Katt ätit presentsnöre

Nej, men vi är alltid noga med att hålla snören borta från katterna eftersom de kan slå knut på tarmarna om man har otur. :(

Vet du om hela snöret kom ut?

Usch då.... Nej jag har ingen aning om varifrån han hittat snöret men jag hoppas verkligen att allt kommit ut!  Han borde väl inte äta om han hade något stopp i tarmen tycker man?? Och han har ätit idag

Inte snöre, men glitter, också ca tio cm, det kom ut den naturliga vägen.

Det brukar gå bra! Katten skulle ha märkbart ont om något gått på tok.

Skönt att det brukar gå bra :) Blev lite orolig och gick och gav honom lite gott för att se hur aptiten var och han åt upp alltihopa

Vår katt som tyvärr gick bort i höstas (av levertumör inte att ha ätit presentsnöre) älskade att tugga på allt sådant som var lite vasst, som vassa blad på krukväxter, presentsnöre mm. En gång var hon tvungen att bli opererad för att hon ätit upp en massa presentsnöre en jul så jag skulle nog inte bara räkna med att det brukar gå bra... om katten är pigg och äter och drickor normalt så är det nog ingen fara, men håll honom under uppsikt de närmaste dagarna och se till så att han går på lådan som vanligt också. Det kan ju visa sig om ett par dagar att allt inte kommit ut som det skulle...

Det där hände i stort sett varje jul och födelsedag med min förra kisse. Kom alltid ut igen ;)

Absolut jag kommer att hålla stenkoll på honom att han går på lådan och är som vanligt. Och snören är riktigt bannlysta i huset nu!

Vår ena katt är bulemiker med särskild faiblesse för presentsnören. Det är bara att tugga i sig detta lite trista faktum. Får hon tag på ett presentsnöre blir det fest för henne, åtminstone ett tag - till dess att snörena vänder och kommer upp igen, i mer eller mindre halvsmält/tuggad form.
Det brukar ju påstås att en katt som  ätit en näbbmus aldrig gör om misstaget - men den sanningen tycks inte gälla presentsnören och allsköns annan bråte - utan där verkar det snarare vara så att har det väl börjats kommer det aldrig att slutas.
Min gissning är att hur mycket vi än tycker att våra innekatter verkar trivas, så är den tillvaron i sig så pass begränsade för kattens i grunden vilda natur att den riskerar att lägga sig till med märkliga beteendemönster.