Hej Forum!
Detta är första försöket för mig. Hoppas på tur.
Jag har en tonårig dotter (Hon är 13 år) som säger sig ha ångest på kvällarna när hon skall sova. Hon ligger därför och lyssnar på musik mycket länge. När hon stänger av musiken får hon svårt att andas och känner sig ensam osv. Har ni några tips om vad jag/vi skall göra? Tack på förhand!
Kontakta sjukvården!
Svårt att komma med tips när jag inte varit med om detta tidigare,
Men blir hon lugn av musik så kanske det kan få stå på hela natten? Eller med timer?
Hitta andra saker som gör henne lugn, kanske ta ett varmt bad innan man ska sova? eller ha en varm vtekudde i sängen som ger en trygg och lugn känsla?
Fråga om det är något annat som gör att hon får ångest? Press från kompisar, killar, familjen eller skolan?
Jag skulle kanske försöka vara hos henne någon/några kvällar.. Läsa en bok som ni kanske gjorde när hon var liten. bara för att få tillbaka känslan av lugn och trygghet.
Åh, jag vet hur hon har det! Hade likadant en period när jag oxå var 13 år. Jättejobbigt och jag mådde jättedåligt. För mig berodde det på att jag hade problem med kompisar och att några killar var taskiga på bussen från skolan. Till slut började jag sova hos mamma och pappa, inte så kul när man är 13 år... Men jag kunde bara inte sova ensam. Prata med henne och se om det kan finnas någon orsak till problemen. Sitt med henne tills hon somnar, för mig hjälpte det även med massage. Hoppas att det löser sig för henne, jag lider med henne! Jag har än idag lätt för att få sömnproblem när annat i livet strular.
Min dotter kommer att få hjälp av BUP framöver. Ett antal besökstider är inbokade och det det känns bra. (...men ändå lite oroligt, eftersom framtiden känns lite oviss)
Dottern är inte här hos mig just nu. Via hennes mamma (vi lever åtskilda) fick jag alldeles nyss reda på att hon ganska troligt har haft "lite för" intima relationer med sin pojkvän. En kondom har tydligen hittats i ett utrymme som ingen annan har haft tillgång till än dem. Vi har tidigare försökt att prata med henne om"blommor och bin". Just nu känns det bara tomt i mitt huvud och bland mina känslor. Jag vet inte hur jag skall hantera situationen. Å ena sidan har vi hennes ångest. Om jag reagerar alltför häftigt, så...ja...vet man aldrig vad som kan hända. Just nu känner jag för att avslöja denna information för skolkuratorn och låta henne ta diskussionen med min dotter. Å andra sidan känns det fegt. Har ni något tips? Samtidigt som jag är glad att hon har en pojkvän så är jag orolig för vad som kan hända i den relationen. Min dotter är ca 13,5 år och hennes pojkvän är ca 16 år. Båda jag och hon vet att "byxmyndighetsåldern" är 15 år.
Känner igen mig där! Är nu 19 och har fortfarande lite smått problem men verkligen inte som innan. Blev i kontakt med BUP vid 15 och vid 17 så flyttade jag och kände att jag inte behövde deras hjälp längre :) Sen så tar det ett tag innan man mår bättre också men jag kände ändå mig lättad på något sätt när jag kom därifrån varje gång :), det kommer vara en lång resa men kan lova att din dotter kommer må bättre efter ett tag :)
Ok. Tack! Även kul att höra att det känns bättre för dig nu jämfört med då. //C
Vare sig man tror det eller ej så är det inte ovanligt i den här åldern. Är själv där, fast jag lider dock så mycket av det att jag får hjälp av BUP.
Du kan ju försöka få henne att berätta lite mer, vad det är för slags ångest. Lider hon av den, vill hon ha hjälp? För det finns bra hjälp att få - om man verkligen behöver den och vill ha hjälp.
Lycka till!
Oj, ursäkta. Såg inte ditt senaste inlägg i tråden.
1,5 år har nu gått sedan mitt första inlägg. Man kan lugnt säga att tiden har varit omtumlande och jobbig. Nu mår dottern oftast bra, och det är ju en lättnad. 
Tyvärr så har hon fortfarande stora problem med ojämn dygnsrytm: Ena natten så dygnar hur (är uppe hela natten), för att nästkommande natt sova 12-15 timmar. Natten därpå igen så dygnar hon. Så håller det på. Att planera in aktiviteter är inte det lättaste och skolarbetet blir såklart kraftigt lidande.
Jag har varit borta från Familjeliv ett tag nu, men känner för att vara mer aktiv framöver. Om det är något ni är intresserade av att diskutera, så är ni välkomna. 
Christer