Jag har fått Tietzes syndrom. Någon mer?

Jag hade detta mycket när jag var i tonåren. Det är inflammation i balkarna mellan brister å benet i revbenen vad jag har förstått det som. Inflammationshämnare fick jag å sen var det bra tills nästa runda. Tror faktiskt att det i mitt fall utlöstes när jag hade mycket i huvudet. Har haft känningar nån enstaka gång sedan dess (15 år sedan).

Mellan brosket å benet i revbenen menar jag :)

Jag hade ont när jag andades. Lungorna nästan "klistrades" fast i revbenen typ. Å ligga på sidan var jobbigt. 10 dagar har jag gör mig att jag åt tabletter.

Jag hade så fram till att jag fick dottern för 2 år sen. Har faktiskt glömt av det haha ;),

Nu har jag så ont när jag andas in att jag håller på att gråta. Vet inte vart jag ska ta vägen. Kan inte sitta/stå/ligga i någon ställning för att det ska bli bättre. Ska det verkligen göra såå ont? Varje gång jag tar ett djupare andetag eller lutar mig framåt så känns det som att hjärtat ska ge upp.. :(

När jag hade liknande smärta som du beskriver sa läkaren att det var revbenslåsning (om jag inte minns fel).
i alla fall så blev jag hjälpt av ett besök hos naprapaten.
jag skulle snacka med en sån om jag vore du & se om det finns hjälp att hämta där.

Hur har du det idag?
Jag tror som anonym att en naprapat kan hjälpa dig!

Ingen annan som lider av det här?

Hade detta för 5 år sedan, har aldrig haft så ont nånsin, föder hellre barn. Fick antiflammatoriska, hjälpte ej, till slut fick jag morfintabletter, det hjälpt iafl mot värken. Tog ca 1 år innan jag blev frisk,.  MEN nu har det kommit tillbaka, f...

Jag fick reda på att jag hade detta syndrom för en månad sedan. Sedan tonåren kan jag känna ett hugg i vänster sida i bröstet när jag andas in. En plötslig smärta som försvinner efter ett tag, men man andas in mer försiktigt. Ofta kommer det på kvällen när jag somnar. Detta kommer oftare när jag tränar. Ibland känner jag en molande värk i bröstet. Jag har alltid kännt en viss oro över detta. I mitt fall beror det på en hjärtoperation jag gjorde som barn. Jag opererade bort en cysta i bröstet och man skar upp mig längs hela vänster sidan av bröstkorgen. Tietzes är en biverkning från operationen. Jag har även höger grenblock som syns när man tar EKG. Trots detta sa läkaren att jag kan träna och leva som vanligt. Jag har inte så allvarliga besvär, så jag tar ingen medicin.

Jag har också fått diagnosen Tietzes syndrom på ett större sjukhus i samband med en annan åkomma. När jag tog upp detta med Tietzes med två olika VC - läkare hade de inte hört talas om denna sjukdom. 
Jag känner igen allt som beskrives ovan men vill invända att det inte är detsamma som s.k. låsning. Att gå till naprapat hjälper inte.
I mitt fall hjälper vila, även om det värker konstant under tiden. Efter några dagars vila och undvikande av att bära tungt och städa avklingar värken ... tillfälligt! Man måste ju bära hem maten från affären och diska med mera. Då återkommer värken ... Att värken reduceras med tiden tror jag på. Det är andra gången jag har detta och det kom tillbaka pga kraftig ansträngning i samband med flytt.
Förra gången kom det också av flytt; att bära tunga saker, lyfta, packa upp.

Visst kan man bli helt galen och slut av denna värk. Ingen förstår hur ont det gör. Har inte försökt med antiinflammatoriskt men det borde ju hjälpa. Har istället ökat min befintliga Tramadoldos och det hjälper litet. (Äter Tramadol pga nervskada i ett ben, fullt legalt).
Inte alla läkare skriver dock ut Tramadol. Det anses beroendeframkallande. Man bör övertyga läkaren att värken är så stor att man måste betala med ev beroende, vilket hos mig aldrig varit något problem. Då jag trappat ner ibland har jag ingen abstinens - bara mer värk!
Vet inte om detta är till hjälp. Men håll ut! Försök få hjälp med inköp och städning några dagar, kräv av andra att ställa upp. Hälsning, Joanna

hej
har sett vad ni skrivit och har själv väldigt kraftiga smärtor i bröstet och även i ryggen dessutom har jag artos och förslitningar i båda knäna och tidvis har jag även inflammation i dom oxå
för mig skulle inflammationshämmnande medicin hjälpa med tyvärr äter jag waran för att jag haft proppar i lungorna och jag tål inte paracetamål så finns det bara ett enda alternativ och det är tradulan
man jag tycker inte om att äta tabletter som inte hjälper det är rättså onödigt för kroppen
men jag har oxå misstänkt att det varit inflammation för jag fick åka in för andningsbesvär den 28/8 och fick komma hem den 30 då trodde dom det berodde på en förkylning dom hade ifs rätt men den varade bara i 10 minuter men jag kände redan då att jag hade lite ont och det har bara gjort ondare och ondare sen dess men eftersom jag vet att det inte beror på hjärtat så är jag rätt så lugn men tappar kontrollen emmellåt
det jag kan säga är att försöka stå ut men det är jättesvårt när har så ont men det är bara att kämpa och ta en dag i sender eller ta dagen som den kommer
det bästa är att tro på medicinen man får för psykets skull då kanske man kan hålla ut lite till
men man blir mer eller mindre galen på smärtan som aldrig försvinner men man kan inte bli nått man redan är ( ta det nu på skämt menar inget illa )
kramar
Lotta

Ts, ta det luuuugnt. Jag lider själv av svår panikångest med mycket intensiva panikattacker och dödsångest.

Jag har gått KBT, har du? Pröva annars.

Jag gick också ofta och grubblade förut. Var rädd för att få panikångest, och därför fick jag det också. Oroade mig för mycket och det blev en ond cirkel. Ont i bröstkorgen har jag också till och från. Jag kan få ont överallt om jag oroar mig för mycket. Jag har fortfarande problem med att sova på grund av att jag koncentrerar mig på hur jag borde andas. Blir rädd för att sluta andas. Glömmer bort hur man andas normalt, börjar hyperventilera - och där kommer paniken.

Jag fick bland annat lära mig på KBT att alla har ont någonstans någon gång. Försök vifta bort det, som att det är som det ska vara. Känn efter i din kropp någon gång om dagen. Var kroppsdel för sig, gärna i detalj, från topp till tå. Det känns helt annorlunda varje dag. Och det är OKEJ att det är så.

Negativa tankar om att "någonting är fel" bygger bara på din ångest ytterligare. Försök i stället tänka lite nonchalant "jaha, jag har ont här idag. Det går snart över" sen skiter du fullständigt i det. Acceptera det. Man blir hypokondrisk på något vis. ALLT som är annorlunda känns livsfarligt.

Det är det inte! Du kommer inte dö.

Inser faktiskt själv nu hur långt jag kommit i rehabiliteringen. Hoppas du får lika bra hjälp! Remiss till KBT kan du be om på vårdcentralen!

Fick också diagnosen i dec-14

men blodtesterna såg fina ut...
kan man ha tietze även om inget syns på blodtesterna.
Har haft xtrem smärta i 4 dgr nu från nacke till höft, revben vänster, bröstben åxå svullen o varm samt ländrygg som åxå är svulln o varm.

Lite lugnare idag pga knappt rörelse, men lyfte en kasse med grejer innan och gjorde super ont i bröstbrneet 5 min senare.

Har gråtit ur ren smärta de senaste dagarna.