Skippa den stora kärleken eller stanna kvar men är det värt det??

varför inte prata med honom om det här? Just det här du skriver i ts

Jo vi har pratat otaliga gånger, han säger att han förstår mig men sedan kan han säga att jag kan ju inte tycka om honom om jag inte tycker om hans barn också?..

Tyvärr så stämmer ju det om ni ska bo ihop och de bor där varannan vecka. De kommer antagligen bo där i minst 13 år till /varannan vecka så 6,5 år till får du stå ut med att de sitter i ditt kök på morgonen och framför din tv på kvällen...

Ja det är det som nu har gått upp för mig! Grattis! =P Nej men det jag undrar över är det värt att känna sig utanför och olycklig i 13 år framöver eller att lämna mannen jag älskar och sörja över honom ett år eller två..vet inte vad jag skall göra..

Finns det någon som har valt att flytta ihop med nån som har barn sedan tidigare fast det känts lite fel? Har ni kommit över de jobbiga känslorna, har det funkat bra med nya gemensamma barn? Eller skulle ni råda mig att gå?

... kan också bli så att barnen, ena eller båda, i nåt skede tröttnar på vecka vecka livet och bestämmer sig för att bo heltid hos pappa. 

Semestrar, barnens födelsedagar och högtider av alla de slag skall under många år framöver diskuteras med barnens mamma. Ni kan inte alltid ha semester när det passar er bäst eller fira jul som ni vill eller när ni vill.

Men å andra sidan är det inte plättlätt att hitta en man som man älskar och som älskar en tillbaka heller...

Lycka till med ditt val och dina funderingar! 

Kan ni inte flytta nån annastans?

inget konstigt att känna tvivel. du förlorar inget på att prova på, flytta in och se nåt år eller två hur det fungerar. var beredd på att han kanske ångrar sig och inte vill ha några gemensamma barn i framtiden även om han kanske nämnt nu att han vill framöver. flyttar du in nu och du med tiden märker att det inte funkar så får du väl flytta ut. kanske det blir jättebra.

det spelar ingen roll hur det varit för andra, även om de säger att det fungerat dåligt/bra så är det ju inget facit för hur det går för er. låt inte nån annan bestämma hur du ska göra, speciellt ingen här på forumet. ta ett eget beslut.  

Jag hade aldrig flyttat in i huset.

Tycker ni ska hitta ett nytt boende där ni skapar er nya familj tillsammans så att du inte kommer in i en redan befintlig familj med allt vad det innebär.

Viktigt att din sambo förstår att han är den som binder er alla samman och det kommer krävas oerhört mycket av honom för att få detta att fungera. Självklart krävs det mycket av er alla när man bildar en ny familj men sambon är den gemensamma nämnaren och han måste vara lyhörd till alla samt förstå att det blir en stor omställning för dig.
Frågan är om han är om han är redo att göra lite förändringar från sin sida när han inte ens orkat avlägsna ringarna från kökslådan?

När vi flyttade ihop satte vi oss ner, en omgång bara vi 2, en omgång med barnen.
Var ska vi bo?
Hur ser umgänget ut? ( förr var det hattande fram och tillbaka utan att barnen hade någon struktur eller själva visste från dag till dag)
Hur vill vi ha det i vår familj?
Regler? Vad gäller i vårt hem?
Vad tycker barnen är viktigt i sitt hem?
Aktiviteter? Vår vecka/mammas vecka?
Ekonomi?
Egentid/partid?
Delaktighet i uppfostran? Rättigheter och skyldigheter?
Etc.

Sätt dig ner och prata med din sambo, diskutera igenom allt, överväg noga om du vill flytta till hans hus och vad det innebär för dig ekonomiskt och vad händer om det inte funkar?
Kan ni skapa er nya familj i ett hem som är präglad av den gamla?
Hur ser han på ett samboliv med dig?
Är han beredd att investera tillräckligt för att ni båda ska få det bra?

Lycka till TS!

Tillägg:
Att han säger till dig "Jag kan inte tycka om honom om jag inte tycker om hans barn"
Bullshit säger jag!
Man blir förälskad i en man! Det betyder absolut inte att du automatiskt älskar hans barn!
Jag älskar inte min sambos barn, jag gillar dom och vi har utvecklat en fantastisk relation som är vår, ibland saknar jag dom när dom inte är här och ibland är jag trött på dom, precis som jag kan bli trött på min sambo ibland...
Känslor är inget man kan tvinga fram och så länge man visar hänsyn och respekt så räcker det länge.