Sur och gnällig fru..

Av egen erfarenhet och sett samma beteende hos tjejkompisar så om man slutat/tröttnat på sin kille så stör man sig på allt denne personen gör..nu säger jag inte att så är fallet men hon låter ju inge Kul att leva med..

Tack för uppvaknandet!!! Känner igen mig i det du skriver, tyvärr som den sura frun. Jag älskar min man men är så trött och sliten av allt som varit senaste, mycket på jobbet, ett trotsigt barn, mycket sjukdomar, ett hem som faller då man är trött, stress....m.m. 

Jag ska verkligen försöka bättra mig! Har märkt att jag varit otrevlig  det senaste......men det är väl dags att vända på det nu...vill ju inte köra äktenskapet i botten. I morgon får det bli ett samtal med mannen!!

Lycka till själv! 

Försök sätt gräns på henne. Hon måste veta sin gräns, du hjälper henne ganska mycket. Hon måste uppskatta det som du gör. Att vara mamma är inte lätt, du är också trött, du jobbar. Hon skulle inte skaffat barn, om hon inte klarar av det. Hon är hemma, hon kan villa när barnet sover, du har långa jobb pass, måste du villa. Om inte hjälper lämna hemmet!!!!!!!!!!

Eller så kan hon vara med barn igen?

Minns en gång här i FL en kvinna som var en argbigga så hennes man sa till henne att hon måste gå o köpa gravtest.. annars skulle han begär skilsmässa..
Det visade sig att hon var med barn så därför blev hon plötslig en argbigga.

Så prata med din fru om varför hon blir arg. Om du har svårt att prata om det du känner, så skriva en brev o lägga brevet där du vet hon skulle hitta.

*Lycka till*

Jag kan också vara sådan och jag bara längtade efter en reaktion från min man. Han är än för snäll! Säg vad du tycker till henne, eller skriv ett brev till henne. Är du rädd att hon ska bli arg?

Du listar det ganska detaljerat men jag tror att du missar vad hon egentligen säger. Här kommer ett par tips:

* Hon vill att du skall göra saker på eget initiativ. Att du gör dem när hon har bett dig om det är bara halvbra för det betyder att hon trots allt måste be dig om det för att det skall hända.

* Det där med eget initiativ är en röd tråd genom det mesta. När du skriver om lyktan så handlar det inte så mycket om lyktan utan att du faktiskt lyssnade på henne när hon sa var hon ville att den skulle stå. Mao, lyssna på vad hon egentligen säger och kom ihåg det.

* Jag tror att hon inte har något emot att du skottar uppfarten eller skottar snö. Problemet ligger i att du prioriterar det före andra saker som måste göras. Och eftersom du väljer att göra dessa saker istället så blir resultatet att hon får gör det. Vilket hon säkert har gjort 100ggr mer än du. Fixa t.ex tvätten först. Den är viktigast. Uppfarten och gejma kan du ta sedan.

* Om du gör en sak så gör det ordentligt. Du skulle säkert själv bli sur om frugan bara spolade av bilen med vatten utan att tvätta den. Dessutom så är det ytterligare ett tecken på att du inte har lyssnat på henne när hon säger att när man städar så dammsuger man OCH våttorkar golvet. Precis som med bilen.

Det handlar om att verkligen lyssna på vad hon säger. Genom att göra det hon vill så är det ett tecken på att du faktiskt har lyssnat. Att ta egna initiativ (utan att hon först måste säga till) är en stenhårt tecken på att du lyssnar och bryr dig. Om du gör det så kommer allt annat lösa sig av sig själv.  För om hon upptäcker att du faktiskt anstränger dig så kommer du märka skillnad. Då kan du skotta 1000 uppfarter och spela hela natten utan att hon har så mycket emot det.

Visa henne tråden, be henne ta den på allvar och verkligen försöka se din sida i det här, och fråga henne hur hon skulle må om hon blev behandlad så.

Om hon inte visar några tecken på att vilja ändra situationen ser jag inte varför du ska fortsätta vara med henne. Du förtjänar och kan få bättre. Livet är kort.

Hej Känner också igen mig som surtanten i förhållandet. Jag är bara inte nöjd med livssituationen. Inte direkt honom. Menar jag älskar min man men inget fungerar särskilt bra och antingen lyssnar han inte eller så är jag dålig på att framföra hur jag känner vilket ju bara gör att man blir till slut så maktlös och uppgiven och frustrerad. För min del känns det som d gått så långt att det inte ens är värt att ens fundera på längre. Dags att sluta säga att man vill göra nått kul ihop. Resa festa åka till nån. Göra nått vad som helst. För mig har det gått så långt att jag inte bryr mig längre. Det är det som sker när man slutar vara sur. Efter det blir det väl skilsmässa. Han frågar också ifall jag tröttnat eller slutat älska honom. Blir arg eftersom det då känns som han nästan önskar att det ska va så. Det enda jag vill är att han lyssnar på vad jag vill få ut mer av o utveckla i relationen. Gnället är skitsaker. Det är d där andra som är viktigt. Förmodligen vill hon bara att du ska göra mer. Jag vet inte riktigt om det skulle hjälpa. Det skulle förmodligen ge bekräftelse. Det vill jag ha. Tycker knappt jag får nån alls. Han bara jobbar o tycker allt kostar. Irriterar mig på alla dumma kommentarer och hans negativitet. Hans passivitet. Det känns rätt uppgivet eftersom jag ska föda tvåan vilken dag som helst. Han klagar på ekonomin o jag på hans frånvaro i allt. Distansen blir bara längre o längre o längre. Känner jag honom ens längre. Jag hoppas ni hinner lösa ert innan vägen tillbaka är för lång o svår. Kanske ni kan boka bord. Eller skaffa barnvakt. Käka en god middag hemma med romantisk stämning ljus musik släppa loss lite klä upp dig. Ha lite uppknäppt. Lite rufsig jag vet inte testa nått nytt. Bjud till på nått galet sätt. Jag skulle förmodligen bli rätt förvånad men samtidigt glad om han bara tog tag i mig o gjorde nått galet ibland o inte undvek allt.

Som fembarnsmamma vill jag bara säga att det kan vara riktigt ostimulerande att gå hemma så länge! Jag har mått bättre när jag återgått till arbetet. Det låter hemskt. Jag älskar mina barn mer än något annat men man blir trött av att bara umgås med sina barn.