Funderar på att skaffa katt, vad ska jag tänka på?

Den första tanken som slår mig är att det är ett liv. En katt som kommer leva många år och man är därför bunden. Att man inte skaffar katt för att sedan skicka vidare när man tröttnat :)

En katt lever i 15-20 år, kommer du fortfarande vara intresserad då du är 35-40 år? Om du tror det rekommenderar jag dig att läsa på lite om katter och hur de fungerar, gå till biblioteket och låna böcker, köp böcker eller läs på Internet. Jag har själv en egen katt och en jourkatt, de är underbara djur. =) Vill du prova att ha katt så kan du bli jourhem åt ett katthem, fungerar det bra kan du adoptera katten, annars får katten ett hem hos någon annan.

Jag skulle INTE rekommendera att åka buss eller tåg så länge med en katt med tanke på att katter blir stressade av mycket folk och ljud osv och den enbart kommer att må dåligt av detta och risken är mycket stor att den bajsar eller kissar i buren och det uppskattas nog inte av varken busschaufför eller tågpersonal. Om du däremot skulle ha kattvakt dom helgerna du åker så skulle det gå bra. Det är inte bra för katten att flänga fram och tillbaka heller då den behöver sitt revir och EN plats den är trygg på.

Jag säger som Lilia och Skrit: tänk på att en katt lever väldigt länge.

Det är ett mycket större beslut än man kan tro att skaffa en katt, det är en varelse som man måste vara beredd på att ta hand om i omkring tjugo år framåt.

Du är väldigt ung och jag kan säga att där hade du direkt fallit bort som potentiell köpare till en av mina kattungar. Jag är uppfödare och säljer aldrig kattungar till folk under 25,  helst inte till folk som inte är avsevärt äldre än så faktiskt. Detta för att man när man är tjugo år har väldigt mycket framför sig som man kan ha svårt att själv överblicka. Just nu kanske ditt liv ser ut såhär, men närsomhelst kan du ha träffat en ny pojk- eller flickvän, få lust att resa utomlands några månader, byta bostad, skaffa barn, byta jobb och så vidare.

Det händer så otroligt mycket i ens liv när man är mellan tjugo och trettio och det är sällan som man vet när man är tjugo hur ens liv kommer se ut ens fem år framåt i tiden. Att skaffa en kattunge är förstås roligt, men det kanske inte är lika roligt varken för dig eller katten om ett par år när ditt liv ser helt annorlunda ut och du inte längre har samma tid och plats för den. En katt är ingen "sak" som man kan skaffa och sedan enkelt göra sig av med när man inte längre vill eller kan ha den kvar.

Jag ser väldigt, väldigt ofta trådar här på Familjeliv bland annat där folk frågar hur de ska bli av med katten nu när den inte längre passar in i deras liv, och om du går in på Blocket kan du hitta massor av annonser med katter som helt uppenbart är införskaffade av obetänksamma yngre personer som inte insett ansvaret med att skaffa ett djur.

Eftersom du inte heller har så mycket erfarenhet av katter, så är det extra svårt att förstå vad det innebär att leva med ett sådant djur. Man kan inte skräddarsy sitt djur, i synnerhet inte om man skaffar sig en "bondkatt", utan man kan få lite vad som helst för egenskaper på djuret. Det du tänkt dig, kanske mysiga kelstunder och roliga lekar, är det inte säkert att du får. Det kan lika gärna bli en trumpen varelse som helst sitter för sig själv ovanpå bokhyllan. Detta måste man vara medveten om och beredd på att handskas med.

Som du hör är jag full av förmaningar till dig och ja, jag vill faktiskt avråda dig att skaffa katt, iallafall så som jag antar att du har tänkt dig saken- att köpa en söt kattunge nånstans ifrån.

Däremot tycker jag att ett utmärkt sätt att ha katt när man är i din ålder kan vara att vara jourhem åt hemlösa katter. På de flesta orter finns det katthem eller föreningar som arbetar med hemlösa katter, och de behöver nästan alltid hjälp från fler personer som kan tänka sig att låta en eller flera katter bo hemma hos dem och ta hand om dem som sina egna fram till att katten får ett eget permanent hem (vilket kan ta lång tid, så det är sällan så att man har katten bara någon dag och sedan skiljs från den). På det sättet får du bo med och ta hand om katt men slipper ha det övergripande ansvaret. Dessutom gör du en god gärning. Hemlösa katter behöver inte vara loppätna vildkatter, utan många av de katter som kommer till katthemmen för omplacering är katter som köpts av någon som sedan inte kan eller vill ta hand om katten längre.

Om du envisas med att verkligen vilja äga en katt och ha den som bara din egen, så skulle jag rekommendera dig att köpa en äldre katt. En katt som kanske är minst en tio-tolv år redan och alltså inte har så himla många år kvar att leva. Då slipper kissen bli en av alla stackars jamare som matte plötsligt inte har tid med längre när hon ska plugga/jobba/få barn/resa etc.

Det finns förstås även andra djur man kan skaffa som inte innebär samma långa åtagande som katter. Kaniner och marsvin tex. är väldigt trevliga djur som sällan lever mer än några år. Även sådana djur finns det ofta massor av till omplacering. Billigare i drift än katter är de också och har lite mindre krav på utrymme och stimulans än katter.

Lycka till och ta inte illa upp för mina förmaningar! Som uppfödare ser jag främst till djurens bästa och det skär i hjärtat varje gång jag ser och hör ungdomar som desperat försöker göra sig av med katten de skaffat för ett par år sedan för att deras nya liv inte har plats för den!

Jag väljer att tro att du redan vet om att katter är levande varelser som man måste ta hand om och ta ansvar för i kanske väldigt många år. Dom flesta som är 20år vet det. Jag tror också att du redan är medveten om att alla katter inte är stöpta i samma form och att dom är individer. Vissa älskar att ligga i husse/mattes knä och bli kliad, medan andra helst är för sig själva. Det betyder ju dock inte att man inte kan få utbyte av katten. Jag tror alltså inte att du behöver förmaningar om sådant, och om inte annat, så har du ju redan fått det.

Jag är uppvuxen med katt, min make likaså, så när vi flyttade ihop var det kanske inte så konstigt att vi både gärna ville ha en katt. Vi var då 18 och 20år och jag måste säga att även om det överlag är många i den åldern som inte vet vad man gör om 5år, så är det nog inte så många i 30- eller 40års åldern som vet det heller. Ingen av oss har någon som helst aning om vad livet bjuder på under morgondagen och i framtiden. Man kan inte alltid leva genom att basera sin beslut i nutid på framtiden, även om man självklart ska ha det i åtanke och främst när det handlar om andra liv! Men att säga att ingen under 25år är redo att skaffa ett husdjur.. nja, det håller jag inte med om. Det är högst individuellt. Dom flesta av våra vänner skaffade sina husdjur (katter, hundar, kaniner m.m) när dom flyttade hemifrån i 18 - 20års åldern och alla dom djuren bor kvar hos sina hussar och mattar nu också, ca 8-10år senare, och har det jättebra. Återigen, jag säger inte att det alltid är så, men det är verkligen inte bara människor i 20-års åldern som vill omplacera och "göra sig av med" sina djur.

Vi valde alltså att skaffa en katt när vi flyttade ihop, i en liten etta på ca 25kvm. En huskatt, som är helt underbar! Han blev redan då innekatt, men vi gjorde (och gör ännu) vårt bästa för att aktivera honom. Vi hade/har honom också ute i band och i sommarstugan på sommaren går han lös. Det gick hur bra som helst! Vi bodde i den lägenheten ca 6 månader innan vi flyttade till en ganska stor 2a och fick en dotter. Även då gick det alldeles utmärkt. Ca 1år efter vi köpte vår första katt, så flyttade vi till en 3a och skaffade en till katt. Numera har vi en hund också. Alltså en dotter, två katter och en hund.. och vi har levt bra, och lever bra, tillsammans med våra djur trots vår unga ålder.

Det största hindret jag kan se för din del just, är såklart resorna du gör. Det är inte optimalt för en katt, så jag föreslår att du tar dig en funderare på den situationen ett par vändor till. Försök tänka ut lösningar, vrid och vänd på saken. En kanin skulle inte heller må bra av så långa resor och du kan inte lämna en kanin hemma ensam heller, så jag tycker det är lite av ett hinder oavsett vilket djur du skulle skaffa.

Väljer du att skaffa en katt, så rekommenderar jag att kolla med tex Djurskyddet om att adoptera (köpa) en katt. Det kan vara en vuxen eller en kattunge. Jag rekommenderar också att du id-märker, vaccinerar och kastrerar katten, om det inte redan är gjort. För kattens bästa, men även för att underlätta för dig :) Jag tycker sådant hör till när det gäller att ta ansvar som ägare. Jag rekommenderar även att du försäkrar katten, för om oturen och olyckan är framme, så blir det snabbt dyra räkningar hos veterinären.

Jag säger alltså varken bu eller bä, för det är inte helt svart eller vitt såklart.

Jag skaffade katt och läste inte några böcker om det. Jag tog det som det kom. Jag visste hur jag jobbar, och hur jag har det. Men jag skulle inte heller rekommendera att ta med katten på tåget/bussen. Den mår bättre hemma. Katter är underbart anpassningsbara. Så jag skulle då tänka mer på vilken ras som passar bäst efter mina förutsättningar.

Vissa katter är underbart anpassningsbara, men många mår skit även av små förändringar.