Min sambo vet inte hur man pratar

Har du pratat med honom och ssagt att du tycker det är jobbigt att han inte kan föra en diskussion? 

Jag känner igen mig. Men vet inte riktigt vad man ska göra, mer än att jag märkt att han kan diskutera bättre om vi INTE bråkar utan att jag försiktigt lägger fram vad jag vill. Liksom inga hetsiga känslodiskussioner utan mer sakliga argument om vad jag behöver, varför, vad jag vill och vad jag hoppas att han kan hjälpa mig med.

Med min man fungerar det inte alls med "gräl" för att lösa problem. Han blir defensiv och "vet inte vad han ska säga". Eller så säger han saker han inte menar i frustration. 

Alla kan inte diskutera fram saker när känslorna är för heta. 

Flera flera gånger!! har föreslagit att han ska försöka använda fantasin och bara hitta på något. Bara han tillför NÅGOT och inte är helt TYST. Han berättar inte heller om han grubblar över något i relationen, istället byggs det på och han börjar prata om att vi kanske borde separera. Är han grovt konflikträdd eller vadå?!

Låter precis som min man... Och han är väldigt konflikträdd. Man tror det inte eftersom han verkar väldigt hård utåt, nästan kall, men ändå är han det.

Jag har försökt nå fram till honom också på det sättet, men får aldrig nån respons på att han tar in det jag säger. Börjar undra om han ens kan sätta sig in i andras åsikter och förstå andras känslor!! Han käns som en vägg för det mesta!!

Känner igen mig.... Om vi blir osams blir han defensiv alt aggressiv för att sen gå och lägga sig. Om jag säger att jag behöver prata med honom säger han att jag ska prata med nån väninna eller psykolog. Om jag frågar vad hand problem är svarar han "du!". "Behåll dina tankar för dig själv, jag förstår dig inte och jag vill inte förstå dig" är en annan sak jag får höra ofta.

Han sa att vi kan gå i terapi för att det skall bli bättre och att han kommer att göra allt för att vårt förhållande skall bli bättre- när vi kom därifrån sa han att terapeuten inte hade något att säga till honom och rent ut att han behöver inte ändra sig på något sätt för han vill inte!

Om det är någon som skall ändra på sig är det jag annars kan jag dra.

Skitjobbigt och jag har försökt förklara att jag kan gärna ändra på mig på vissa saker men jag känner mig kvävd av att han inte kan prata med mig på ett mer känslomässigt sätt, han löser mina problem och sen ä det bra. En sak som ställer till det är att han alltid kommer med halvsanningar och när jag får reda på det vill jag prata ut om det - då frågar han antingen om jag söker bråk ("nu igen") alt att jag är dum i huvudet som inte förstod resten själv.....

Välj andra tider för att prata på än kvällar. Jag vill också sova när jag ska lägga mig och vill inte ligga och älta relationen och vad som kan vara problem då. Tycker sådant är riktigt trist och skulle bli tokig om min man envisades med att bli sur för att jag somnar när jag vill sova. 

Ja och om det inte spelar nån roll vilken tid på dygnet det är? Tror du vi var hos terapeuten vid läggdags, eller?

har det exakt lika dant.. men han försöker <3

Mitt svar förhöll sig till vad trådstartaren skrev i sitt inledande inlägg. 
Det begrep du väl ändå?