kaos vid matbordet med en 2- och en 3-åring- Tips snälla?
Hejsan!
Jag har två fantastiska barn som sedan ett tag tillbaka ställer till en cirkus när vi ska äta..Eller kaos lite när som för att vara uppriktig. De är 1 år och åtta månader samt 2 år och tio månader gamla och jag tycker att det är så himla svårt att veta hur sträng jag ska vara...
Jag och min sambo är helt överens om att vi vill uppfostra våra barn så att de visar oss respekt och beter sig bra men samtidigt vill vi inte vara för stränga utan låta dem ha utrymme att utveckla sina härliga personligheter..
Båda barnen är väldigt glada ungar och vi får alltid höra från andra vilka goa barn vi har. De lägger sig snällt i sina sängar klockan sju på kvällen, somnar själva och är duktiga på att leka både på egen hand och för sig själva. Dvs ingen av dem har särskillt stort behov av vår uppmärksamhet om jag ska jämföra med andra jämngamla..
Det är ju bara det att båda har en vilja så det smäller om det. 3-åringen äter alltid bara någon tugga vid middagen(om det inte är pannkaka eller hamburgare) sedan sitter hon och leker, pratar mm mm...Ofta tar 2-åringen efter och i princip kvittar det om de gillar maten el. ej..Vi har inte haft en hyfsat lugn måltid på väääldigt länge. Vi har provat att hon får lämna rummet och gå till sitt rum om hon inte tänker äta men oftast ställer hon till scener då och står och skriker utanför köket att vi är dumma mm.. Ganska gulligt är det, hon är en riktig drama-queen, men saken är att ingenting biter. Det händer även att hon går till rummet och sitter och tjurar tills vi får tjata på henne att komma tillbaka.. Saken är att får hon inte i sig mat innan hon lägger sig så vaknar hon på natten..alltså ger vi henne kanske macka el välling någon timme senare och så blir det ingen middag.
2-åringen kan bli galen för minsta lilla och kastar då ofta sin tallrik/mugg i ilska, för att två minuter senare sitta och skratta. Blir vi arga så blir han helt förkrossad men oavsett så lyssnar ingen av barnen riktigt på vad vi säger. På förskolan ställer man sig helt frågande till detta och skrattar när vi berättar då de båda tydligen alltid är glada där..
Har någon något tips.? Kanske någon som läst en bra bok eller så? Tacksam för alla svar! kramar