Erfarenhet av kastrering

Jag har kastrerat tre av mina hanhundar (av olika anledningar) och varit mycket nöjd alla gånger. De blev lugnare och stabilare. Lättare att jobba med utan att tappa fart och lust.

Tack! Härligt att höra lite positiva erfarenheter också! :)

Jag tror på att kastrera ganska tidigt så att de inte hinner lägga dig till med dåliga vanor.

Kastrerade vår hund såfort vi fick papperna på honom (då var han ca 1 år och 8 månader) och det är det bästa vi gjort. Ska man inte avla tycker jag personligen att det är lite av plågeri att inte kastrera.

Vår kille blev mycket lugnare i hundmöten, mindre kaxig, bättre attityd överhuvudtaget. Slutade skvätta, och vi har inte sett några av de negativa saker som ibland blir, som att hunden blir slöare och överviktig. Han har fortfarande galet mycket energi.

Men för oss var det aldrig nån tvekan om avel eftersom han är blandras och sen visade sig ha e-höfter bland annat, så han får ju under inga omständigheter lämna efter sig valpar.

Jag har kastrerat både tikar och hanar och har bara positiva erfarenheter. Hundarna har blivit mer harmoniska och lugnare.
Du får räkna med att pälsen kan bli lite ullig och att hunden kan få lättare att lägga på sig men det är ju lätt avhjälpt med mer motion.

Tack för alla värdefulla erfarenheter! :) Vi är helt säkra på att vi aldrig kommer att vilja avla på honom, så den aspekten behöver vi inte fundera kring. Hur tycker ni att era hundar har blivit efter kastrering när de umgås med andra hundar? Jag har nämligen en närstående som menar att hunden kommer bli aggressiv och inte veta hur den ska umgås med andra hundar om man kastrerar...

Har ingen erfarenhet av att kastrerade hundar skulle bli aggressiva utan tvärtom mindre kaxiga med mindre behov av att hävda sig. Däremot har jag märkt att andra hundar behöver lite tid på sig att sniffa på mina hundar för att få en uppfattning eftersom dom varken är tik eller hane utan könsneutrala.

Vår hund har blivit mindre kaxig MEN han har haft problem med hundspråk från början då han innan han kom till oss vid 1,5 års ålder enbart blivit socialiserad med en enda hund. Som sen togs bort pga. dåligt psyke. Oftast går det bra men vi får ofta vara jäkligt med i början så vi kan bryta lek innan det går över styr. Det tror jag som sagt inte har med kastrationen att göra utan med hans tidigare liv.

Hittills har han gått ihop med alla hundar utom 3, dvs 20-25 st i olika storlekar, kön och raser så jag tror det spelar mindre roll. I så fall har jag snarare märkt att när de andra hundarna har nosat klart har de lättare att slappna av med våran som inte utgör nåt hot mot nån :)

Jag lät kastrera min hanhund av medicinska orsaker. Han förändrade inte sig till sättet. Hans intresse för löptikar, i alla fall de tikar som fanns i samma flock, försvann helt och och hållet. Hans intresse för mina löptikar var aldrig så stort heller. Hans intresse för andra tikar var också måttligt.

Själv skulle jag inte kastrera i första hand för att lösa ett sådant här problem, utan först genom träning se om det blir bättre. Har man t ex en hanhund som är mycket intresserad av löptikar så kan det gå att vänja dem vid sådana genom träning. Genom lydnadsträning kan man också få en hanhund att fokusera på annat än löptikar.

Detta är bara min teori, men jag tror det finns risker med att kastrera unghundar. Just för att sådana hamnar i olika utvecklingsfaser, där de kan visa upp olika typer av beteenden. Ofta kan en del av dessa beteenden bero på osäkerhet, då unghundar ofta är fulla av hormoner. En unghund kan te x bli rädd för en sopptunna som den sett x antal gånger från den var 8 veckor. Några veckor senare kan denna rädsla vara borta. Jag tror att om man kastrerar en unghund som är i en fas där den är osäker, så kan följden bli att en del av en osäkerhet, som skulle försvunnit av sig själv kan vara kvar hos hunden.

Kastrerade hundar luktar också annorlunda och kan därför bemötas på ett annorlunda sätt av andra hundar.  Så om man har en unghund som är osäker på andra hundar, och efter kastraktionen bemöts annorlunda kan denna osäkerhet bli större.

I fall som ts kan man först testa med att kastrera hunden kemiskt, den går över efter c:a 6 månader. Den är inte lika effektiv, men kan vara värt att testa för att se om kastreringen visar det resultat man vill ha innan man låter operera hunden.

Jag har ju blivit rådd från ett par olika håll (veterinär och uppfödare) att inte kastrera min hund då han är så "trevlig och framåt, trots att han är en bouvier" och att det riskerar att försvinna iom en kastrering. Att han blir lite mer rastypisk, alltså lite mer introvert och misstänksam mot främlingar. Har också förklarats för mig att en riskerar att få en hund som är mindre trygg i sig själv, vilket istället skulle vara en mindre bra icke rastypisk egenskap.
Iom detta så har iaf jag bortsett från alla fördelar som en kastrering faktiskt innebär/kan innebära. Om jag nu hade t.ex en översexuell hund så skulle jag dock börja överväga kastrering, men nu hade vi det mest i åtanke då han ändå inte skall avlas på.