Själsfränder - era historier!

Jag tror inte att man bara har en utan flera själsfränder. Och jag har mött flera utav mina. Några har jag haft kortare relationer med som sedan har övergått i djup vänskap, andra längre relationer på flera år.
Kan inte tänka mig mitt liv utan någon utav dom
Har aldrig kännt att jag har saknat något i livet innan dessa människor kommit. Men visst har dessa möten varit överväldigande.
Första mötet har alltid kännts väldigt bekant, det har räckt med en blick och jag har vetat att min själ har längtat efter detta möte.

Oj, så pass många! Det är nog inte så vanligt att träffa alla dessa!

Har ni samma värderingar, samma humor, lätt för att snacka? Vad är typiskt för just en själsfränderelation?
Jag har läst själv lite om det, men skulle gärna höra ändå! Är det en rik relation? Och träffades ni på ett oväntat ställe?

Med ett ex jag träffade var det som att komma hem på första dejten. Jag kände mig som en prinsessa och den känslan har jag aldrig känt förut tillsammans med någon och inte efteråt heller. Jag är inte helt säker på att han är en själsfrände, men det finns fortfarande något kvar även om vi inte är tillsammans längre, så jag skulle inte vara helt förvånad om han är det.

Hm, som jag har förstått det så behöver man inte vara tillsammans som par, men att det finns en djup förståelse och kärlek till den här personen även om personen inte alltid tilltalar en rent fysiskt. Men det verkar ju ni har haft.

Hur träffades ni? Har ni mycket gemensamt?

Vi träffades via nätet och var tillsammans ett kort tag, men ödet ville annorlunda. Han gick tillbaka till sitt ex för barnens skull. Det känns dock fortfarande som om det vi hade var väldigt unikt även om det har gått många år sedan dess. Jag vet att det känns likadant för honom. Utseendemässigt har vi många likheter och delar många värderingar men det som känns mest är en blandning mellan attraktion, kärlek och respekt.

Ts, hur vet du att du träffat en karmisk själsfrände?

Jag måste vända på begreppet - jag menar karmisk relation.

Min karmiska relation var en kille som jag kände en stark attraktion till - han såg bra ut, men det var inte det jag föll för primärt. Jag blev bara pladaskt kär i honom när jag såg honom och ville träffa honom hela tiden och hela han gjorde hela mitt inre att dansa, han gjorde mig glad och livet fick för första gången en riktig mening.

Men, det som skiljer en själsfränderelation från en karmisk relation är att känslan inte är bestående och olikheter och konflikter uppdagas. Efter ett tag blir man förvirrad och frågar sig varför känslan inte finns kvar, varför det inte känns lika viktigt att personen är kvar i ens liv, man ser mer olikheter än likheter och man går från eufori till att vara neutral är minst sagt konstigt, tycker man.

Efter år av stilla undran så hittade jag svaret - vi var inte själsfränder, men det var bestämt att vi skulle träffas för att lära sig något av varandra och sedan skiljas åt. Det förklarande en hel del, då jag har lärt mig otroligt mycket av honom och han är fortfarande en person jag tycker mycket om, men vi kommer inte träffas igen, vilket jag känner är rätt. Jag ser tillbaka på det vi hade med tacksamhet och gav mig en fingervisning om hur jag ska fortsätta leva mitt liv.

Jag mötte min fästman på basketplan. Jag var då tillsammans med hans kompis, men med min fästman var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. <3

Vad kul att höra! Kan du berätta mer, om ni är lika varandra och hur en sådan slags kärlek känns?

Vi träffade via en vän. Han skulle igentligen inte kommit men andra omständigheter gjorde att han åkte till mig ändå. Det va verkligen kärlek vid första ögonkastet och jag tappade andan så vacker han va.
Vi hann inte ens vara ihop ett år innan han gick bort men det kändes som vi hade känt varandra hela livet och sorgen va stor och lämnade ett stort tomrum. 

Så man omdefinierar begreppet själsfrände eftersom man inte vill ge avkall på slit-och-släng förhållanden?