själv.
