måste vänta på syskon? eller är jag fröken petig?

måste bara få skriva av mig här lite då jag har alldeles för mkt frågor i huvudet och blir bara mer och mer vilsen för varje dag som går :(

jag och min sambo har varit ett par i ca 7 år och trivs bra tillsammans...har en son på 4 år tillsammans =) bor i en jätte mysig by ute på landet i vårat drömhus, båda är motorintresserade och gillar att umgås med gemensamma vänner, älskar djur och barn, pyssla i trädgården och snickra på huset...Å mysiga filmkvällar :) vi har oxå samma stil och uppfattning om hur vi vill ha det med huset - båda gillar gamla hus med historia med kakelugnar gamla trägolv och allt som hör till.. vi gillar även en massa utflykter tillsammans med bamen ni hör?! vi passar ju ganska bra ihop =) eller?---->

förutom att jag tycker att min sambo är så himla oromantisk, skulle önska att han någon gång kunde bjuda på resturang eller köpa ett par rosor! och ibland så kan han tappa humöret för småpotatis, fräsa onödiga kommentarer och vara allmänt lat, sprida kläder runt sig och skiter i att skotta snö och allt allmänt fix ...ena dagen kan jag känna att jag vill lämna han för det och andra dagen kan jag känna att äsch! vem är perfekt?! jag är nog för känslig...bra killar växer inte på träd och förövrigt så är han jättemysig och kramgo :)

jag har i flera år längtat jätte mkt efter en syskon och det senaste året har jag nästan börjat mått dåligt av att vi inte kan skaffa en till just nu...ser magar överallt, blir jätte avundsjuk när vännerna får barn och när jag går själv på stan kan jag inte låta bli att tjuvtitta på bebiskläder :(  min sambo är världens bästa pappa enligt mig och vi delar precis allt ansvar och vård kring vår son 50/50...alltid han som går upp på nätterna och han öser kärlek över våran son <3 vi pratar inte om min barnlängtan har bara nämt det några gånger och sagt att det är jobbigt att vänta...men tror inte han förstår det...men skulle jag komma och säga att jag var gravid så skulle han bli överlycklig!

till saken hör den att min sambo är sjukskriven sen två år tillbaka pga olika anledningar och verkar inte alls ha bråttom till att gå tillbaka till jobbet...och vårt.(hans)hus är det massa renovering kvar på!! kök, tak, trädgård, hall, matsal, fönster..som just nu står det ganska stilla med då inte ekonomin räcker till för han... så det känns som att vi måste vänta bra tag till, och det här med VÄNTA finns snart inte längre för mig och tycker att det är så tråkigt om det ska behöva bli jätte stor ålderskillnad mellan våra barn hade tänkt mig från början enbart 3 år mellan barnen!! eller är det jag som överreagerar?! kan man våga börja en barnverkstad till sommaren iaf?! trots problem med hus och sjuksrivning?!! han har även pratat om förlovning och vill att jag ska köpa in mig i huset, gemensam ekonomi mm blir då lite lättare med renoveringen och jag kan ta hjälp av min pappa...han är 32 och jag är 27 åren tickar på och jag börjar redan känna mig stressad över min klocka då vi önskar 4 barn..eller borde jag vänta tills han har börjat jobba igen?- när det nu händer! åhhh vad jag längtar efter en till!!!