Älskling det är inte mitt fel- förlåt
Min älskling om du bara visste hur ont det gör i mig. Du sa bara idag med det var senast igår, innan dess var det två dagar innan det och dagen före det och dagen för det. Varje gång jag hör klicket av hur öl burken öppnas, blir det kaos inom mig. Jag får panik, mår illa. Det är du som dricker men det är jag som kräks, av panik. Du var ju så duktig och jag var så stolt. Jag vet inte vad som hände och jag kan inte fråga, för då blir du arg. Du blir så lätt arg när du har druckit eller om jag börja prata om hur du dricker. Jag vill säga att jag stannar hemma gå du ut utan mig, så du kan ha sådär roligt som man har när man är full. Men jag vet att följer jag inte med finns det ingen som skyddar dig. Du får problem hamnar i slagsmål och jag är rädd att du en dag kommer bli ihjälslagen för att jag inte är där. Detta är ingen fin stad. Så många gånger jag har slitit bort stora karlar från dig. Älskling kom ihåg att jag är liten och oskyldig. En utekväll och fyra slagsmål- det tar min energi. Jag är rädd. Jag lämnade ett bra liv för detta? Jag känner mig så lurad. Det är då du visar varför jag älskar dig så högt. Men jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer. Det är du som ställer till problem, men det är jag som får skiten. Det är jag som får ta allt, är kvällen förstörd för att du är för full och nekad inträde någonstans, då är det mitt fel, som inte ens ville att du skulle dricka från början. Och alla dina kompisar som skämtar på min bekostnad, i efterhand blir du arg för att dem gör så, för att du låter dem göra så mot mig. Jag känner mig så liten och maktlös. Det är ingen, ingen som vet vad jag har fått gå igenom för att vara med dig. Jag försökte lämna men det gjorde ännu ondare. Och dina barn, dina älskade underbara döttrar- jag älskar dem så mycket, utan dig förlorar jag dem med. Dem förtjänar bättre än en pappa som du har varit. Du kan så mycket bättre. Minns innan jag lämnade dig, droppen som fick det att rinna över. Jag hämtade dina barn efter skolan för du skulle på ett möte. Du är alltid så stressad, det är därför dem börjar krångla. Så jag tänkte att vi tar en lugn promenad tillbaka och köpte en liten present till dig på vägen hem. Dem var så glada, men när vi kom tillbaka var du full och arg. Full på en av dem få dagar du får med dina barn. Du kramade dem inte, tittade knappt på dem och började skrika på mig. Sen började du skälla ut dina yngsta dotter som då bara var 6år gammal. Då blev jag arg och när jag lugnat ner ett jätteledsen 6åring som såg fram emot att träffa sin pappa, som såg fram emot att ge den hon älskar mest av allt en present. Tog jag med dem till lekparken för så behandlar man inte dem, dem förtjänar bättre. Du lugnade ner dig och kom ut. Men du fortsatte dricka. Du drack på lekplatsen. Det var så sorgligt, det gjorde mig så ledsen. Och hur ont det än gjorde så ville jag bättre för mina framtida barn att jag kände mig tvungen att lämna dina barn till skiten. Dina barn som skickar brev hela vägen till Sverige för att ha kontakt med mig. Det gjorde ont. Jag försöker nu än en gång att sätta ihop en pussel som bara faller isär. Varje dag blir mina sår djupare och jag vill inte vara full med ärr. Om jag ska lämna dig igen då måste jag vara säker på att det är isär vi ska leva våra liv. Jag kan inte försvinna och komma tillbaka, det gör barnen illa. Älskling du vet inte hur mycket du förstör för alla som bryr sig, du vägrar att lyssna. Du är full och glad. Du tror att andra tycker att du är rolig, men folk är rädda för dig. Eller så blir dem arga, det är då jag är där ler och ber om ursäkt. Jag ber om ursäkt för något jag inte har gjort och för varje gång krymper jag lite extra, skäms och mitt självförakt ökar. Älskling jag känner mig så ensam. Och du vet att jag inte känner någon i detta land utom dig och dina. Jag har inga mina här. Du vet att jag inte har någonstans att ta vägen mitt i natten när du är arg. Så du vet att jag kommer att be om förlåt, mer än en gång och tillslut göra det du vill. För du vet att jag gör allt för dig. Och när alla är arga på dig även jag och du blir ledsen tar jag din hand som ger dig ett skydd från den hemska sanningen som du skapat. Du bryr dig inte var pengarna kommer ifrån, ibland tror du att det är du som betalar. Pengarna kanske kommer ur din plånbok men det är pengar du är skyldig mig. Du spenderade så mycket på alkohol. Så jag fick betala dina barns julklappar och min egna. Älskling det är ditt fel inte mitt. Och jag litar inte på ditt ord att det kommer bli bättre efter nyår. Men jag ger dig en chans till. Sviker du mig då så måste jag dra mig tillbaka och slicka mina sår. Och återgå till den glada och positiva unga kvinna som jag en gång var.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 13:21
Vet inte varför mellanrummen jag gjorde inte kom med. Hoppas att ni kan läsa ändå.
