Partnerns stöd under graviditet - eller icke-stöd...

Är det ert första barn?
Han har nog inte riktigt förstått vad som faktiskt händer med din kropp och knopp än. Ta med honom till barnmorskan när tillfälle ges och be henne/honom gå igenom hur graviditeten påverkar dig fysiskt och psykiskt. Kan nog vara bra som partner att höra det svart på vitt från en utomstående som kan ämnet.
Jag själv är gravid i vecka 34 och min sambo som för övrigt är helt underbar, förstår inte över huvud taget att det faktiskt känns och ibland är tungt att bära runt på en bebis.. Och jag har ändå en väldigt "lätt" graviditet tror jag, om jag jämför med folk runt omkring mig som knappt kan gå pga. foglossning osv.

Tycker nog faktiskt också att det hela låter lite överdrivet, men jag går inte i dina skor, så jag kan ju så klart inte veta. Foglossning kan ju komma tidigt, även om det är ovanligt. Jag själv var extrem, fick foglossning i v 7, men kunde härledas till annan ryggproblematik och har dessutom på tok för trångt bäcken. Jag hade dock inte såpass ont att jag inte kunde göra mig min frukost.

Och illamående är ett helvete, det är det verkligen. Men om det inte är väldigt långt till köket låter det överdrivet att väcka sambon för att hämta krubb. Det finns de som inte kan behålla något, och som verkligen behöver hjälp. Och om du har morgonillamående så kan det vara en god idé att alltid ha något knaprigt på nattduksbordet. Jag körde salta pinnar. På så vis slipper du väcka din sambo. De blir trots allt inte per automatik våra betjänter bara för att vi är gravida

Risken är att du inte kommer bli lyssnad på längre fram, och bli tagen på allvar, om du redan har svårt att klara "vardagen".

Att din mamma försökte lura i dig vin är ju bara helt loco. Bra att du stod på dig.

Jag tyckte också att min sambo förstod mig dåligt såpass tidigt i graviditeten, men å andra sidan så var jag dålig på att förstå hans oförstående, så att säga. Killar känner inte det vi känner, inga hormonförändringar, ingen molvärk, inget illamående. Det han ser är att hans flickvän blir förändrad och det han hör är att hon väntar barn. Jag tror det tar tid för en kille att ta till sig. Jag såg det inte då, men nu i efterhand kan jag förstå att jag var lite överdriven i mina känslor när jag tyckte att han gav blanka fan i mig. För så var det ju aldrig...

Jag  ville bara inflika här att jag hade foglossning i vecka 8 - alltså ett sånt där extremfall - Det var hemskt! 

Du får nog vara tydlig med din partner Ts - Men samtidigt inse att dina hormoner är lite tokiga just nu - du kanske är extra needy och lättstött? 

Lycka till! 

Tack för era kommentarer. Jo, tror också det är en stor del psykiskt. Jag tycker jag brukar vara självständig och glad, men nu är jag väldigt ynklig pga rädsla för missfall och för att jag för tillfället inte klarar av att vara själv av någon anledning.. Men vad det än beror på så finns det ju där. Ska bli spännande att se hur det blir längre fram i graviditeten, jag har en känsla av att jag kanske behöver mest hjälp nu, som KL skriver.. Jag har hört flera som har sagt att de första månaderna var "värst". Sen har jag ingen aning om vad ryggontet beror på, har tidigare haft problem med ryggen, med nu började det från ingenstans och gör ont varje kväll. Eftersom jag kunde ha ryggont vid mensvärk kopplar jag ihop det med graviditeten, men jag har egentligen ingen aning. Ömmar i korsryggen.. Han är också världens sötaste man egentligen så jag hoppas att han "förstår" med tiden.

Anonym - ja, TS är i gravid i vecka 7 och kan visst lida utav foglossning då det av största anledning inte har med fostrets vikt att göra utan med hormonet Relaxin.

"Relaxinet utsöndras någon gång under graviditetens första tre månader och fortsätter sedan hela graviditeten. Relaxinet "luckrar upp" kroppens leder, framför allt i bäckenets leder eller fogar. Det är det som kallas foglossning, bäckenuppluckring eller symfysiolys."

Ingen utav oss kan känna det TS känner, och det är fullt möjligt att lids utav foglossning så tidigt. Min syster fick konstaterad foglossning i vecka 9 när hon var gravid, och hon är för övrigt en väldigt smärttålig kvinna.

För övrigt TS så får du nog kämpa på så gott du kan och ge det lite tid. Är nog somsagt inte helt lätt för din sambo att förstå vad som händer med dig än..
Lycka till och jag hoppas att du snart mår bättre. För mig var dom första 4 månaderna värst, sen har det bara gått som en dans! *peppar, peppar*.
Lycka till!

Tack för stödet Mitjka. Ryggonten har blivit ännu värre, inatt vaknade jag av det flera gånger och är så stel. Så jag tror jag får uppsöka läkaren. Antingen är det min gamla ryggskada som börjat spöka igen eller så är det, som du säger, foglosaning. Vet inte om något alternativ är att föredra... Nu har mannen inget val utan får sköta hushållet själv några dagar eftersom jag knappt kommer upp ur stolen ;)