• Anonym (TS)

    Hur hantera martyr i släkten?

    Har en nära släkting som är en riktig martyr och tigger sig till sällskap. Ger mig dåligt samvete över att vi inte ses oftare och tigger till sig sällskap. På detta sätt umgås jag och min familj mer med denna människa än med våra närmsta vänner. Mer med denna människor än våra vänner tillsammans.

    Hur hanterar man detta? Hur säger man nej på ett bra sätt? Hur undgår jag att ha dåligt samvete när jag säger nej? Och viktigst; hur undgår jag att sitta och tjura när vi umgås bara för att jag känner mig lurad och arg över martyrskapet? Det är det värsta - en person som jag hade kunnat gilla avskyr jag nu just pga denna martyrskap. 

    Kan tillägga att martyrskapen enbart gäller sällskap och när hon har behov av hjälp. Och det är inte någon ensam person. Personen umgås med vänner dagligen och släkt flera gånger i veckan. Jag tror hon är mycket orolig och egentligen inte vill vara ensam en minut av sin vakna tid. Vilket är väldigt synd, men inte mitt problem att lösa. Är jag j-ligt ego när jag resonerar så?

  • Svar på tråden Hur hantera martyr i släkten?
  • SupersurasunkSara

    Nej, du är inte ego.
    Tala om för personen att nej, jag vill/kan inte umgås med dig när helst du önskar och jag gillar inte att du ge rmig dåligt samvete för att jag inte kan. När du slutar med det, då kan vi umgås på lika villkor.

    Jobbigt? Ja. Obekvämt? Ja. Men bara ett tag. Jämför med att ha det so nu, for ever.

  • Anonym

    Låter som en jobbig situation att ta sig ur utan att såra henne - hon uppfattar säkert inte situationen som du gör. Hon kanske tycker du är en riktigt bra vän och vill vara med dig av den anledningen (annars skulle hon väl inte komma tillbaka).

    Energitjuvar är alltid jobbiga att ha och göra med för de inser inte själva hur krävande de faktiskt är. Kan du inte prova att portionera ut tiden lite i taget och helt enkelt säga nej när hon ringer i tid och otid? Ibland är det bra att gå på magkänsla, känns det inte bra är det ofast inte det heller. Det är ju fint att ni ställer upp för henne men ni är ändå vuxna människor som måste kunna sätta gränser mot varandra.

    Blir hon för påflugen kan du väl bara refererar till sist ni sågs? "Vad kul att du ringer men vi sågs ju igår, jag hinner inte idag kan vi ta det längre fram i veckan?" Jag hoppas det löser sig för dig, människor som dessa är svåra att handskas med ibland (man vill ju inte såra någon samtidigt som man själv inte vill bli driven till vansinne).

  • Anonym (hemsk)

    Jag hade en sån här vän. Jepp, du läste rätt, jag HADE, Ingen av oss orkade med henne till slut. Idag är jag tacksam över detta Vet inte riktigt hur du ska göra men tror i även viss mån på "korten på bordet" tekniken. Jag sa åtminstone rakt ut att nä, vi umgås inte så mycket andra och egentligen vill jag bara träffa annat folk en gång i veckan och på jobbet (ja jag är grymt osocial i perioder) eftersom varken jag eller maken orkar umgås med folk. Då ville hon pricka in en ny tid nästa vecka men då sa jag att näpp, vi ska träffa Xx och xy då. Till slut hade hon fått en tid 4 mån senare. Var det smidigt? Njää och hon började ringa varje dag i stället. Så jag började "glömma" min mobil.. Vill du bara ha en dag för dig själv så säg att ni har kräksjuka. Folk brukar hålla sig undan då

  • Jesper f

    Det finns bara ett sätt att bli av med Martyrer - det är att låta dom VETA att spela offer rollen inte är en teknik som fungerar för att få som man vill. Och då gäller det att sätta upp regler, vara tydliga med dom, och framförallt HÅLLA dom. Inte göra avkall på det.

    Nu vet jag inte vad som kan passa er, men tex kan ju en regel vara att det inte fungerar att ringa samma el. dagen innan, för att du/ni helt enkelt inte hinner få ihop eran planering är ni har ytteligare en person att ta hänsyn till. Eller liknande. Också håller ni det benhårt.

    Är ni superless på människan, då är det bättre att du är ärlig och säger som det är - att ni upplever att det har gått in i rutin, släntrian, och att det just nu känns som om ni har överdos av varandra. Ni behöver paus. Och det måste hon respektera. Också sätter man en tydlig tidsgräns på halvår eller liknande innan ni i överhuvudtaget ens hörs igen. Får man hoppas att hon hittar nån annan att krama ihjäl.

    Människor av idag verkar förväxla TYDLIG kommunikation där man med ärlig uppsyn faktiskt säger vad man tänker och känner/vill, med att vara elak. Att man därigenom vill någon ILLA, medans det är faktiskt tvärtom..

    Så TS, bara ta tjuren i hornen.

  • Anonym (TS)

    Tack för alla råd. 
    Nej, jag tror inte hon uppfattar situationen så som jag gör, och därför är det svårt att säga ifrån. Men jag ska vara tydlig och ärlig, för så som jag håller på nu äter upp mig. Och det skiner igenom så klart. Hon tycker säkert jag är hemsk! Så vad har jag att förlora?
    Hittills har jag försökt att begränsa till att vi ses varannan vecka, men det har inte gått eftersom hon alltid har ärenden i närheten, hör av sig när jag är trött och inte hinner hitta på ursäkter. Så nu ska jag säga som det är, istället för att vara artig. 

    En pus hade varit skönt, men som sagt - vi är nära släkt.Men jag hade behövt slippa bli uppringd och tillfrågad stup i kvart. Jag har innan försökt avstyra så vi ses varannan vecka, med påföld att hon ringer och försöker boka in dubbelt så mycket. Jag avstyr lika ofta som innan men vi ses ändå lika ofta.

    F-n, jag ska väl kunna bestämma med vilka jag umgås med utan att få dåligt samvete! Vad tydligt det blir när man skriver ner det och tar det på ett forum istället för de som är i relation till personen. 

    TACK! 

Svar på tråden Hur hantera martyr i släkten?