Vägrar ligga kvar i växasängen

För oss är det enda som funkat ihärdighet. Ungen må vara envis, därför har vi fått vara envisare. Har vi lagt barnen (fast rutin: kvällsmat, tänder, blöja o pyjamas, saga, sång, släcka och god natt) är det sova som gäller. Vi har gått ut rummet, ungen har gått upp, vi har lugnt och tyst lagt ner igen, klappat om och sagt godnatt. Om och om och om igen. Efter sisådär 20-30 ggr har vi ibland bytt av varandra, innan man hinner bli för frustrerad och arg

Vi håller just nu på med den här processen med vår 1,5 åring som lärde sig kasta sig ut över spjälsängskanten dagarna före jul.
Och det går framåt och bättre för varje dag som går! Kvällen är han riktigt trött på, så då är det lättare än middagsvilan.

Mitt lilla tips alltså: envishet lönar sig! Lycka till!

Är han riktigt trött då? Sömnbehovet varierar ju...

Låter ju som sagt som att han kanske inte är tillräckligt trött. I övrigt så handlar det ju också om vanor. Personligen anser jag att barn generellt är alldeles för gamla för att byta säng så här sent, dels pga att de kommit in i en ålder då trots är vardag och då de vanligen brukar strula och bråka vid läggningarna precis som med allt annat där de själva plötsligt börjar vilja ta kontrollen. Men också för att vanor har hunnit sätta sig så starkt i den här åldern. Att en 2½ åring inte skulle vara "redo" att bli av med en spädbarnssäng gjord för små bebisar som inte kan röra sig för egen maskin låter bara löjligt.

trött är han.
Alla  typiska tecken finns där. plus att när man lägger honom i spjälsängen somnar han på fem minuter.
Han är otroligt envis och busig. när han smiter upp har han alltid busblicken och leendet han har när han gör något han inte får. tror snarare att det är så att han vill vara busig och försöka visa att han bestämmer..

så som sagt, vill gärna ha tips på hur vi ska få honom att ligga kvar.

Hej,

Jag är ju då av den åsikten att när man är just 2,5 år och på väg in i trotsen är det alldeles för tidigt att byta till STOR säng. Så jag hade återinfört spjälsängen som är trygg och hemvan. Klättrar han ur, ställ en stol där så han kan klättra i själv också. MIn son hade spjälsäng till 4 år och det är inte för länge enl. mig och många andra.

jag kan inte säga hur många gånger som detta har blivit så här vid denna ålder, men trådarna är hur många som helst.

Så låt honom sova där han är trygg och mår bra, i spjälsängen.     

Jag är inne i samma race med Lill-skrutten här hemma. Han är 2år och 3mån. Har aldrig haft problem med läggning och sovandet tidigare, han har varit helt gudomligt lättsam, men sen han kom på att han kan klättra ur sängen är det helt kört. Läggningen brukar gå relativt hyffsat. Håller mig utanför rummet, och bär stilla tillbaks honom varje gång han klättrar ut, precis som de andra här i tråden tipsat om. Förr eller senare somnar han. Men han vaknar på nätterna och klättrar ur. Det är värre. Han får liksom ingen ro längre.

Om din son tycker om att sova i spjälsängen tycker jag att ni kan låta honom fortsätta med det. Sätt en stol eller en säng brevid, så han kan klättra över utan att trilla och slå sig. Vissa spjälsängar kan man plocka bort fronten på. Har också hört om någon som sågade bort några spjälor som en öppning att klättra in och ut genom.

Liten uppdate: Vi försökte med alla olika sätt: ligga bredvid han, gå ut ur rummet, läsa tills hi slöja somna, bära tillbaka, ställa något för sängen osv osv. Det sättet som fungerade vad: läsa och få en flaska under tiden. Sen släcka lampan och han får en ny flaska. Och sen sätter vi oss i sängen och pillar på mobilen tills han somnat, vilket allt som allt går på ca en timme!