Mina barn i åldern 3 och 5 vill bo hos mig (um) tycker ni dom har rätt att bestämma i framtiden?

Vid 16 kan barnet skriva sig var det vill. Men visar barnet tydligt var det vill bo redan tidigare måste ni ju ta upp det. Vad är alternativet? Låsa in en 13-14-åring?

Varför stämmer du inte andra föräldern för att få boende för barnen?

Jag bor en bit ifrån, jag hämtar och lämnar barnen på dagis och åker en lång sträcka dit. 

Så den största anledningen är dagis. Barnen går på dagis där och jag vill inte ta ifrån dom det. Sina förskollärare, kompisar osv..

Du kan väl flytta?

Jag tror att din enda chans är att flytta såpass nära att barnen kan gå kvar på dagis/skola.
Då börjar ni med varannan vecka och efterhand så får ni väl som ansvarstagande föräldrar lyssna mer och mer på vad barnen vill.
När de kommer upp i tonåren så kan de ju själva ta sig mellan sina föräldrar om ni bor i samma stad, så då löser det sig kanske av sig självt.
Men, som sagt, jag misstänker att den andra föräldern inte kommer ge upp boendet utan strid - och vill du verkligen vänta i 10 år?   

Små barn säger ofta såna saker. Ibland för att de vill göra föräldern glad och ibland för att de just i den stunden känner så. Men det innebär inte att de kan förstå konsekvenserna, eller att de verkligen vill det nästa dag.

Bara för att ett förskolebarn säger att det vill flytta till farmor, eller stanna på förskolan dygnet runt, eller bo kvar på semesterhotellet, så gör man inte som de vill. Som förälder pratar man med den andra föräldern om såna här saker och kommer till ett gemensamt beslut, istället för att lova saker direkt till barnet.

Jag föreslår att du svarar till barnet att du och den andra föräldern pratar om det här och att ni just nu tycker att det är bäst för barnen att gå kvar på sin förskola med sina kompisar och fröknar.

Att flytta närmare barnen är en jättebra idé. Då skulle du kunna ha barnen oftare.

om du känner dig utanför så satsa på att flytta närmare =) 

Många föräldrar, som Ts, hör på sina barn och för deras vilja i domstolen om andra föräldern vägrar bry sej om barnens vilja. Kommer man inte överens och barnen vill bo med den andra så är det smartast att ts stämmer mamman innan ungarna ska börja skolan.

vad säger barnet hos den andra föräldern då?
Barn i den åldern vill ofta vara båda föräldrarna till lags, vill inte göra någon ledsen och de älskar naturligtvis båda sina föräldrar. När de är hos mamma så känner de att de alltid vill vara hos mamma och när de är hos pappa känner de att de alltid vill vara hos pappa för helst av allt vill de flesta så små barn ha båda föräldrarna hos sig samtidigt...

Nu när man är separarad så går ju inte det och därför måste man som föräldrar försöka vara ärliga mot varandra och tala med varandra om detta. Vad säger barnet hemma hos den andra föräldern? Är den andra föräldern väldigt angelägen att barnet ska bo heltid hos denne eller kan den tänka sig att ha vv?

 

klart att barnet vill bo hos dig, kommer bli en större önskan sen när skolan börjar och läxor. tjatar som en blådåre som bf för att läxor ska göras, sysslor... men uf är ju alltid rolig, det är där barnen tror dom vill bo. lekföräldern. skulle barnet bo hos dig så vill dom säkert bo med den andra... oftast säger dom det dom tror mamma/pappa vill höra.

Kul kommentar... Varför tror du ts är en dålig förälder och inte fixar att ställa krav och hjälpa barnen med skolarbete?

jag tolkar det som anonym menar att oftast så har man ju lite mer "roligt" när man är hos uf eftersom man har mindre tid där, det blir inte så mkt vardag o det blir inte bara läxor, skola mm

barnet tror när det är så litet att det allitd är så även om de skulle bo där på heltid. det funkar ju inte hur bra förälder uf än är för då måste uf se till att barnet gör läxor, uf måste diska och tvätta även när barnet är vaket för annars hinner man inte, något som man kanske mer kan undvika om man är uf.

därför tror barnet att det ALLTID kommer vara ett paradis hos uf även om man bodde där på heltid

mina barn är likadana. de tror att de alltid ska göra roliga saker hos sin pappa som är uf...o när de "bara är hemma " ibland blir barnen jättebesvikna och tycker det varit ett riktigt tråkigt umgänge...      

När det blev tjafs med mina barns pappa (han som sa att äldsta dottern skulle välja förälder vilket gjorde henne förtvivlad) så pratade  jag med skolkuratorn. Denne pratade även med dottern som klart och tydligt markerade att HON inte ville välja, och inte heller ville flytta ifrån mig.
Kuratorn sa också att barn sällan förstår vad det är de LÄMNAR de ser bara vad de 'vinner' dvs att få träffa den andra föräldern mer än det lilla som är idag. I nästan 100% av fallen flyttade barnet tillbaka till den första föräldern inom 3 månader om ett byte av bf hade skett.

Så TS, ta det med en nypa salt, diskutera inte detta med barnen, det bör inte heller den andra föräldern göra. Tids nog kommer du att se om barnet menar allvar, eller om det EGENTLIGEN menar; Jag vill träffa dig mer än jag gör nu.

Ett tips som du redan har fått är att se om du inte kan flytta närmare, iaf så pass att du kan ha varannan v.