Jag har helt oförhappandes och olyckligtvis blivit gravid. Min sambo äter dock cellgifter för hjärntumör, han äter dessa var 6:e vecka och lågdos. Vi kommer nästa självklart göra en abort då det kan bli fosterskador. Jag undrar dock om någon vet om det finns chans att det kan bli ett friskt barn trots cellgifterna? Jag skall såklart prata med läkare och mvc, men jag får vänta till efter jul.
Hej.Har varit u nästan exakt samma sits som du är nu. Min sambo åt oxå cellgift i låg dos. Men ändå cellgift. De varnade för graviditet. Så jag åt p piller. Men blev ändå som sagt gravid. Hade så svårt att tänka mig abort. Vi fick gå på vul i vecka 9.Som visade fint. I vecka 15 *tror jag det va) gick vi på kub. Där mäter de nackspalten och ta kombinerat blodprov för att räkna utom det finns kromosomrubbningsrisk. Vi fick en relativt låg risk för det. Vi valde att lita på det. Samt att vi hade världens underbaraste barnmorska. I juni i år födde jag en helt frisk liten flicka. Idag är hon 6 månader och är precis lika frisk som sina jämnåriga. Jag önskar dig all lycka till vad du och din sambo än gör. kram;)
Åh, vad härligt att höra att det ändå finns chans! Även om det nu inte är den bästa tidpunkten för oss nu egentligen (men när kommer den?). Och en massa grattis till er att det gick så bra, och grattis till lillan! Men ni måste varit ordentligt oroliga fram tills vecka 15? Jag skall ringa på torsdag till barnmorskan och höra vad de säger :)
Hej igen. Visst var vi oroliga. Mest min sambo. På något vis hade jag dock en känsla att allt var lugnt.) Men om ni nu bestämmer er för detta rekommenderar jag de fosterdiagnostik som vi gjorde. Om de vill neka er -så propsa på.Ger er aldrig. Sånt är ju viktigt.Du får hemskt gärna relatera till min "historia" Gör det som känns rätt för er. Kom ihåg att det är bara ni som kan avgöra det. All lycka till er. kram:)
Ursäkta om jag är nyfiken. Men om du vill sen uppdatera gärna hur ni gick till väga/ hur det gick för er.
Jag har en väninnan som själv åt cellgifter under graviditet. Hon har i dag en frisk pojke på 1,5
Hoppas allt går vägen och ni får en frisk bebis om ni väljer att fortsätta graviditeten. :)
Jag vet varken ut eller in, jag ringde och pratade med en barnmorska. På henne lät det som att det inte fanns några alternativ, utan hon kopplade mig till abortmottagningen direkt, kändes inte alls roligt, men jag antog att det inte var mycket att göra. Vi har inte fått tag på min sambos läkare heller, så egentligen vet jag i princip ingenting.
Det som jag är mest rädd för är att om jag väljer att inte göra abort och vänta på ultraljudet och fosterdiagnostiken, så kanske det visar sig att bebisen är väldigt skadad och jag måste göra abort ändå. Och att det då kommer bli en mycket svårare och (ännu) mer traumatisk upplevelse.
Men vad tråkigt bemötande av barnmorskan. Nu blir jag riktigt förbaskad.( Klart att du ska få möjlighet till ALL fosterdiagnostik du kan få om ni önskar. Ja VET hur det känns i den situationen. Har varit där. Jag t o m googlade om vilka skador ev ett foster kunde få. Hittade en bra sida om sjukhus i Göteborg tror jag det va som gjorde fantastiska operationer på fisterskadade barn Men javisst inte kul att låta sitt eget barn genomgå sånt. Ville bara muntra upp lite. Vet att det är jättesvårt. Man behöver all uppmuntran man kan få. ) Apropå läkarna inom den medicinen så enligt min sambos läkare vet de INGENTING om detta i detta fallet. De blev helt överraskade själva. av att allt gick bra. Och det enda jag fick fram på google var att det kunde vara farligt om kvinnan åt sån medicin under graviditeten. Alltså inga kända uppgifter om tvärtom. Detta är givetvis min åsikt. Vill inte påverka dig åt ena eller andra hållet. Som jag skrev innan- det är ert och bara ert beslut. Låt ingen barnmorska eller läkare eller nån annan säga vad ni ska göra eller inte ska göra.
Vi har nu pratat med min sambos läkare, och hon var inte glad över det, hon sade sedan att det är absolut inte säkert att barnet blir skadat, men det är stor risk. Tydligen finns det inte så mycket forskning på läkemedlet än. Min sambo sa sedan att vi nog kommer göra abort, och då lät hon väldigt lättad. Men jag tycker fortfarande inte det känns helt okej. Visste jag helt säkert att barnet skulle vara skadat så är det en sak, då hade jag kunnat ta det. Men nu när det inte är säkert :/
Jag förstår dig precis!! Exakt så kände jag med. Ibland tror jag att har man en känsla så försöker nog jag alltid följa den. Vill du ha nån att prata med utan att andra kan in och läsa - så får du gärna inboxa mig om du vill;)
Ja, jag inboxade dig :)
Men be att få prata med en läkare på MVC, inte barnmorska i första hand. Och om ni inte får vettiga svar och möjligheter till olika tester på barnet så tycker jag ni ska be att få bli remitterade till någon som kan mer.