• Mammamy

    är orolig för min son. Vad kan det vara?

    Min son är en drömmare av högsta grad.  Vid matbordet sitter han bara och tänker, hans blick är tom eller så tittar han upp i taket.Han kan aldrig svara på en fråga. det spelar ingen roll hur enkel eller rolig frågan är eller vem som ställer den.Han svarar inte. Ibland kan vi få en inblick i hans "andra värld" det kommer långa haranger om saker han kan ha sett på TV eller spel han spelat på Ipad. 
    (Paddan har vi tagit bort helt nu för han blir som besatt av den) 
    När han kommer ut ur sin" bubbla" kan det låta typ såhär "mamma vet du? det finns inga grisar i skogen dom är och jagar men fladdermusen vill inte ha dom så hon har ätit russin, och då kan pippi komma hem igen" 
    Frågar jag då något om det han har sagt typ "Vart är pippi nu då" Så blir han tyst igen och drömmer vidare.

    Han är alltid ensam på förskolan. Dom säger att han aldrig leker med någon annan. På samlingen drömmer han sig bort och på leken sätter han sig bara och tittar.
    Dom har också sagt att han kan gömma sig, eller hålla för öronen om dom andra sjunger eller när det låter för mycket.
    (inget fel på hörseln den har vi testat).

    Jag har förskolan i närheten och kan ibland se lekplatsen från vårt hus. Han står alltid själv. Några gånger har jag spanat på honom i en hel timme och han kan ha suttit eller stått på exakt samma ställe under hela den timmen. 
    Dom säger att han är sist på allt, påklädning, maten, när dom går promenader.

    Hemma kan han leka bra med vänner. om det bara är ett barn så går det.

    Han får fixideér. Han bestämmer sig för saker och blir det inte exakt som han tänkt sig så slår det slint totalt och han kan haka upp sig och gråta över det i en evighet. 
    Det brukar komma plötsligt, Typ att vi är påväg till toalletten för att borsta tänderna men så helt plötsligt springer han iväg och ska göra något annat och om vi inte tillåter det så blir han fullkomligt galen. 
    (vi tillåter inte ändå men det är en fight som tär på både oss och honom.)

    Han är bara fyra än men jag märker att han är efter i skrift och siffror. Han kan bara räkna till 4 och han kan inte skriva en bokstav.
    Han har tics.
    Han fick affektanfall när han var mindre.

    När han är på bra humör så är han helt underbar, älskar att gosa och läsa sagor. Sjunger och dansar till musik. Han kan leka rollekar och kurragömma med sina kompisar och oss. 
    Han har stor empati. Han har en lillayster som han bryr sig mycket om.

    Nu har jag skrivit av mig för att kolla om någon känner igen beteendet? 

    Och vi ska få tid på BUP snart en utredning är på g.
     

     

  • Svar på tråden är orolig för min son. Vad kan det vara?
  • fiori84
    Mammamy skrev 2012-12-19 14:02:25 följande:
    Min son är en drömmare av högsta grad.  Vid matbordet sitter han bara och tänker, hans blick är tom eller så tittar han upp i taket.Han kan aldrig svara på en fråga. det spelar ingen roll hur enkel eller rolig frågan är eller vem som ställer den.Han svarar inte. Ibland kan vi få en inblick i hans "andra värld" det kommer långa haranger om saker han kan ha sett på TV eller spel han spelat på Ipad. 
    (Paddan har vi tagit bort helt nu för han blir som besatt av den) 
    När han kommer ut ur sin" bubbla" kan det låta typ såhär "mamma vet du? det finns inga grisar i skogen dom är och jagar men fladdermusen vill inte ha dom så hon har ätit russin, och då kan pippi komma hem igen" 
    Frågar jag då något om det han har sagt typ "Vart är pippi nu då" Så blir han tyst igen och drömmer vidare.

    Han är alltid ensam på förskolan. Dom säger att han aldrig leker med någon annan. På samlingen drömmer han sig bort och på leken sätter han sig bara och tittar.
    Dom har också sagt att han kan gömma sig, eller hålla för öronen om dom andra sjunger eller när det låter för mycket.
    (inget fel på hörseln den har vi testat).

    Jag har förskolan i närheten och kan ibland se lekplatsen från vårt hus. Han står alltid själv. Några gånger har jag spanat på honom i en hel timme och han kan ha suttit eller stått på exakt samma ställe under hela den timmen. 
    Dom säger att han är sist på allt, påklädning, maten, när dom går promenader.

    Hemma kan han leka bra med vänner. om det bara är ett barn så går det.

    Han får fixideér. Han bestämmer sig för saker och blir det inte exakt som han tänkt sig så slår det slint totalt och han kan haka upp sig och gråta över det i en evighet. 
    Det brukar komma plötsligt, Typ att vi är påväg till toalletten för att borsta tänderna men så helt plötsligt springer han iväg och ska göra något annat och om vi inte tillåter det så blir han fullkomligt galen. 
    (vi tillåter inte ändå men det är en fight som tär på både oss och honom.)

    Han är bara fyra än men jag märker att han är efter i skrift och siffror. Han kan bara räkna till 4 och han kan inte skriva en bokstav.
    Han har tics.
    Han fick affektanfall när han var mindre.

    När han är på bra humör så är han helt underbar, älskar att gosa och läsa sagor. Sjunger och dansar till musik. Han kan leka rollekar och kurragömma med sina kompisar och oss. 
    Han har stor empati. Han har en lillayster som han bryr sig mycket om.

    Nu har jag skrivit av mig för att kolla om någon känner igen beteendet? 

    Och vi ska få tid på BUP snart en utredning är på g.
     

     
    Jag lider med dig och förstår din oro till fullo då jag själv har ett barn med autism, många av sakerna du beskriver tyder på autism men som kaffemamma sa det behöver inte vara det men det är bra att du tog tag i saken och kontaktat BUP.
  • Litet My

    Har en son med högfungerande Autism och känner igen mycket, bla det med att gå sist,hålla för öronen vid vissa ljud,drömma sig bort heeelt, och bli besatt av tex tv´dator och vara regelstyrd efter egna regler "det skall bli som han tänkte sig".kan leka bra med ett barn åt gången.

    Säger inte att ditt barn har en Autsimdiagnos men det låter som att det vore bra att påbörja en utredning.  

  • Paisley

    Ja jag tycker att det finns många tecken på (högfungerande) autism. Det är rätt att ni kollar upp det.
    Vad gäller empatin så är det skillnad på empati och sympati. Barn med autism kan vara mycket sympatiska men de har i regel alltid problem med att sätta sig in i hur andra känner. Alltså problem med empatin kan man säga. Det kommer inte naturligt. Sociala kontakter, oskrivna regler osv kommer inte heller naturligt utan lärs in mekaniskt.

    Men jag reagerade på en grej, du säger att han kan stå/sitta en timme på samma plats på förskolan. Det är inte okej att de låter detta ske. Du måste prata med dem redan nu. Alla barn har rätt till den hjälp och det stöd de behöver oavsett om de har en diagnos eller ej.


    Detaljerna är helheten
  • Mammamy

    Tack för alla svar, tacksam att det finns forum att vända sig till. 
    Kan tänkas att ni har rätt i det ni misstänker.
    Jag har jobbat med en flicka som hade diagnosen autism och ingenting av hennes beteende stämmer överens med min sons. Dock finns det ju som sagt så olika typer av autism. högfungerandeautism är väl det som tidigare klassades som aspergers?

    Vet ni om det finns något jag kan göra för att undersöka detta själv? Vad ska jag kolla efter för varningssignaler?


    Paisley skrev 2012-12-19 23:12:08 följande:
    Ja jag tycker att det finns många tecken på (högfungerande) autism. Det är rätt att ni kollar upp det.
    Vad gäller empatin så är det skillnad på empati och sympati. Barn med autism kan vara mycket sympatiska men de har i regel alltid problem med att sätta sig in i hur andra känner. Alltså problem med empatin kan man säga. Det kommer inte naturligt. Sociala kontakter, oskrivna regler osv kommer inte heller naturligt utan lärs in mekaniskt.

    Jag vill ändå stå fasst vid att han verkar ha empati. tom mer empati än många andra i hans ålder.
    När jag är ledsen blir han väldigt ledsen. En gång när han var två år  slog jag i tån jättehårt i en byrå. Jag skrek högt och satte mig på golvet och tårarna rann, då kommer han vaggandes med nappen och förösker sätta in den och säger "mamma ont"

    en annan gång när jag hade opererat mig och tog bort bandage och han såg såren så titta han på mig med jätteledsna ögon och säger "AAAJ" då var han också bara två år.

    I dagsläget blir han väldigt berörd när andra är ledsna.
    Är inte det empati?
    Men jag reagerade på en grej, du säger att han kan stå/sitta en timme på samma plats på förskolan. Det är inte okej att de låter detta ske. Du måste prata med dem redan nu. Alla barn har rätt till den hjälp och det stöd de behöver oavsett om de har en diagnos eller ej.
    Har pratat med dom. Vi har en öppen och fin dialog jag har berättat vad jag sett och dom tog det på stort allvar. Det har blivit bättre.

    Dom har haft en resurs där i dag som ska iaktta honom, får se vad hon säger.
     
  • skånegås

    Sådan empati behöver inte vara "naturlig". Man SER att du har ont av stora sår, man hör att du har ont när du skriker. Barn med högfungerande autism kan lära in sånt. Och även hur man gör när man träffar sådana människor. Är du säker på att han grät av empati? Kan vara så att han blev rädd för ditt skrik eller dina tårar...

    Har en son på 8 som idag fått diagnosen autistiskt syndrom. Han är överintelligent och ligger högre än snittet för hans ålder i att kunna TÄNKA sig in i hur andra tänker och reagerar. Detta fungerar dock inte alls i praktiken och i handling. Det är där det brister för honom. Håller med alla ovanstående att det är bra ni kontaktat Bup.

    Lycka till!!! 

  • Litet My

    Fast det finns personer med Autism som tom har mer empati än odiagnosticerade människor så visst kan Ts pojke ha äkta empati för andra.

  • Mammamy

    ja som sagt det kommer nog BUP kunna ta reda hur vida han har empati eller inte. Jag vet vad jag tror  Glad

    I dag har det alltså varit en resurspedagog på förskolan för att iaktta honom. 
    Hon berättade följande:

    Dom hade först lekt själva, bara hon och han, då hade han varit på strålande humör. Han lekte att han kokade honung som fastnade på golvet, han och väggen, då fick dom hämta en stege (fiktion) och städa rent. 
    Förmodligen något han sett på TV någon gång. Jag misstänker bamse.
    Så småning om hade andra barn kommit in i rummet.  Det första barnet började han leka med men sedan kom det fler barn. För varje barn som kommit in hade han blivit mer och mer tillbakadragen. När nästan hela gruppen var inne stod han i ett hörn och inte gjorde någonting.

    Det är egentligen inga nyheter utan konstaterade bara att så e det. Han vill inte leka med andra barn i stor grupp. 

  • Paisley

     


    Mammamy skrev 2012-12-20 14:19:53 följande:
    Tack för alla svar, tacksam att det finns forum att vända sig till. 
    Kan tänkas att ni har rätt i det ni misstänker.
    Jag har jobbat med en flicka som hade diagnosen autism och ingenting av hennes beteende stämmer överens med min sons. Dock finns det ju som sagt så olika typer av autism. högfungerandeautism är väl det som tidigare klassades som aspergers?

    Vet ni om det finns något jag kan göra för att undersöka detta själv? Vad ska jag kolla efter för varningssignaler?


    Jag vill ändå stå fasst vid att han verkar ha empati. tom mer empati än många andra i hans ålder.
    När jag är ledsen blir han väldigt ledsen. En gång när han var två år  slog jag i tån jättehårt i en byrå. Jag skrek högt och satte mig på golvet och tårarna rann, då kommer han vaggandes med nappen och förösker sätta in den och säger "mamma ont"

    en annan gång när jag hade opererat mig och tog bort bandage och han såg såren så titta han på mig med jätteledsna ögon och säger "AAAJ" då var han också bara två år.

    I dagsläget blir han väldigt berörd när andra är ledsna.
    Är inte det empati?

    Har pratat med dom. Vi har en öppen och fin dialog jag har berättat vad jag sett och dom tog det på stort allvar. Det har blivit bättre.

    Dom har haft en resurs där i dag som ska iaktta honom, får se vad hon säger.
     

    1. Vad du kan kolla själv:
    Har han ögonkontakt? Om du kommer lite närmare, tittar han rakt in i ögonen eller kanske i ögonvrån eller på munnen?
    När du kramar honom, blir han lite som en stel pinne då? 
    Har han en tendens till att tolka saker bokstavligt? 
    Har han en annorlunda röst? Annorlunda intonation, lite som att man sjunger? Eller har han en monoton röst? Båda är vanliga hos autistiska barn som talar. Den monotona brukar man ofta se vid Aspergers.
    Andra grejer med språket är att man använder ett vuxet ¨språk med svåra ord, blandar ihop småord som han, hon, dom och att man repeterar saker man hört tidigare tex saker från filmer.

    2. Du frågade, är det inte empati? Nja, det som du beskriver är sympati. Empati betyder att man kan känna hur den andra personen känner. Vill du veta om han kan sätta sig in i hur en annan person tänker? Det är svårt att veta, men man kan få en hint om det om man gör ett enkelt test som heter Sally & Anne. Här kommer det:



    Barn med autism och barn under 4 år svarar mycket ofta att Sally letar i lådan. Frågar man varför säger att det är för att Anne har lagt den i lådan. Barn som kan sätta sig in i vad en annan person tänker och känner säger att Sally letar i korgen. 

    Men det är inte hela världen om man skulle sakna detta. Det går att lära sig alternativa strategier.  
        
     Bra att ni fixade det med förskolan! 
    Detaljerna är helheten
Svar på tråden är orolig för min son. Vad kan det vara?