Ung vuxen med autism?

Har precis i dagarna fått veta makens lillbror, 19 år. Troligen har autism, inte aspberger utan autism.

Han har senaste tiden bettet sig riktigt konstigt, vart på "rymmen" från familjen (bytt telefon, bara handlat med kontater så det inte går att spåra honom osv). Han hade också massa pengar (arv) som han har släng iväg på ingenting, över 200 000kr har "försvunnit" på ett halvår och han har tydligen tagit en massa krediter på det också.

Precis innan jul tog han en överdos av något (flickvännen vägrade berätta vad!) och var kliniskt död (säger man så?), ingen puls och ingen andning men ambulanspersonal fick liv i honom och han har legat på intenvisven sen dess. När han väl kom dit och vaknade så han kunde prata med psykolog så fick mamman höra "Varför har ingen utrett honom för autism? Det är ju solklart att han har det!" Till saken hör att han har gått och pratat med psykolog i över ett år. Vi har försökt uppmärksamma både socialen och psykiatrin att han mår fruktansvärt dåligt och är helt förvvirad men ingen lyssnade. Nu har han antigligen fått premanenta hjärnskador och en LVM är äntligen skriven. Läkarna (som han har nu) säger att han antagligen kommer att få plats på ett gruppboende i någon form, ev en lägenhet med stöd längre fram. Det han har sen innan på papper är ADHD (finns i närmsta familjen) och djup depression. ADHD diagnosen har jag aldrig trott på även om han alltid vart udda (min man har adhd och jga har ganska stor kunskap om just den diagnosen i övrigt).

Han är inte heller hemma, ena stunden när mamma är där så är han som om han var 12 år och jättemammig sen helt plötsligt så ska hon ut och får inget veta och han vill träffa sin flickvän (som sjukhuset slängt ut flera gånger då hon inte kan betee sig och även hon missbrukar).

Nu har jag fått skriva av mig allt jävligt och nu kommer en fråga om någon vet nåt om autsism hos vuxna? Han är ju inte den klassiska "kan inte prata och umgås"-typen eftersom han har blivit missad i 19 år. Finns det nån bra sida med info eller bok? Jag vill veta mer helt enkelt, detta är nytt för mig och jag vill ta reda på det jag kan men hittar ju mest om barn och att de har svårt att umgås/sociala koder. Läkarna som pratade med hans mamma sa att det tydligen är vanligt att vuxna med autism utvecklas normalt till en viss ålder, sen blir det tufft och utveckligen "backar" för att sen stanna på den nivå personen klarar av typ. Är det vanlig?

Autistisk

Äldre 9 Jun 13:55

#1

Hej. Jag är 23 år och lever själv med en svår autism. min biologiska familj lämnade bort mig på hvb hem och där fick jag växa upp med den tiden fick jag runt 20 olika diagnoser och AD/HD men ingen var rätt och ingen behandling funkade på mig. för några år sedan träffade jag min nuvarande mamma som jag nu lever med.jag har fått min familj men lever med min autism. jag fungerar på det sättet du beskriver. ena stunden är jag jätte liten och väldigt mamma kär men om jag på något sätt känner en signal från mamma som jag inte kan läsa blir jag arg och går iväg då kan man inte röra mig eller prata med mig. men efter en stund lugnar jag ner mig och går och säger förlåt. Med den här "hjärnan" som vi lever med är det en kamp varje dag att försöka förstå oss på dom i vår omgivning och oftast blir vi missförstådda och när det händer så krossas vi lika hårt som om någon skulle dött. vi kan inte läsa av det ni egentligen säger för vi tar in information på ett helt annant sätt. och det kan vi inte hjälpa vi bara gör utan att ens tänka på de.

vi uppfattar väldigt ofta att ingen människa stöttar oss och finns där. även om ni gör det så kan vi ibland förstå det en stund men sedan kommer rädslan att igen bli missförstådd. jag vill berätta att oftast vill man absolut inget illa eller skada utan vi har svårt att se "verkligheten" när man är vuxen och har det här så känner man att man verkligen inte passar in i samhället inte ens i sin familj, man skuldbelägger sig själv hela dagarna för man förstår att man kan inte vara "normal" hur man mycket man än kämpar. och ja detta är vanligt.

Anonym (Autisten)

Äldre 9 Jun 14:08

#2

Jag har atypisk autism, fick min diagnos för en månad sedan och är en 25- årig tjej. Jag har också en depression, panikångest och eventuellt en kromosomavvikelse.

Att inte kunna prata och inte vilja träffa någon existerar, men särskilt vanligt är det inte. Jag skulle beskriva din bror som högfungerande. Min bror har autism och en utvecklingsstörning. Han är över 20 år men pratar som ett barn. Men pratar gör han som sagt och även om han behöver mycket hjälp så har han vänner som alla andra.

Att psykologen som han pratade med missade att han hade autism är jag inte förvånad över. De flesta inom psykiatrin har skrämmande lite kunskap om autism/asperger.

Många backar i tonåren, men vissa utvecklas också då. Så det är olika. Vad gäller nivån på utvecklingen så har autister en väldigt ojämn utvecklingsnivå.

Du får gärna fråga om du undrar något!

Ung vuxen med autism?

INNEHÅLL