Dyslexi eller bara en kratta på att stava?

Jag har dyslexi (utredd och diagnostiserad utav en logoped) och kan säga att det är mycket mer än bara stavning. Men det är ju det som syns utåt. Anledningen till att man ofta stavar illa när man har dyslexi är att man läser dåligt. För mig tar det mycket längre tid att läsa än andra, eftersom att jag läser ord för ord, ibland behöver ljuda mig igenom ord för att förstå. Medan andra som inte har dyslexi läser mening för mening. 
Nu älskar jag att läsa och att skriva så min stavning är väldigt mycket bättre än andra med samma problem.

Men det är alltså svårare att läsa vilket gör att man ofta redan som liten inte vill läsa. Och läser man inte så lär man sig inte att stava. Man får också problem med ordförståelsen som skillnaden mellan de och det t.ex.

Men det som är klassiskt för en dyslektiker är att ha svårt att veta när något ska stavas med dubbel bokstäver (typ två t eller ck ) man också ofta svårt att skilja på när man ska använda ä och e.

Jag har problem när jag ber folk om hjälp att stava för ofta säger folk "det stavas som det låter", men jag kan inte höra hur saker ska stavas. Så där blir det ett problem.

Blir personligen rätt så provocerad av din TS och hoppas att du kan få en djupare förståelse för detta problem.  

Alla som stavar som en kratta har nog inte dyslexi, min svåger är ett praktexempel.

Jag har oxå dyslexi. Fick diagnosen i första klass. Alla som har läs o skrivsvårigheter har inte dyslexi. Dyslexi innebär oförmågan att kunna identifiera olika språkliga ljud vilket i förlängningen innebär vissa specifika läs o skrivsvårigheter tex att man bytet ur b o p, m o n, d o t. Det värsta ja vet är när folk säger det stavas som det låter. Det är det som e problemet Jag hör inte hur det låter!!!

Hej alla! 
Jag har flera familjemedlemmar med dyslexi och arbetar med ungdomar, varav några har dyslexi och andra stavar dåligt ändå. Jag håller med inägg 1: Dålig stavning hänger ofta ihop med läsningen. 
Är det svårt att läsa avstår man, eller så tar man sig igenom så lite text att man inte får ordentlig "orderfarenhet".

För den som dessutom har tex ADHD är det svårt att få själva läsprocessen att fungera även om man inte har svår dyslexi och tex vänder på bokstäverna. För den som har svårt att koncentrera sig och automatisera sina handlingar (dvs ungefär få dem att gå på autopilot) är instruktionen "ta upp boken och läs sidan 57-59" svår. När ett sådant barn letar i bänken hörs ett ljud från grannen - barnet tittar dit, glömmer uppgiften, börjar viska med kompisen, får tillsägelse, börjar om, hittar inte rätt bok pga perceptionsproblem, frågar fröken, får hjälp, tar upp boken, missade instruktionen om sidnumren, börjar ge upp och vill inte fråga igen eftersom det är tredje gången idag man missat instruktionen, tittar på en annan sida, ritar krumelurer... osv. Ett sådant barn har efter skoltiden läst väldigt lite och har liten orderfarenhet. 

Har man det typiska dyslexiproblemet  med att se vilka orden är, blir det aldrig flyt i läsningen. Man läser också orden ett i taget och måste anstränga sig för att se deras betydelse ihop, i hela meningar.
Ännu mer upphackat blir det om man dessutom inte uppfattar bokstäverna i den ordning de står, vilket är vanligt.
Ett exempel: "kan du grisa vad jag tänker på?" Den meningen är ju helt meningslös. Det står egentligen "gissa" i texten man läser, men dyslektikerna byter plats på bokstäverna och läser "grisa". För dem är läsning ofta att ta sig igenom såna här nonsensmeningar staplade på varandra. Det blir svårt att förstå sammanhang och innebörd. Det går hackigt och blir sällan den njutning det kan vara för icke-dyslektikern.

En icke-dyslektiker förstår oftast meningars innebörd trots tryckfel eller stavfel. Deras läsning störs inte även om det faktiskt står "grisa". Av sammanhanget  förstår de att ordet "grisa" inte passar in, att detta måste vara ett tryckfel, och de jämför med de ord de känner till och ersätter snabbt med det korrekta "gissa". 

Sedan finns icke-dyslektiker som stavar illa för att de har liten orderfarenhet. Jag möter en del ungdomar som ända in på gymnasiet stavar vanliga ord fel och ofta är det så att de aldrig läser utanför skolan. De har andra intressen. Den här sortens avvikande stavning ser man också i äldre brev av personer som inte gått så länge i skolan, tex gamla Amerikabrev. De kan ofta uttrycka sig målande och avancerat, men de har inte läst så mycket och inte läst svenska på länge och då blir det så här.