• Anonym (ledsen mamma)

    Ångest efter att jag tog mitt barn hårt i armen...

    Jag har ett barn på 3,5 som alltid varit extremt aktiv. Har väldigt svårt för att lyssna men är världens underbaraste och mest spontana unge. Älskar att reta upp oss föräldrar och ibland känns det som gör allt för att få oss ur balans eller ovänner. Det är mycket bättre nu än för någon månad sedan dock.
    Vi har aldrig slagit vårt barn, det enda jag gör är tar i armen och tillrättar visar. Jag får dock alltid dåligt samvete för detta och önskar att man kunde lösa det innan det går så långt!
    Idag pratade jag i telefon, då killade barnet mig under fötterna. Jag bad sluta gång på gång men icke. Fick till slut lägga på luren fine. Sedan ringde min mamma. Då tar ungen sitt lilla skärp och börjar svinga det mot mig så jag nästan fick metallbiten i huvudet. Och slutar inte. Till slut fick jag nog och tog tag i armen och då börjar liten gallskrika och jag får lägga på Gah..
    Det tog en lång stund innan liten lugnade ner sig och efter mycket gnäll borstade vi tänderna och gick och la oss för och mysa och prata. Vi är båda ledsna för att det blev som det blev, men somnade gott efter massor med mys och pussar och kramar!

    Hur gör ni andra föräldrar? Vi försöker prata så mycket som möjligt och vårt barn är smart och förstående men i stundens hetta blir det ibland fel ändå!

    läser om föräldrar som säger åååh vi pratar och då slutar han och lyssnar. Men det gör inte min lilla....

    Vill ha råd från föräldrar som varit är i samma situation tack!
     

  • Svar på tråden Ångest efter att jag tog mitt barn hårt i armen...
  • Pojkemamma

    jag försöker tänka tillbaks på situationen ochfundera på vad jag kunnat göra annorlunda för att undvika att hamna i den sitsen . Om barnet ballar ur när det ringer så är du beredd på att något kommer att ske, redan då kommer du att agera lugnare då du vet vad som komma skall. När du är lugnare brkar barnet bli det. Bra att kanske ha något avledande om du skall tala i tele, plocka fram något roligt just då, eller föreslå någon lek, en film, vad som. Jag pratar ganska lite i tele när jag är själv med min son, han hittar alltid på jävelskap då ;) Ha inte dåligt samvete, du verkar klok.

  • litesollitemoln

    Just med prata i telefon problemet så verkar det vara att din uppmärksamhet försvinner, kanske kan du låta honom prata en stund i telefonen med den du pratar med så kanske han ger sig och förstår att du snart är åter hos honom. Det är inte alla gånger lätt och jag tycker ändå att du sköter det bra. Kram

  • Anonym (ledsen mamma)

    Tack för era svar! Känner dock att jag pratar i telefon sällan och någonstans måste barn lära sig att man kan inte få all uppmärksamhet jämt. Det fick jag lära mig när jag var liten. Han får alltid prata en stund om han vill det. Speciellt i fall som nu då det var först min syster som ringde, sen min mamma..
     

  • Anonym

    Jag har också ett sånt där barn, men han har hunnit bli lite större och det "värsta" börjar klinga av. Jag brukar avbryta mina telefonsamtal och hindra honom i det han gör innan det ballar ur fullständigt. Ta ifrån tillhyggen känns som högprioriterat, de fattar inte riktigt att de kan göra en illa och har inte tillräcklig impulskontroll (eller vad det nu är som fattas) för att hejda sig själva när man säger till. Jag tycker INTE att ta i armen är fel, så länge det inte är så hårt att man gör illa sitt barn. Däremot tycker jag inte att det ska vara ett sätt att tillrättavisa barnet - jag tror inte att de fattar varför - utan bara för att ta fast och hindra barnet från att göra någonting värre.

    Det är bara att uthärda och vänta på att h*n ska bli större. Det kommer att gå över.

  • Pojkemamma

    Men det kommer han säkert göra, när han blir äldre. Så tänker jag med min ( talar oxå väldigt sällan i tel) jag tycker det är mkt tt kräva att en tvååring skall förstå det, det handlar ju också ofta om en längre stund.


    Anonym (ledsen mamma) skrev 2012-12-23 07:53:34 följande:
    Tack för era svar! Känner dock att jag pratar i telefon sällan och någonstans måste barn lära sig att man kan inte få all uppmärksamhet jämt. Det fick jag lära mig när jag var liten. Han får alltid prata en stund om han vill det. Speciellt i fall som nu då det var först min syster som ringde, sen min mamma..  

  • Anonym (ledsen mamma)

    Absolut... men stor skillnad på 2 och 3,5!

  • Pojkemamma

    Haha! Sorry, utgick från att han var två... Då förstår jag, och svårt att ge tips egentligen :/


    Anonym (ledsen mamma) skrev 2012-12-23 10:31:17 följande:
    Absolut... men stor skillnad på 2 och 3,5!

Svar på tråden Ångest efter att jag tog mitt barn hårt i armen...